<p>By the time the law of preferential right was legislated the purpose of the law was to give all creditors equal rights. The purpose of this master’s thesis is to analyze the law in force and unravel whether the purpose of the law has been fulfilled or not. If a deviation has been made I will decide whether it can be justified.</p><p>Since 1st of January 2004 the preferential right regarding taxes has been abolished. Since then the claims of the Government do not have any preferential right. Wages still have a preferential right. Since the law of the Governmental wage guarantee was legislated the Government now pays the workers claims and then take over the preferential right regarding wages.</p><p>When a company has gone bankrupt there is a possibility to apply recovery in order to bring back property to the bankrupt’s estate Regarding the Government’s claims regarding taxes, recovery is prohibited.</p><p>There is a regulation in the criminal code called favouritism of creditors which is related to the rules of recovery. The criteria in order to break this regulation are the same as regarding the rules of recovery. This leads to that if a debtor pays the Government the debtor does not break the regulation in the criminal code.</p><p>In addition to this the Government has an opportunity to receive payment by using the regulation called the legal representative’s responsibility. This regulation means that the legal representative of a company is obliged to pay the company’s taxes if the company is not able to.</p><p>By this I draw the conclusion that the purpose of the law of preferential right has not been fulfilled. By looking at the regulations I come to the conclusion that the Government has an advantage that no other creditor will be able to achieve. The workers are the only creditors, despite the Government, who are guaranteed payment through the Governmental wage guarantee. This is a deviation which, according to me is justified because of the fact that workers have a greater need for protection than other creditors. There is also a need to have a division in the law of preferential right because every claim has arisen in a different way. The advantage of the Government is, according to me, not justified because this leads to the fact that the Government is the only creditor except workers who is considered being in need of protection.</p> / <p>Vid instiftandet av FRL var syftet med lagen att alla borgenärer skulle ha lika rätt. Syftet med min uppsats är att utreda gällande rätt för att avgöra om FRL: s syfte blivit uppfyllt. Om avsteg från lagens syfte skett skall jag dessutom avgöra om dessa varit motiverade.</p><p>Den 1 januari 2004 avskaffades förmånsrätten för skatter och avgifter. Därefter övergick statens skattefordringar till att bli oprioriterade fordringar. Fortfarande föreligger förmånsrätt för lönefordringar. Efter instiftandet av den statliga lönegarantin betalar staten arbetstagarnas lönefordringar och inträder därefter i arbetstagarnas ställe avseende förmånsrätten.</p><p>I en konkurs finns möjlighet att tillämpa återvinning för att föra tillbaka tillgångar till konkursboet. För statens fordringar avseende skatter och avgifter finns det ingen möjlighet till återvinning utan för dessa fordringar föreligger ett återvinningsförbud.</p><p>I nära relation till återvinningsreglerna finns en bestämmelse i BrB, mannamån mot borgenärer. Kriterierna för att dömas för mannamån mot borgenärer är desamma som för att kunna återvinna en betalning till konkursboet. Detta innebär att en betalning till staten inte kan leda till mannamånsbrott.</p><p>Därutöver har staten en möjlighet att erhålla betalning genom ett ställföreträdaransvar vilket återfinns i SBL. Detta betalningsansvar drabbar ett företags företrädare vid uteblivna skattebetalningar.</p><p>Min slutsats är att syftet med FRL inte blivit uppfyllt. En sammanvägning av de olika lagreglerna leder till en slutsats att staten har en fördel som ingen annan borgenär kommer att uppnå. Arbetstagarna är den enda borgenär utöver staten som är garanterad betalning genom lönegarantin. Detta är enligt min uppfattning ett avsteg som är motiverat av den anledning att arbetstagare har ett högre skyddsvärde än vad till exempel leverantörer eller staten har. Uppdelningen i FRL mellan olika förmånsrätter är nödvändig eftersom fordringar tillkommit på olika sätt. Däremot anser jag att de avsteg som görs från FRL: s syfte vad gäller statens fördelar inte är motiverade eftersom det leder till att staten är den enda borgenär utöver arbetstagarna som har ett skyddsvärde.</p>

