Syftet är att bidra med kunskap om variationer av högläsning med sociokulturellt perspektiv och onto-epistemologiskt synsätt. Kunskapsgapet är att göra pedagoger medvetna om olika läsmetoder med barnen och varför det är viktigt att variera metod av högläsning. Högläsningen är enligt flera vetenskapliga artiklar en försummad aktivitet och det beror bara av okunskap, det vill säga pedagogerna är inte medvetna om hur viktigt det är för barnen att delta i högläsningssituationer och vad aktiviteten ger barnet för grund inför framtiden. Jag genomförde self reports med postenkäter, det vill säga jag lämnade över dem personligen. De innehöll missivbrev, god forskningsed och 18 öppna frågor. Svaren var reflekterande, utförliga och informativa. I min analys bearbetade jag materialet genom sortering, reducering och argumentering. Jag har sorterat svaren i flera omgångar tills det blev en lämplig text under varje rubrik i resultatet. Rubrikerna är omgjorda från min studies frågeställningar. Resultaten visar på positiva svar angående högläsning, variation av metoder och barnens delaktighet i litteratur. Jag saknar beskrivningar av flanosagor ibland min litteratur i examensarbetet, vilket blir mitt förslag vidare forskning. Denna kunskap kommer jag ha nytta av i min framtida yrkesroll som förskollärare, där litteracitet är en viktig del av barnets språkutveckling och kommunikativa förmåga.