Syftet med studien var att studera förskollärarnas beskrivningar av hur deras arbete med sagor påverkar barnens aktiviteter i förskolan och på fritiden. Frågeställningarna är; hur beskriver förskollärarna att sagan påverkar barns lek? Hur beskriver förskollärarna att sagan påverkar barns språk? Vilka olika arbetssätt väljer förskollärarna utifrån sagor? Hur beskriver förskollärarna samarbetet med föräldrarna kring sagor? I studien har den teoretiska utgångspunkten varit sociokulturellt perspektiv med Vygotskij som förespråkare och vad begreppet litteracitet innebär för barns språk. Studien har även belyst vad tidigare forskning säger om sagan och dess betydelse för barns språk och förskolans verksamhet. Studien har en kvalitativ ansats där metoden är enskilda halvstrukturerade intervjuer med sju förskollärare på tre olika förskolor. I analysen framkom olika mönster som delades in under fyra olika rubriker. Resultatet presenteras under fyra teman som är Sagan i olika former, Sagans betydelse för språket, Relationen mellan saga och lek samt Sagan i verksamheten. I resultatet framkom det att sagan har betydelse för barns språk där de utvecklar meningar, olika fraser och får ett vidgat ordförråd. Förskollärarna uttrycker att relationen mellan sagor och lek är en form av bearbetning, där leken kan utvecklas och barnen blir andra karaktärer. Förskollärarna beskriver att sagan används i olika aktiviteter i verksamheten till exempel skapande, tema och drama. När det gäller samverkan med föräldrarna menar förskollärarna att föräldrarna inte är särskilt involverade i arbetet med och omkring sagor, men däremot är de mer involverade genom bland annat dokumentationer.

<p>Studiens syfte var att undersöka om, och i så fall hur, det norska observationsmaterialet Tidig Registrering av Språkutveckling (TRAS) följs upp på de förskolor vi valt ut, samt att undersöka i vilken utsträckning samarbete mellan specialpedagog, pedagoger och föräldrar förekommer.</p><p>Som metod har använts semistrukturerade intervjuer som tagits upp via diktafon. Specialpedagog, pedagoger och föräldrar har delgivit oss tankar och åsikter kring de frågor som ställts. Sammanlagt gjordes fjorton intervjuer, varav två med huvudansvariga specialpedagoger i vår utvalda kommun, åtta stycken med pedagoger samt fyra med föräldrar.</p><p>Studien bygger på artiklar, avhandlingar och annan litteratur kring barns språkutveckling, samt det norska observationsmaterialet TRAS. I vår litteraturgenomgång kring tidigare forskning har vi redovisat en del av de studier som pågått kring barns språkutveckling från 1800-talet och framåt. Vi har också intresserat oss för hur tidiga insatser i förskolan kan påverka barns språkutveckling och vad det kan leda till längre fram i barnens läs- och skrivutveckling. Litteraturgenomgången avslutas med en utförlig presentation av TRAS.</p><p>I vår intervju med specialpedagogerna framgår det att TRAS- materialet skall följas upp genom kontinuerlig kontakt med pedagogerna på förskolan. Pedagogerna upplever att de har en god kommunikation med specialpedagogerna och att de kan kontakta respektive specialpedagog om de har frågor eller behöver hjälp. Samtliga pedagoger menar också att kontakten med föräldrarna fungerar bra och att de informerat föräldrarna om materialet. Gemensamt för föräldrarna är att de är nöjda med den information de fått om TRAS. Föräldrarna uppger också att den största delen av kommunikationen kring materialet sker vid utvecklingssamtalen. Trots att alla parter verkar nöjda med det sätt pedagogerna på förskolan arbetar med materialet tycker vi oss se att kommunikationen mellan specialpedagog - pedagog och pedagog – föräldrar inte fungerar på ett optimalt sätt. Pedagogerna hävdar att de har en bra kommunikation med specialpedagogen men nämner samtidigt att de inte har någon kontinuerlig kontakt. Ett par av pedagogerna menar att de inte haft någon kontakt med specialpedagogen, angående materialet, sedan de gick utbildningen för över ett år sedan. Både föräldrar och pedagoger anser att de har en god kontakt med varandra, samtidigt som ett par av pedagogerna säger att de inte vill blanda in föräldrarna alls i bedömningen av deras barn utan delger dem endast resultatet av bedömningen vid nästkommande utvecklingssamtal.</p><p>Resultatet av arbetet visar att det är väldigt olika hur man arbetar med materialet ute på förskolorna. Även om flertalet av svaren pekar på att arbetet med observationsmaterialet fungerar väl, anser vi att pedagogerna skulle behöva lite mer uppbackning i startskedet för att komma igång och känna att de gör bedömningarna på rätt sätt. Vidare behöver flera av pedagogerna arbeta mer med föräldrarnas delaktighet i materialet. Det står tydligt i handboken, och bör också framgå vid utbildningstillfällena, att föräldrarnas kunskap om sina barns färdigheter är betydelsefull när pedagogerna gör bedömningen och att det därför är viktigt att de är delaktiga i arbetet med materialet.</p>

