Syfte och frågeställningar Föräldratränare spelar en avgörande roll för att föreningsfotboll för barn och ungdomar ska kunna bedrivas. Tidigare forskning har visat att det finns en särskild brist på mammatränare inom vissa mer historiskt mansdominerade idrotter, där fotboll utgör ett tydligt exempel. Syftet med studien är därför att utforska hur det är att vara mammatränare i fotboll, och vad är det som gör att mammatränarna lyckas med sitt uppdrag som tränare. De frågeställningar som undersökts i studien är ”Vilka fördelar och utmaningar finns det i rollen som både mamma och fotbollstränare för sitt barn?” samt ”Vilka kompetenser och förutsättningar krävs för att lyckas som mammatränare?”. Metod  Uppsatsen har genomförts med en kvalitativ ansats med intervjuer, i en för författaren välbekant miljö. Då syftet med studien var att djupgående studera tränarmammors situation så genomfördes två fokusgrupper, varav tre tränarmammor deltog i den första fokusgruppen och fyra i den andra fokusgruppen. Fokusgrupperna har syftat till att undersöka hur mammatränare upplever och hanterar de dilemmatic spaces som uppstår i mammatränarrollen och betydelsen av pedagogical tact för en fotbollstränare i barn- och ungdomsverksamhet. Att låta tränarmammor mötas i fokusgrupper möjliggjorde för djupa diskussioner och är en lämplig metod för denna typ av undersökning där intervjupersonerna har ett högt engagemang i frågan. Resultat  För mammatränare identifierades dilemmatic spaces i att förhålla sig rättvist till sitt eget barn samt i att förhålla sig till att de är kvinnor i en mansdominerad idrott. Rollen som mammatränare innebär många utmaningar där den hårda kulturen inom pojkfotboll och tidsbrist nämns som viktiga faktorer. Nyckelfaktorer för ett lyckat tränarskap och utveckling av spelare har påvisats vara tydlighet och inkludering. Att besitta en pedagogical tact har påvisats viktigt för att lyckas hålla ihop samanhållningen i ett fotbollslag. I detta ingår att som tränare ta ansvar för kulturen i laget och säkerställa att alla spelare inkluderas i laget. Att vara mammatränare till sitt barn har visat sig övervägande positivt i form av en ökad närhet och insyn i sitt barns liv, samt ökade möjligheter för en förbättrad kommunikation med sitt barn. Slutsats De normer som gäller för kvinnor och män i samhället i stort speglar även hur det ser ut på fotbollsplanen. Studien visar på att det är viktigt att som tränare se till varje individs behov både på och utanför fotbollsplanen, samt att prioritera lagsamanhållningen. Inkludering av alla spelare behöver inte stå i motsatsförhållande till ett resultatfokus att försöka vinna matcher. Tränare bör prioritera att försöka motivera spelare att fortsätta idrotta, och resultatfokus bör inte vara överordnat lagfokus. Ur ett samhällsperspektiv finns anledning för att tränarmammors röster kring betydelsen av inkludering och lagsamanhållning också bör få ta större plats inom ungdomsidrotten generellt.

