Språket har en stor betydelse för barns utveckling, lärande, kommunikation och samspel, enligt den sociokulturella teorin som är vald för analys i denna studie. Barn som dagligen spenderar mycket tid på förskolan i samspel med andra barn och vuxna behöver språket. Förskollärare har en viktig roll att stödja barn i att kommunicera och utveckla språket i både inne- och utemiljön. Denna studie syftar till att utveckla kunskap om förskollärares uppfattningar om utemiljöns betydelse för att stödja och utveckla barns språk, detta för att tidigare forskning belyser utemiljön som viktig för barns välbefinnande, utveckling och lärande. Utifrån syftet formades två frågeställningar: Vilka uppfattningar har förskollärare om utemiljöns betydelse för förskolebarns språk? Hur arbetar förskollärare med barns språk i utemiljön? Den kvalitativa metoden av halvstrukturerade intervjuer valdes för att besvara syftet och frågeställningarna och nio förskollärare från olika förskolor i tre olika kommuner intervjuades. Resultatet visade att utemiljön uppfattades som mer tillåtande, stimulerande och stödjande i kommunikationen mellan barn, därför att det i utemiljön finns mer utrymme för barns fysiska lek som gör att de använder mer kroppsspråk ute. Det beskrevs även att aktiviteter och socialt samspel i utemiljön stimulerar och utvecklar språket i viss mån, men att det behövs kunniga och närvarande vuxna för att stödja och utmana barn vidare i språket. Dock kunde hinder som exempelvis störande ljud från omgivningen och svårigheter med språkmaterial ute finnas i utemiljön. En av slutsatserna av denna studie var att det i utemiljön behövs finnas medvetna och närvarande förskollärare med barnen för att kunna stödja, utveckla och utmana barns språk.