<p>Syftet med studien var att ta reda på pedagogers uppfattningar av hur barns språk påverkar deras förväntningar. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med 9 pedagoger från fyra olika förskolor, som vidare analyserades hermeneutiskt. Studien visar på att pedagogerna lägger vikt vid det verbala språket och kroppsspråket för att kunna kommunicera med barn. Resultatet av undersökningen visar att pedagogerna gav motsägelsefulla svar och att åsikterna gick isär. Flera av pedagogerna berättade att barns språk påverkar deras förväntningar och att de ställer högre krav på barn med verbalt språk. Många pedagoger menade att ett verbalt språk underlättar kommunikationen men att de samtidigt pratar mindre med dessa barn.  Resultatet i undersökningen visar också på att ett verbalt språk kan påverka det första intrycket av barnet men att det ändras när de lär känna individen bakom. Stress och tidsbrist lyfts fram som orsaker till varför det ibland kan vara svårare att föra en dialog med ett icke-verbalt barn. Undersökningen visar också att ett utvecklat verbalt språk inte behöver innebära att ett barn har förståelsen för språket. Det visade sig att pedagogerna inte hade reflekterat över de ställda frågorna men de flesta var överrens om att det säkert görs skillnad på barn utifrån deras språk. Det framkom att det var viktigt att vara medveten och ha ett gott samarbete i arbetslaget för att förhindra att göra skillnad på barn utifrån deras språk.</p><p><strong></strong></p>

Studiens syfte var att undersöka om, och i så fall hur, det norska observationsmaterialet Tidig Registrering av Språkutveckling (TRAS) följs upp på de förskolor vi valt ut, samt att undersöka i vilken utsträckning samarbete mellan specialpedagog, pedagoger och föräldrar förekommer. Som metod har använts semistrukturerade intervjuer som tagits upp via diktafon. Specialpedagog, pedagoger och föräldrar har delgivit oss tankar och åsikter kring de frågor som ställts. Sammanlagt gjordes fjorton intervjuer, varav två med huvudansvariga specialpedagoger i vår utvalda kommun, åtta stycken med pedagoger samt fyra med föräldrar. Studien bygger på artiklar, avhandlingar och annan litteratur kring barns språkutveckling, samt det norska observationsmaterialet TRAS. I vår litteraturgenomgång kring tidigare forskning har vi redovisat en del av de studier som pågått kring barns språkutveckling från 1800-talet och framåt. Vi har också intresserat oss för hur tidiga insatser i förskolan kan påverka barns språkutveckling och vad det kan leda till längre fram i barnens läs- och skrivutveckling. Litteraturgenomgången avslutas med en utförlig presentation av TRAS. I vår intervju med specialpedagogerna framgår det att TRAS- materialet skall följas upp genom kontinuerlig kontakt med pedagogerna på förskolan. Pedagogerna upplever att de har en god kommunikation med specialpedagogerna och att de kan kontakta respektive specialpedagog om de har frågor eller behöver hjälp. Samtliga pedagoger menar också att kontakten med föräldrarna fungerar bra och att de informerat föräldrarna om materialet. Gemensamt för föräldrarna är att de är nöjda med den information de fått om TRAS. Föräldrarna uppger också att den största delen av kommunikationen kring materialet sker vid utvecklingssamtalen. Trots att alla parter verkar nöjda med det sätt pedagogerna på förskolan arbetar med materialet tycker vi oss se att kommunikationen mellan specialpedagog - pedagog och pedagog – föräldrar inte fungerar på ett optimalt sätt. Pedagogerna hävdar att de har en bra kommunikation med specialpedagogen men nämner samtidigt att de inte har någon kontinuerlig kontakt. Ett par av pedagogerna menar att de inte haft någon kontakt med specialpedagogen, angående materialet, sedan de gick utbildningen för över ett år sedan. Både föräldrar och pedagoger anser att de har en god kontakt med varandra, samtidigt som ett par av pedagogerna säger att de inte vill blanda in föräldrarna alls i bedömningen av deras barn utan delger dem endast resultatet av bedömningen vid nästkommande utvecklingssamtal. Resultatet av arbetet visar att det är väldigt olika hur man arbetar med materialet ute på förskolorna. Även om flertalet av svaren pekar på att arbetet med observationsmaterialet fungerar väl, anser vi att pedagogerna skulle behöva lite mer uppbackning i startskedet för att komma igång och känna att de gör bedömningarna på rätt sätt. Vidare behöver flera av pedagogerna arbeta mer med föräldrarnas delaktighet i materialet. Det står tydligt i handboken, och bör också framgå vid utbildningstillfällena, att föräldrarnas kunskap om sina barns färdigheter är betydelsefull när pedagogerna gör bedömningen och att det därför är viktigt att de är delaktiga i arbetet med materialet.