Syfte och frågeställningar Studien undersöker hur några svenska elitklubbar fördelar resurser mellan deras flick- och pojklag i åldern 15 till 19 år. Utvald åldersgrupp, 15 till 19 år, benämns som flickelit respektive pojkelit. - Vilka resursskillnader finns enligt akademicheferna mellan flick- och pojkelit? - Hur påverkar ungdomselitlagen klubbens ekonomi? - Hur förklaras gällande resursfördelning av akademicheferna? Metod: Semistrukturerade telefonintervjuer användes som metod och respondenterna var en akademichef från respektive klubb som uppfyllde kraven för specificerad målgrupp.Genusteori användes som teoretisk utgångspunkt. Resultat: De tre klubbar som ställde upp på intervjun vittnar om likvärdiga krav på coachernas kompetens, men variation i anställningsgrad med något fler anställningar på pojksidan. Intervjuerna pekar mot att det är lika förutsättningar gällande resurser för flickor och pojkar 15 till 19 år inom fotbollsklubbar med elitlag både på dam- och herrsidan. Flickelitspelare uppges dock kosta mer för en klubb per spelare jämfört med pojkelitspelare utifrån att Svensk Elitfotboll (SEF) ger ett bidrag på 600 000 kronor till klubbar som är certifierade fotbollsakademier på killsidan. Ett motsvarande bidrag från Elitfotboll Dam (EFD) till flickakademier saknas enligt en akademichef. Den möjliga ekonomiska vinningen för att utbilda pojkspelare som säljs till utländska klubbar är betydligt större än flickspelare. Klubbar kan tänkas satsa på flickelitverksamhet för att stärka sitt varumärke, vilket kopplas till det Southhall och Nagel (2008) nämner som ”strategic philantrophy”. Slutsats: Utifrån informanternas svar verkar resursfördelningen vara likvärdig mellan flickoch pojkelit inom klubbar som svarade mot specificerad målgrupp / <p>Fristående kurs Idrott III</p>

Syfte och frågeställningar Syftet med undersökningen är att undersöka idrottslärarnas arbete i grundskolan med allmänt prestationshöjande insatser. Detta för att kunna bidra med kunskaper om hur idrottsämnet och skolan överhuvudtaget skulle kunna utvecklas för att förbättra elevernas skolresultat generellt. Undersökningen tre frågeställningar är: Har idrottslärarna en uppfattning om idrottsämnets inverkan på de andra ämnen i skolan för eleverna? Hur i så fall ser denna ut?Arbetar idrottslärarna med eleverna på idrottslektionerna på ett sätt som skulle kunna förbättra elevernas resultat och prestation i de andra skolämnen? I så fall på vilket sätt? Metod Metoden som kommer tillämpas för den här undersökningen är den kvalitativa forskningsintervjun och kommer att intervjua fyra idrottslärare. I undersökningen används en semi – strukturerad intervju med syftet att få ut så mycket som möjligt av idrottslärarnas uppfattning och erfarenhet kring frågeställningarna. Alla intervjuer skedde genom datorstödda intervjuer vilket innebär att konversationen skedde via email. Resultat I resultaten framgick det att alla idrottslärarna var överens om att fysisk aktivitet påverkar eleverna på ett bra sätt. Det framgick även att de flesta idrottslärarna använder olika typer av metoder som de vet förbättrar elevernas resultat och allmänna skolprestation. Metoderna som idrottslärarna i undersökningen använde var bland annat konditions- och koordinations baserade övningar där eleverna antingen fick jobba individuellt eller i grupp tillsammans med andra elever. Resultaten har analyserats utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv där fokuset kommer vara på formuleringsarenan, tranformeringsarenan och realiseringsarenan. Vilket innebär: hur utgivandet av det bestämmande läroplanen ser ut, vilka aktörer påverkar läroplanen, samt vilka tillvägagångssätt arbetar idrottslärarna på under lektionerna som utformat sig mer eller mindre enligt planerna. Slutsats Idrottslärarna uppvisade variation på sina svar huruvida fysisk aktivitet hjälper eleverna med deras resultat- och skolprestation. Oavsett variationen på de olika intervjusvar så ansåg idrottslärarna enhälligt att fysisk aktivitet hjälper eleverna med deras intellektuella funktioner, koncentrationen samt minnet. Det framgick även i undersökningen huridrottslärarna använder sig utav olika metoder för att jobba med eleverna på idrottslektionerna.