By the time the law of preferential right was legislated the purpose of the law was to give all creditors equal rights. The purpose of this master’s thesis is to analyze the law in force and unravel whether the purpose of the law has been fulfilled or not. If a deviation has been made I will decide whether it can be justified. Since 1st of January 2004 the preferential right regarding taxes has been abolished. Since then the claims of the Government do not have any preferential right. Wages still have a preferential right. Since the law of the Governmental wage guarantee was legislated the Government now pays the workers claims and then take over the preferential right regarding wages. When a company has gone bankrupt there is a possibility to apply recovery in order to bring back property to the bankrupt’s estate Regarding the Government’s claims regarding taxes, recovery is prohibited. There is a regulation in the criminal code called favouritism of creditors which is related to the rules of recovery. The criteria in order to break this regulation are the same as regarding the rules of recovery. This leads to that if a debtor pays the Government the debtor does not break the regulation in the criminal code. In addition to this the Government has an opportunity to receive payment by using the regulation called the legal representative’s responsibility. This regulation means that the legal representative of a company is obliged to pay the company’s taxes if the company is not able to. By this I draw the conclusion that the purpose of the law of preferential right has not been fulfilled. By looking at the regulations I come to the conclusion that the Government has an advantage that no other creditor will be able to achieve. The workers are the only creditors, despite the Government, who are guaranteed payment through the Governmental wage guarantee. This is a deviation which, according to me is justified because of the fact that workers have a greater need for protection than other creditors. There is also a need to have a division in the law of preferential right because every claim has arisen in a different way. The advantage of the Government is, according to me, not justified because this leads to the fact that the Government is the only creditor except workers who is considered being in need of protection. / Vid instiftandet av FRL var syftet med lagen att alla borgenärer skulle ha lika rätt. Syftet med min uppsats är att utreda gällande rätt för att avgöra om FRL: s syfte blivit uppfyllt. Om avsteg från lagens syfte skett skall jag dessutom avgöra om dessa varit motiverade. Den 1 januari 2004 avskaffades förmånsrätten för skatter och avgifter. Därefter övergick statens skattefordringar till att bli oprioriterade fordringar. Fortfarande föreligger förmånsrätt för lönefordringar. Efter instiftandet av den statliga lönegarantin betalar staten arbetstagarnas lönefordringar och inträder därefter i arbetstagarnas ställe avseende förmånsrätten. I en konkurs finns möjlighet att tillämpa återvinning för att föra tillbaka tillgångar till konkursboet. För statens fordringar avseende skatter och avgifter finns det ingen möjlighet till återvinning utan för dessa fordringar föreligger ett återvinningsförbud. I nära relation till återvinningsreglerna finns en bestämmelse i BrB, mannamån mot borgenärer. Kriterierna för att dömas för mannamån mot borgenärer är desamma som för att kunna återvinna en betalning till konkursboet. Detta innebär att en betalning till staten inte kan leda till mannamånsbrott. Därutöver har staten en möjlighet att erhålla betalning genom ett ställföreträdaransvar vilket återfinns i SBL. Detta betalningsansvar drabbar ett företags företrädare vid uteblivna skattebetalningar. Min slutsats är att syftet med FRL inte blivit uppfyllt. En sammanvägning av de olika lagreglerna leder till en slutsats att staten har en fördel som ingen annan borgenär kommer att uppnå. Arbetstagarna är den enda borgenär utöver staten som är garanterad betalning genom lönegarantin. Detta är enligt min uppfattning ett avsteg som är motiverat av den anledning att arbetstagare har ett högre skyddsvärde än vad till exempel leverantörer eller staten har. Uppdelningen i FRL mellan olika förmånsrätter är nödvändig eftersom fordringar tillkommit på olika sätt. Däremot anser jag att de avsteg som görs från FRL: s syfte vad gäller statens fördelar inte är motiverade eftersom det leder till att staten är den enda borgenär utöver arbetstagarna som har ett skyddsvärde.

