Målet med projektet var att undersöka en miljövänlig innerväggs-konstruktions luftljudsisolering och hur den jämför sig med en standardinnervägg. Projektet genomfördes genom att konstruera två olika innerväggar i kombination med ett isoleringsmaterial. Den ena väggen byggdes som en traditionell innervägg med stålreglar och isolering av stenull, medan den andra innerväggen byggdes med träfiberisolering och pappersreglar. För båda konstruktionerna byggdes en 1.8 x 1.0 m enkel-regelvägg med kantprofil av stål och dubbla skivor gips, som sedan placerades horisontellt i en öppning mellan ett efterklangsrum och ett ekofritt rum i Marcus Wallenberg Laboratoriet på KTH. Standarden ISO 15186-1 försökte följas i den mån det ansågs vara lämpligt. I efterklangsrummet användes en rundstrålande högtalare för att generera rosa brus, där mättes sedan ljudtrycksnivån. Därefter skannades väggen med en intensitetsprob i det ekofria rummet för att bestämma ljudintensitetsnivån. Mätningarna utfördes med 1/3-oktavbandsfilter som täckte ett frekvensintervall från 50 Hz till 5 000 Hz, vidare beräknades reduktionstalet som funktion av frekvens och vägd ljudreduktion. Resultatet gav till sist att den miljövänliga väggen mätte Rw = 46 dB i vägd ljudreduktion medan standardväggen mätte Rw = 51 dB. Skillnaden i ljudreduktion mellan de båda väggarna var som störst vid frekvensintervallet 100 Hz till strax under 1000 Hz, där den miljövänliga väggen uppvisade lägre ljudreduktion än standardväggen. Vid omkring 1000 Hz mäter väggarna ungefär lika ljudreduktion, men vid frekvenser över 1 250 Hz uppvisar den miljövänliga väggen återigen lägre ljudreduktion.