Mätning är en stor del av elevernas vardag och något som de möter varje dag. Det område inom mätning som eleverna i regel möter först i matematikundervisningen är längdmätning. Forskning visar att längdmätning är det område där eleverna visar svårigheter.  Syftet med denna studie är att utifrån ett fenomenografiskt perspektiv ge en bild av skilda sätt på vilket lågstadieelever, i årskurs 2, uppfattar längdmätning. För att besvara syftet användes en fenomenografisk forskningsansats. Data samlades in med hjälp av arbetsblad och individuella intervjuer. I resultatet framkom olika sätt på vilket eleverna uppfattar längdmätning. De kategorier som framkom var: mindre delar av en helhet, något som måste starta från noll, något som måste ske från linjalens ena ända och att enbart slutpunkten på objektet utgör resultatet. Utifrån resultatet framkom även ett antal kritiska aspekter eleverna behöver urskilja för att lära sig om längdmätning. Analysen av resultatet tyder på att de olika uppfattningar som framkom visar på en bristande förståelse hos eleverna för längdmätningens grundprinciper.