Syftet med studien var att ta reda på pedagogers uppfattningar av hur barns språk påverkar deras förväntningar. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med 9 pedagoger från fyra olika förskolor, som vidare analyserades hermeneutiskt. Studien visar på att pedagogerna lägger vikt vid det verbala språket och kroppsspråket för att kunna kommunicera med barn. Resultatet av undersökningen visar att pedagogerna gav motsägelsefulla svar och att åsikterna gick isär. Flera av pedagogerna berättade att barns språk påverkar deras förväntningar och att de ställer högre krav på barn med verbalt språk. Många pedagoger menade att ett verbalt språk underlättar kommunikationen men att de samtidigt pratar mindre med dessa barn.  Resultatet i undersökningen visar också på att ett verbalt språk kan påverka det första intrycket av barnet men att det ändras när de lär känna individen bakom. Stress och tidsbrist lyfts fram som orsaker till varför det ibland kan vara svårare att föra en dialog med ett icke-verbalt barn. Undersökningen visar också att ett utvecklat verbalt språk inte behöver innebära att ett barn har förståelsen för språket. Det visade sig att pedagogerna inte hade reflekterat över de ställda frågorna men de flesta var överrens om att det säkert görs skillnad på barn utifrån deras språk. Det framkom att det var viktigt att vara medveten och ha ett gott samarbete i arbetslaget för att förhindra att göra skillnad på barn utifrån deras språk.

Teaching, Why should we do it? This study deals with teaching in preschool. Is it really something that the preschool should be doing or do we risk a ‘schoolification’ of preschool? The survey also concerns language and language teaching in preschool. How do educators and principals view language? What does it mean for them and how do they view their language skills and language teaching skills to children. The survey investigates how the preschool works with teaching and how an educator works with the language to support the child in their language development. This survey also addresses how different preschools evaluate their activities and discusses how this affects the work with egalitarianism in preschool framed in the governing document curriculum for preschool 2018.

Språket har en stor betydelse för barns utveckling, lärande, kommunikation och samspel, enligt den sociokulturella teorin som är vald för analys i denna studie. Barn som dagligen spenderar mycket tid på förskolan i samspel med andra barn och vuxna behöver språket. Förskollärare har en viktig roll att stödja barn i att kommunicera och utveckla språket i både inne- och utemiljön. Denna studie syftar till att utveckla kunskap om förskollärares uppfattningar om utemiljöns betydelse för att stödja och utveckla barns språk, detta för att tidigare forskning belyser utemiljön som viktig för barns välbefinnande, utveckling och lärande. Utifrån syftet formades två frågeställningar: Vilka uppfattningar har förskollärare om utemiljöns betydelse för förskolebarns språk? Hur arbetar förskollärare med barns språk i utemiljön? Den kvalitativa metoden av halvstrukturerade intervjuer valdes för att besvara syftet och frågeställningarna och nio förskollärare från olika förskolor i tre olika kommuner intervjuades. Resultatet visade att utemiljön uppfattades som mer tillåtande, stimulerande och stödjande i kommunikationen mellan barn, därför att det i utemiljön finns mer utrymme för barns fysiska lek som gör att de använder mer kroppsspråk ute. Det beskrevs även att aktiviteter och socialt samspel i utemiljön stimulerar och utvecklar språket i viss mån, men att det behövs kunniga och närvarande vuxna för att stödja och utmana barn vidare i språket. Dock kunde hinder som exempelvis störande ljud från omgivningen och svårigheter med språkmaterial ute finnas i utemiljön. En av slutsatserna av denna studie var att det i utemiljön behövs finnas medvetna och närvarande förskollärare med barnen för att kunna stödja, utveckla och utmana barns språk.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare uppfattar betydelsen av barns bildskapande (teckna, måla, lera mm.) för barns språkutveckling samt om och i så fall hur förskollärare använder sig av bildskapande som språkfrämjandeverktyg i sin undervisning. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer som analyserades genom begreppen samspel, lånad fantasi och kulturella tecken som alla hämtades ur Vygotskijs sociokulturella teori. Resultatet visade att bild används som metod för annat lärande exempelvis för att utveckla barns språk, bild används för att bidra till barnens nyfikenhet och kreativitet samt att bild används som egen aktivitet med målet att utforska just bildskapande. Barnens intresse är utgångspunkten i aktiviteter som planeras. Det är vanligt förekommande att tecknande används i kombination med berättande. Bildskapande sker ofta tillsammans med flera barn. Det sker i olika miljöer, både inomhus och utomhus, och med mängder av olika verktyg. Variationen på verktyg och material som används bidrar till att barnen får lära sig hantera dessa, visar studien och det handlar om både analoga och digitala verktyg. Förskollärarna i studien berättar att det förekommer mycket kommunikation i samband med bildskapande. En av slutsatserna blev att bildskapande som språkfrämjandeverktyg används av förskollärare i studien genom att de medvetet använder sina egna och barngruppens språkkunskaper i samband med bildskapande. Barnen erbjuds teckna och måla när de skapar berättelser, barnen uppmuntras att skapa tillsammans och samtala med varandra i undervisningen.