Vi har gjort en kvalitativ studie av fenomenet ungdomstjänst som infördes somenskild påföljd vid brott den 1 januari 2007. Vårt syfte med uppsatsen har varit attstudera lagstiftningen som ligger till grund för ungdomstjänst, alltså vilka tankarkring behandling och straff som har påverkat påföljden samt hur dessa tankar harhaft verkan på den verklighet som ungdomsbrottslingarna befinner sig i när degenomför sin ungdomstjänst. På ungdomstjänstplatserna finns det handledare tillungdomarna. Vår huvudfrågeställning har varit om handledarnas handledning ochsyn på sitt uppdrag överensstämmer med lagstiftarens intentioner. Vi harundersökt vad handledare och socialsekreterare anser vara viktigt när det gäller attvara handledare till ungdomar på ungdomstjänst, samt vad de hoppas attungdomarna ska ta med sig efter avslutad ungdomstjänst. Lagstiftarens intentionernär det gäller ungdomskriminalitet är att proportionalitet, förutsägbarhet ochkonsekvens i större utsträckning än tidigare ska vara en del i påföljderna. Förutomdessa principer har ungdomstjänst som funktion att vara gränssättande ochfostrande samtidigt som påföljden ska vara vägledande och reflekterande. Dehandledare vi har intervjuat har pekat på att deras roll har varit att visaungdomarna ett alternativ till kriminalitet vilket vi anser uppfyller lagstiftarensintentioner om att vara vägledande. Vi har sett ungdomstjänst som en straffrättsligpåföljd med behandlande inslag framförallt i den särskilt anordnade verksamhetenmen även i handlarnas bemötande och handlande kring ungdomen.

Föreliggande studie undersökte skillnader i straffrättsliga beslut och skillnader i hur olika rättsliga faktorer värderas för män och kvinnor i Sverige som begått samma typ av brott. En enkät med en vinjett av ett fiktivt misshandelsbrott där en förövares kön manipulerades mellan två versioner av enkäten, besvarades av 220 personer bestående av domare (n=68), nämndemän (n=61) och juriststudenter (n=91) från 12 olika län i Sverige. Huvudresultatet visade att män rekommenderas signifikant längre fängelsestraff än kvinnor med en skillnad på 1,5 års fängelsestraff. Resultatet indikerade också att oavsett om en man eller en kvinna ger en straffrekommendation skiljer sig inte rekommendationerna, och inga interaktionseffekter mellan kön på respondenten och kön på förövaren kunde säkerställas. Vidare visade resultatet att en kvinnlig förövare värderades signifikant lägre på rättsliga faktorer än en manlig förövare. Resultatet diskuterades utifrån tidigare forskning och teori och särskilt betonades vikten av att arbeta aktivt mot helt objektiva bedömningar inom rättssystemet, inte minst för att kunna arbeta brottsförebyggande då längre fängelsestraff resulterar i högre återfall i kriminalitet. / The present study examined differences regarding sentencing outcomes and how legal factors are valued for men and women who committed the same crime in Sweden. A questionnaire with a fictitious assault case, where the perpetrator's gender was manipulated between the two versions of the questionnaire was completed by 220 participants, consisting of judges (n = 68), the Swedish counterpart of a jury (n = 61) and law students (n = 91) from 12 different regions in Sweden. The main result showed that men were recommended significantly longer sentences than women, with a difference of 1.5 years of imprisonment. The result indicated that whether a man or woman handed down a sentence recommendation, the recommendations did not differ and there were no interaction effects between the participant’s gender and the gender of the perpetrator. The result further showed that a female perpetrator is valued significantly lower on legal factors than males. The result is discussed in view of previous research and theory, and emphasizes the importance of working actively towards a completely objective judicial judgment in order to prevent crime, as longer prison sentences result in a greater propensity to recidivism.