Själva essensen av ett aktiebolag är att kunna starta detta utan att själv löpa någon risk att bli betalningsskyldig för bolagets skulder. I vissa situationer kan dock aktieägare och andra ådra sig ett personligt betalningsansvar, antingen till följd av någon lagbestämmelse eller p.g.a. så kallat ansvarsgenombrott. Denna uppsats avhandlar ansvarsgenombrott mot styrelseledamöter med anledning av domen T 3004-08 från Hovrätten över Blekinge och Skåne. Hovrättens dom är kontroversiell först och främst för att ansvarsgenombrott i sig är ett omtvistat begrepp, men framförallt för att hovrätten utsträckt detta institut till att även omfatta styrelseledamöter och andra än aktieägare. Så sent som förra året skrev doktoranden Johan Svensson en artikel där slutsatsen var att ansvarsgenombrott aldrig förekommit i någon dom från Högsta domsto-len och att institutet således inte existerar i svensk rätt. En av slutsatserna i denna uppsats är att ansvarsgenombrott faktiskt existerar i svensk rätt och då närmast i form av en allmän rättsgrundsats. Rekvisiten för när ansvarsgenombrott kan utdömas är främst dessa tre; otillbörlighetsrekvisitet, osjälvständighetsrekvisitet och underka-pitaliseringsrekvisitet. Deras innebörd är näraliggande till dess språkliga betydelse, dvs. an-svarsgenombrott kan förenklat sägas föreligga när en aktieägare begagnat sitt inflytande på ett otillbörligt sätt över ett bolag som varken är självständigt eller har tillräckligt god kapitalise-ringsgrad. Deras exakta innebörd är dock omtvistat och det förekommer också andra rekvisit och förklaringsmodeller i doktrinen. På grund av oenigheten om rekvisitens exakta innebörd har vissa källor fått större vikt än andra vid domstolarnas tillämpning av ansvarsgenombrott. Av extra stor vikt synes en statlig utredning, SOU 1987:59, fått och i denna utredning finns också stöd för att ansvarsgenombrott ska kunna utsträckas till andra än aktieägare (t.ex. styrel-seledamöter) när dessa har begagnat ett bestämmande inflytande över bolaget och de nyss beskrivna ansvarsgenombrottsrekvisiten samtidigt är uppfyllda. Ytterligare en slutsats i arbetet är att hovrättens domslut verkar vara i linje med gällande rätt med hänsyn till att regeringen (i prop. 2004/05:85 s 208) bemyndigat rättstillämparen att använda och vidareutveckla ansvarsgenombrottsinstitutet och att både SOU 1987:59 och den skiljaktiga motiveringen i NJA 2006 s. 420 omnämner att bakomliggande intressenter, som inte är aktieägare, i vissa situationer kan bli ansvarsgenombrottssubjekt. Det är inte möjligt att exakt säga när ansvarsgenombrott kan konstitueras mot någon annan än aktieägare, men så verkar kunna ske när det är verkningslöst att vända sig emot aktieägarna, t.ex. vid korsvist ägande där bolag äger varandra fullständigt utan några andra fysiska eller juridiska personer med aktieinnehav, och det samtidigt finns andra intressenter i bakgrunden som utövar ett bestämmande inflytande över verksamheten. De som ”stått för verksamheten” kan då bli an-svarsgenombrottssubjekt och det viktiga är då vederbörandes faktiskt bestämmande inflytande och inte deras faktiska ställning. Utöver detta synes ett agerande att försöka komplicera och dölja ägarstrukturen för att kunna undandra sig personligt ansvar tillmätas vikt. Ansvarsgenombrott är således någonting som existerar i svensk rätt men dess exakta innebörd är omtvistat och oförutsebarheten är hög när det används. Av rättsäkerhetsskäl finns det därför goda skäl för att rättsläget klargörs, antingen av regeringen eller av HD.