Syftet med denna studie är att skapa en jämförande bild av rektorers och specialpedagogers uppfattning om samverkan mellan skolans organisationsstruktur och specialpedagogens arbete på högstadiet, samt hur denna samverkan kan bidra till ett mer förebyggande och främjande arbete. Rektorers och specialpedagogers syn på det specialpedagogiska uppdraget har undersökts i en kvantitativ enkätundersökning med kvalitativa variabler och analyserats utifrån ett systemteoretiskt perspektiv. I det systemteoretiska perspektivet betonas att lärande sker i samspelet mellan olika delar i en större helhet och det krävs kunskap om hur delarna hänger ihop, för att all kunskap i organisationen ska komma till sin rätt. Denna kunskap är även av stor betydelse vid genomförandet av eventuella förändringar. I enkäten beskriver både rektorer och specialpedagoger att det är skolledningens uppgift att skapa en kultur där det specialpedagogiska arbetet genomsyrar hela organisationen. Flera av respondenterna beskriver en väl fungerande samverkan med skolans olika professioner medan andra uttrycker att de önskar ökad samverkan för ett mer förebyggande och främjande arbete. För att denna samverkan ska ske behövs en tydlig struktur med samsyn om det specialpedagogiska uppdraget i hela organisationen. Slutsatsen av studien är att specialpedagogens roll är att ha övergripande ansvar för verksamhetens specialpedagogiska arbete, men där ett nära arbete med undervisande lärare och arbetslag ökar möjligheten att möta verksamhetens behov. Ett ökat samarbete mellan specialpedagog och undervisande lärare och arbetslag ökar möjligheten att hjälpa fler elever i behov av särskilt stöd och möjliggör ett mer förebyggande och främjande specialpedagogiskt arbete.

Syftet med följande arbete är att kunna förstå och klargöra hur den specialpedagogiska verksamheten i den undersökta kommunen är organiserad - hitta den röda tråden - för att få svar på vad man (politiker, förvaltningstjänstemän och rektorer) vill få ut konkret i verksamheten av specialpedagogiska insatser, vilket även rimligen bör avspeglas vice versa. Arbetet är en fallstudie med en fenomenografisk forskningsansats som omfattar en legitimeringsstege avseende specialpedagogisk verksamhet på en kommunal arena. Undersökningen utfördes i två faser där först specialpedagogiska arbetsuppgifter kategoriserades till en matris i vilken studiens ingående specialpedagoger fick uppskatta och fylla i fördelningen av sina arbetsuppgifter och vidare intervjuades sedan politiker, förvaltningstjänstemän och rektorer utifrån problemställningen: Vad vill man få ut konkret i verksamheten av specialpedagogiska insatser? Studien har sin teoretiska grund i ramfaktorteorin som visar vad som inte är möjligt och i KASAM-teorin som visar vad som är nödvändigt betraktade utifrån Foucaults maktperspektiv som utgår från den av makten drabbade, och i litteraturgenomgången behandlas stöd- och/eller spetspedagogik, lång- och/eller kortsiktiga perspektiv, implementeringsdjup samt specialpedagogens yrkesroll. Sammanfattningsvis pekade studiens resultat på att rektor var den som avgjorde hur den specialpedagogiska verksamheten organiserades lokalt sett och vidare på att det fanns potential att i högre grad utnyttja specialpedagogisk kompetens, i synnerhet på organisationsnivå. Studiens resultat bör betraktas som lokalt betingat med tanke på dess ringa deltagarantal och dess geografiska begränsning, dock bör det finnas ett visst mått av relaterbarhet.