Denna undersökning tar reda på hur reportrarnas tal låter i de svenska nyhetssändningarna och i hur stor mängd regionala varianter av standardspråket förekommer. Den reder även ut vad för policys och praxis som finns hos Sveriges television när det gäller hur en reporter ska tala. Studien fokuseras kring SVT1. Är det mångfaldens Sverige som speglas i reportrarnas språkbruk? Får alla sorts dialekter plats i svensk public service? Undersökningen lutar sig mot den svenska språkpolitiken samt huvuddragen inom sociolingvistik. Vidare kategoriseras de svenska dialekterna i större huvudgrupper där förekomsten mäts utifrån en veckas nyhetssändningar, både från rikstäckande samt från två regionala redaktioner. Analysen mäts utifrån fonologiska och prosodiska variabler som utmärker varje dialektgrupp, samt hur konsonant - och vokalanvändningen ser ut och vilken språkmelodi som kan höras. Undersökningen visar på en stor utbredning av sveamålen, där undergruppen stockholmska är i majoritet. Detta gäller såväl i rikstäckande sändningar som i Nord- och Sydsverige. Den visar även på en stor förekomst av en noterad teveröst, som bäst kan beskrivas som mekanisk och opersonlig. Slutligen kan konstateras att de regionala sändningarna innehåller till en tredjedel tal av sin regionala variant.

Uppsatsen undersöker lärares och elevers attityd till och kunskap om språkriktighetsfrågorna de, dem och dom samt var och vart. Syftet är att undersöka attitydskillnader mellan skolans olika grupper kopplat till elevernas kunskapsnivå för att finna eventuella samband mellan dem, både från ett lärarperspektiv och elevperspektiv. Uppsatsen utgår från teorierna språkideologi, standardspråksteori, normdiskurs samt språklig verbal hygiene. Två enkäter konstruerades och skickades ut till både svensklärare samt högstadie- och gymnasieelever. Resultatet visade att lärarna hade en större vilja att bevara den mer traditionella språkriktigheten, men även eleverna visade både en vilja och önskan att lära sig normativ språkriktighet, med undantag för attityden till dom-reformen. Eleverna hade en större upplevd kunskapsnivå i var och vart än i de, dem och dom-frågan, men resultatet från kunskapstestet visade motsatsen. Man kunde inte urskilja några tydliga samband mellan ökad ålder/erfarenhet och attityd/kunskap bland lärarna och eleverna, eftersom årskurs 8 visade högst kunskapsnivå i båda kunskapstesterna. Studiens slutsats är att språkbrukare bör kunna anpassa sitt språk efter formell och informell kontext och texttyp.

No description available.

No description available.

Syftet med den här uppsatsen är att, utifrån olika exempel på ungdomsspråk, undersöka gymnasieelevers och svensklärares attityder till samt användning av ungdomsspråk i och utanför gymnasieskolans verksamhet med ett fokus på muntlig språkproduktion i svenskämnet. Vidare utreder uppsatsen om det finns likheter och skillnader mellan gymnasieelevers och svensklärares användning av ungdomsspråk samt vad för attityder de har till det. Uppsatsen visar också på om och hur gymnasieelevers prestationer i svenskämnet påverkas av deras användning av ungdomsspråk. Dessutom undersöks gymnasieelevers och svensklärares uppfattning om det ovanstående och om motpartens användning av ungdomsspråk. Två underliggande faktorer, det vill säga kön och ålder, undersöks också i koppling till de ovannämnda målgrupperna. Två enkäter distribuerades till gymnasielever och svensklärare vid en gymnasieskola där de fick besvara kvalitativa och kvantitativa frågor angående attityder till och användning av ungdomsspråk. Resultatet visade att gymnasieelever använder ungdomsspråk mer än svensklärare, både i och utanför gymnasieskolans verksamhet, exempelvis genom slang, svordomar och diskurspartiklar. Båda målgrupperna har olika attityder till ungdomsspråk där svensklärare kan se det som begränsande medan gymnasielever anser att det skapar gemenskap. Svensklärare och gymnasieelever har också varierande åsikter om huruvida elevers användning av ungdomsspråk påverkar deras prestationer i svenskämnet. Dock anser majoriteten av dem att det har en negativ inverkan. Likaså finns det både likheter och skillnader hos båda målgruppernas uppfattning av motpartens användning av ungdomsspråk. Det visas till exempel genom att svensklärarna anser att ungdomsspråk kan vara innovativt medan gymnasielever uttrycker att det är pinsamt om deras lärare försöker använda ungdomsspråk i klassrummet. / The purpose with this essay is to, based on different examples of youth language, examine upper secondary students’ and Swedish teachers’ attitudes to and usage of youth language in and outside upper secondary school with a focus on oral language production in the school subject of Swedish. This essay will also focus on if and how upper secondary students’ accomplishments in the school subject of Swedish are affected by their usage of youth language as well as what kind of view that upper secondary students and Swedish teachers have about this and about the opposite group’s usage of youth language. Two underlying factors, as in gender and age, will also be examined in relation to the previously mentioned target groups. Two surveys were handed out to upper secondary students and Swedish teachers. They got to answer qualitative and quantitative questions about attitudes to and usage of youth language. The result showed that upper secondary students use youth language more than Swedish teachers, both in and outside upper secondary school, for example through slang, curse words and discourse markers. Both of the target groups have different attitudes to youth language where Swedish teachers consider that it is limited while upper secondary students believe that it creates solidarity. Swedish teachers and upper secondary students also have different opinions about the fact that students’ usage of youth language might affect their accomplishments in the school subject of Swedish. However, the majority of both target groups believe that it has a negative influence. There are also similarities and differences between both target groups’ views on the counterpart’s usage of youth language. For example, the Swedish teachers believe that youth language can be innovative while upper secondary students express that it is embarrassing if their teachers try to use youth language in the classroom.