En skola för alla är en vision och ledord inom det svenska skolväsendet som syftar på gemenskap och jämlikhet. Trots en skollag som betonar vikten av integrering och där särskiljande lösningar ska undvikas har ett nytt fenomen uppstått under senare år, omvänd integrering. Med omvänd integrering menas att elever från grundskolan integreras och genomför sin skolgång i grundsärskolan. Detta fenomen kallat omvänd integrering är inget som betonas i skollagen dock bär rektorerna det övergripande ansvaret för elevernas skolgång. Denna kvalitativa intervjustudie syftade till att undersöka sex rektorers erfarenheter och resonemang gällande integrering och omvänd integrering. Studien uppmärksammar bland annat rektorernas perspektiv gällande normaliserande och stigmatiserande föreställningar om omvänd integrering samt positiva och negativa effekter av omvänd integrering. Med stöd i Goffmans teoribeskrivning om begreppet stigma, tidigare forskning inom studiens forskningsområde samt insamlad data kunde vi se att det fanns blandade meningar i resonemangen om omvänd integrering. Å ena sidan framkom det att när omvänd integrering användes som en alternativ lösning gjordes det utifrån vad som ansågs vara bäst för eleven. Å andra sidan framkom det att omvänd integrering användes då det fanns brister i grundskolans verksamhet. En upprepande anledning som framkom var verksamhetens bristande kunskaper i att möta elever i behov av särskilt stöd och att skapa en väl differentierad lärmiljö.