Detta examensarbete har syftat till att undersöka vilka facktermer som används, av två företag och tre organisationer, för elektroniska låssystem och dess komponenter samt hur koherent stilnivån är för facktermer idag. Jag har arbetat utifrån teorier om läsbarhet, begriplighet, läsmål, klarspråk, stilnivå, tema och rema samt fackspråk och vad dessa teorier säger om facktermer. Därefter har jag tagit fram en rekommendation om vilka faktorer företaget bör ta hänsyn till vid val av facktermer. Arbetet har resulterat i utformningen av en ordlista över rekommenderade facktermer. Ordlistan innehåller en inledning med rekommendationer över vilka faktorer som företaget bör ta hänsyn till när en komponent ska tilldelas en fackterm.

Skolans och teknikens utveckling har gjort att en stor del av lärares och elevers kommunikation med varandra sker i en digital miljö. Lärare delar ut uppgiftsinstruktioner, elevlösningarna lämnas digitalt och även återkopplingen sker på den digitala lärplattformen. Det är ett kommunikationsflöde i vilket eleven ska lära sig saker, den nya kunskapen ska presenteras och bedömas. Den här studien undersöker när, hur och varför lärare växlar stilnivå i sitt språk i en diskurs, ett kommunikationsflöde mellan lärare och elev. Genom att intervjua fyra lärare och samla in material från dem och 20 av deras elever kunde en språkstrukturell och kritisk diskursanalys göras. Resultatet av studien visar att lärare växlar i stilnivå i sin kommunikation med elever. Då drygt hälften av eleverna håller en hög stilnivå i sina elevlösningar visar resultatet även att lärarna anpassar sin språkliga stilnivå till en elev efter den stilnivå som eleven använt sig av i sin uppgiftslösning och gör detta för att eleverna lättare ska kunna ta åt sig av den information som ges. Att återkoppla med en annan stilnivå kan enligt olika teorier och forskning ha en positiv effekt för lärandet då det inte bara att det som meddelas som är information utan även hur det meddelas påverkar elevernas kunskapsbildande.

Sammandrag Undersökningen behandlar hur inlärare i svenska som andraspråk, svas, uppfattar preteritum som omfattar nu-situationer. Långt ifrån att vara marginella, felaktiga uttryck, är bruket av detta idiomatiskt och har specifika syften och funktioner, fastän dessa kan vara diffusa och svårinringade. En enkät genomfördes bland gymnasieelever med svas-undervisning respektive modersmålssvenska, sv1, där eleverna fick bedöma tio meningar där verben i preteritum omfattar nu-situationer. Konstruktionen ansågs av informanterna som användbar, vardaglig och talspråklig, särskilt av svas-eleverna. Huvudsakligen ansågs studiens meningar som dålig svenska, men frekvensen av elever som ansåg dem felaktiga var högre bland svas-eleverna, vilka ändå använder liknande meningar. Svas-inlärarna uppvisade en större osäkerhet kring bruket jämfört med svenska1-gruppen, men bara delvis genom underanvändning. Osäkerheten rör snarare känslan för huruvida uttryckssättet är korrekt eller inte.