Examensarbetet började med en fascination för övergivna platser och intresset att ge nytt liv åt dessa. Platsens förutsättningar skulle forma programmet. Det blev ett sportcenter i Eriksdal. Ett område som karaktäriseras av dalen,sporten och broarna. I arbetet ligger fokus på vertikalitet, massa och transparens samt prefabelement.

Städer förtätas och tillgången till fysisk aktivitet och idrotter i idrottsanläggningar minskar. Mot denna bakgrund lät Malmö stad anlägga en ny typ av idrottsanläggning i en gammal industrilokal i området Sofielund. Anläggningen har fått namnet Urbant Sportcenter.Målet med föreliggande uppsats är att öka kunskapen om denna nya typ av urbana idrottsanläggningar. Syftet är att utifrån en fenomenografisk ansats analysera hur de involverade aktörerna förstår det Urbana Sportcentret i Sofielund, Malmö, som fenomen.Nio involverade aktörer har intervjuats och senare analyserats med hjälp av variationsteorin för att förstå fenomenet Urbant Sportcenter bättre genom att ta reda på hur andra erfar den på olika sätt.Resultatet visar att det finns sex kvalitativt skilda synsätt för hur det Urbana Sportcentret uppfattas i dag och även sex kvalitativt skilda synsätt för hur det Urbana Sportcentret uppfattas bli framöver. Utifrån dessa uppfattningar urskildes två ståndpunkter som de involverade aktörerna erfar som grunden för det Urbana Sportcentret, vilka var samverkan och användningen av den stora hallen. Det fanns många olika planer för hur samverkan och den stora hallen ska fungera. Det kan uppfattas som en kamp om vem som ska få sina planer genomförda och om anläggningen ska rivas eller bli kvar. Med hjälp av variationsteorin identifierades ett gemensamt mål med anläggningen, att skapa en attraktiv plats. Teoretiskt sätt kan de involverade aktörerna öka sin förståelse och således lära sig hur respektive erfar det Urbana Sportcentret med hjälp av att bli medvetna om de olika aspekterna som resultatet redovisat. Slutsatsen från föreliggande studie är att aktörerna inte har delat med sig av sina synsätt och saknar en gemensam kommunikation. / Cities are becoming densified and the accessibility to physical activity and sports at sports facilities is reduced. With this background, Malmö municipality allowed a new type of sports facility in an old industrial area in Sofielund. The facility has been named “Urbant Sportcenter” (the Urban Sports Centre).The aim of the present thesis is to increase the knowledge of this new type of urban sports centres. The purpose is to analyse how the involved actors understands the Urban Sports Centre in Sofielund, Malmö, as a phenomenon based on a phenomenological approach. Nine involved actors have been interviewed and later analysed using the theory of variation to better understand the phenomenon of Urban Sports Centre by finding out how others experience it in different ways.The result shows that there are six qualitatively different ways on how the Urban Sports Centre is perceived today and also six qualitatively different ways on how the Urban Sports Centre is perceived to be in the coming years. Based on these perceptions, two aspects were identified by the involved actors as the basis of the Urban Sports Centre, which were interaction and the use of the major hall. There were many different plans for how the interaction and the big hall should work and it can be perceived as a battle for who will get their plans executed and if the facility is to be demolished or remaining. Using the theory of variation, one common goal was identified with the facility, that is creating an attractive location. Theoretically, the involved actors can increase their understanding and thus learn how to experience the Urban Sports Centre by becoming aware of the different aspects that the results reported. The conclusion from this study is that the actors have not shared their views and lack a common communication.

Stockholm Stad behöver utöka kapaciteten på sina badhus samt idrottsanläggningar. Därtill är renoveringsbehovet stort på samtliga badhus. Badet i Västertorp täcker ett stort område och är populärt men behöver nu rivas pga. det dåliga skicket. Istället ska man bygga bostäder på platsen och flytta ner det nya badet till Mellanbergsparkens södra spets för att samtidigt bli en bullerbarriär mellan motorvägen (E4/E20) och parken som man vill börja programmera. Det nya badhuset blir ett fint avslut på parken och ska även innehålla två fullstora idrottshallar, gym och gruppträningslokaler varför jag har kommit att benämna det Sportcenter. Sportcentret är således indelat i tre volymer bestående av en idrottsdel, en gymdel och en baddel. Sportcentrets placering får en ökad tillgänglighet via motorvägen och undviker att belasta områdets befintliga trafik, till skillnad från om badhuset hade stått kvar. Jag har ritat en ny rondell som kommer lösa dagens svåra situation samt sänka farten in till stadsdelen. Därtill kommer två nya busshållplatser i båda riktningarna att få plats. Platsens befintliga utebad ska inte integreras i anläggningen då det bara används tre månader under hela året samt ska fortsätta förbli gratis. I övrigt bygger förslaget på riktlinjer från idrottsförvaltningen. Programmets funktion har fått forma den yttre volymen. Jag började låta analyser från platsen forma projektet och grunda konceptet med meshfasaden som ska representera vatten och fart. Den utanpåliggande fasaden har fyra grundtankar i sin formgivning: att ge ett spännande inre ljusspel, skydda från solens direkta strålar, absorbera bullret samt bli ett skådespel för bilarna på motorvägen natt som dag. Fokus var att lösa programmet logistiskt samt utan nivåskillnader och samtidigt få spännande estetiska lösningar vad gäller material och ljus. Därtill finns lösningar på hur badhuset kan hållas rent på ett enklare sätt. Att lösa programmet på den lilla tomten är dock grundutmaningen. Projektet har varit en övning i nya program för hur man projekterar arkitektur, samt loggar sin arbetsprocess. / Stockholm City needs to expand the capacity of their public baths and sports facilities. In addition, the renovation need is great for all bathhouses. The popular bath in Västertorp covers a large area but needs to be demolished due to its poor condition. Instead appartments will be built on the site and the bath will move to the southern tip of the park Mellanbergsparken to become a noise barrier between the highway (E4/E20) and the park that the city wants to start programming. The new bathhouse will be a nice end to the park and will also include two full-sized sport halls, fitness center and group training rooms hence the name "Sports Center". The sports center is thus divided into three volumes, consisting of the sport halls, a fitness part and the bath-house. The location of the center will have an increased availability through the highway and thus avoiding burdening the area's existing traffic. I have designed a new roundabout that will solve today's difficult traffic situation and reduce speed in the neighborhood. There are also two new bus stops in both directions. The site's existing swimming-pool should not be integrated into the plan as it is only used for three months during the year and should continue to remain with free entrance. Otherwise, the proposal is based on guidelines from the Sport Management department of the municipality. The function of the program has been shaping the outer volume. Analyses from the area has defined the project and the concept of the mesh facade is to represent water and speed. The facade has four basic ideas: to provide an exciting internal play of light, protect from the sun's direct rays, absorb the noise and become a spectacle for the cars on the highway day and night. The focus was to solve the program logistically while getting exciting aesthetic solutions in materials and light. In addition, there are solutions to how the bath house can be kept clean through easy design methods. The challenge was to fit all the functions on the relatively small plot. The project has been an exercise in new programs on how to project architecture, and logging the work process.