Includes bibliographical references / Background: Illness in athletes is an inevitable part of participation in sports, and can significantly interfere with training, during tournaments or at competition time. The incidence of illness in sports varies in different sporting codes and across different tournaments and competitions. The Super Rugby competition is a particularly demanding 16-week tournament among countries in the Southern Hemisphere, and is associated with a high incidence of illness. In this tournament, 15 rugby union teams compete and play international level matches every week, which involves travel across numerous time zones and therefore may be associated with a higher incidence of illness in players. Objective: The main objectives of this dissertation were to 1) review the epidemiology and risk factors for illness in athletes participating in tournaments or competitions, and 2) determine which intrinsic risk factors predispose players to illness during the 2010 Super Rugby tournament. Methods: This dissertation consisted of two main phases. In phase I, a systematic review of the literature was undertaken, using evidence-based criteria, to determine which risk factors predispose athletes to illness during tournaments. In phase II, a prospective cohort research study was undertaken, involving 239 players from South Africa and New Zealand, over the 16-week duration of the 2010 Super 14 Rugby Union tournament. For phase II, a pre-season medical questionnaire was administered to determine baseline medical data. Collection of data then took place each day of the competition, beginning 7 days before the first game the team played, and ending when each team played their final game. Each team physician completed a daily "medical illness log" for every player. Booklets were supplied that contained daily illness report forms. Results: The main findings of the review (phase I) were good evidence (level I and II) indicating that 1) international travel, and the duration of a tournament are extrinsic risk factors for illness in athletes, and 2) that prolonged and high intensity training, older age, and nutritional deficiencies are intrinsic risk factors for illness in athletes. The main findings of the prospective cohort study (phase II) were that an increased number of training days in the 2 weeks before the tournament was an independent risk factor for any illness, respiratory system illness, and digestive system illness; the % time spent on endurance training in the 15 weeks before the tournament was an additional independent risk factor associated with respiratory system illness; the use of anti-inflammatory medication was an independent risk factor associated with respiratory system illness. Summary and conclusion: In summary, novel intrinsic risk factors for illness in rugby players participating in the Super Rugby tournament were training more days/hours per week in the 2 weeks before the tournament, as well as endurance-type training 15 weeks before the tournament. These data can form the basis of planning preventative strategies to reduce the risk of illness in the Super Rugby tournament.

Bakgrund: Ämnet talang och talangutveckling blir mer och mer ett komplext och omdiskuterat ämne inom svensk idrott. Med en bakgrund inom innebandy som ledare och spelare har jag därför valt att skriva kring detta ämne och hur det ser ut i nuläget.Syfte: Denna studie syftar till att undersöka hur elittränare och anställda i olika innebandyförbund arbetar med talangutveckling inom innebandy i Sverige.Metod: Studien är av kvalitativt angreppssätt med hjälp av semistrukturerade intervjuer för att fånga upp deltagarnas kompetens, funderingar och tankesätt.Resultat: Deltagarna visar tydliga bevis på att begreppet talang och arbetet kring talangutveckling är komplext. Att en mängd olika faktorer kring ledarskap, sampling, deliberate practice, deliberate play, coachens betydelse, goda idrottsliga miljöer, sampling eller tidigare specialisering, relativ ålders effekt är av betydelse i olika utsträckningar.Diskussion: Vilket tillvägagångssätt är bäst för unga idrottare och hur ska man skapa rätt förutsättningar. Olika tillvägagångssätt har visats vara ett faktum. Om det är kompetens som är i framkant eller ledarens egenskaper. Att lagen har roligt och en trygg miljö eller främst är en god talang.

No description available.

Eftersom ämnet kring covid-19 är nytt samt att det inte har hunnits utforska helt finns det flera möjligheter till ny forskning. Då den svenska idrottsrörelsen är en stor del av svenskars fysiska aktivitet har denna studie sin grund i detta. Syftet med denna studie är att undersöka om föreningsidrotten i Skåne har minskat under coronapandemin, samt hur RF-SISU:s projektstöd har använts i föreningarna för att hålla igång träningen. Projektstödet som RF-SISU delade ut till föreningar skulle hjälpa dem att bibehålla sin verksamhet under corona och kunna förhålla sig till de restriktionerna. Genom ett utvärderande synsätt och modellen ADKAR har enkäter från föreningar analyserats. Enkäter skickades ut till föreningar som fått beviljat stöd under 2020, och genererade 28 svar av totalt 36 föreningar. Resultaten visar att majoriteten av föreningarna har fått hjälp av stödet men att mer än hälften dessutom blivit mindre aktiva medlemmar. Den åldersgrupp som har fått ta del av störst del av stödet är åldrarna 8–11, men många föreningar har använt sitt stöd till flera olika åldersgrupper. Föreningarna har använt stödet till material för utomhusbruk, mer material, material för ny träning, hyror och så vidare. Slutsatsen i denna studie är att stödet har underlättat för föreningarna men inte i vilken grad det har hjälpt föreningarna. Majoriteten av idrottsföreningarna har kunnat fortsätta bedriva sin verksamhet, men hälften av alla föreningar har minskat i antal aktiva medlemmar. Majoriteten av föreningarna beskriver också att RF-SISU:s projektstöd har hjälpt föreningarna att kunna fortsätta bedriva sin verksamhet. Det framkommer även att stödets syfte inte har följts i alla fall av RF-SISU och föreningar har köpt in material som inte bidrar till träningen.  Nyckelord: Covid-19, projektstöd, RF-SISU Skåne, enkät, ADKAR-modellen

No description available.

Background: Sport is often perceived as inherently positive for sustainable development. This widespread assumption is however found to be quite normative, and the standardization of its boundaries dangerously naive. The lack of contextual specificity across the dominant schools of thought calls for a more comprehensive analysis of what different activities entail in different contexts.  Purpose: This study examines the field of sport for development through a critical lens. Different initiatives using traditional mainstream sports and lifestyle sports, seeking an array of social development objectives, are structurally and systematically unpacked, hence uncovering the attributes that shape the achievements and challenges of the projects.  Methods: Through a qualitative approach, six organisations operating in varying scopes and environments were interviewed using a semi-structured approach.  Results: The investigation pinpoints the encompassing theme of sportification as a force of change influencing the internal and external dynamics of lifestyle sports as well as traditional mainstream sports, though to a lesser extent. Several important issues emerge from the investigation, such as how the notions of focus, networks and the fundamental benefits and challenges underlying each type of sport can materialize into concrete impacts on social development.  Conclusions: A fine balance of sportification is necessary in order to gain the leverage and capital required to access the opportunities presented by organized sport yet without excessively compromising the innate social qualities of the activity.

Sporten styrkelyft upplever en ökning av antalet kvinnliga utövare och att undersöka kvinnors upplevelser av att vara aktiva inom kraftsporter är ett till stora delar outforskat område. Det finns kunskapsluckor som behöver fyllas för att bättre förstå och fortsätta arbetet med att tillgängliggöra kraftsport som ett alternativ för flickor och kvinnor. Syftet med detta arbete är att undersöka kvinnors upplevelse av att utöva styrkelyft och hur eller om de upplever att detta har påverkat deras träningsmotivation och relationen till den egna kroppen. Frågeställningarna behandlar hur de kvinnliga styrkelyftarna ser på motivation i förhållande till sin träning, hur och om styrkelyft har påverkat synen på den egna kroppen samt om det händer något speciellt när kvinnor börjar styrkelyfta, och om det går att definiera vad det är.  Semistrukturerade intervjuer genomfördes och områden kopplade till träningsmotivation och kroppssyn behandlades. Materialet analyserades genom en tematisk innehållsanalys och vilar på ett teoretiskt ramverk av self-determination theory, empowerment och en sammantagen teorigrund gällande skapandet av kropp och kön inom idrott. Två huvudteman identifierades, vilka berörde motivation och kroppen i koppling till styrkelyft, samt ett antal underkategorier. Huvudresultaten i undersökningen visade att kvinnorna upplevde en ökad träningsmotivation och en förändrad syn på sin egen kropp i samband med att de började utöva styrkelyft. Gemenskap, kompetens och självbestämmande var avgörande faktorer för en ökad inre motivation. En slutsats som kan dras av denna undersökning är att kvinnorna som deltog i intervjuerna upplevde en förändrad syn på sin kropp genom styrkelyftandet. Motivationen till att träna har ökat, då intervjudeltagarna känner sig kompetenta och i kontroll över sina liv, samt att en social gemenskap runt träningen bidrar starkt till att öka glädjen och kärleken till sporten.