Syftet med vår fenomenografiska undersökning om stress i skolan är att utifrån ett elev– och åldersperspektiv få en bild av om och i så fall vad som kan stressa elever i skolan, hur de då känner sig och om de har egna åtgärder och strategier för att i så fall förändra situationen. Vår övergripande frågeställning i undersökningen är hur elever i olika årskurser förstår och upplever fenomenet stress i skolan. Det empiriska underlaget för vår kvalitativa undersökning baseras på enkäter med tre öppna frågeställningar. Undersökningen omfattar 125 enkätsvar av elever från årskurserna två, fyra, sex, sju, nio och andra året på gymnasiet. Underlaget redovisas med hjälp av citat från enkäterna i en empirinära tematisk analys. Undersökningens teoretiserande analys visar ett resultat där tid, krav och skolmiljö är situationer som upplevs stressande av elever i skolan. Elevernas generella tankar oavsett ålder beskriver känslan av stress som något negativt. Stressymtom som uppvisas är negativa känslor rent allmänt och i samband med tid samt känslor av psykosomatisk karaktär. Eleverna ger förslag på förändringar för att minska stress i skolan i form av åtgärder och strategier på individ– grupp– och organisationsnivå. Resultatet av vår undersökning om fenomenet stress i skolan uppvisar generellt stora likheter med tidigare forskning. Ett intressant resultat av undersökningen, är de skillnader vi ser mellan yngre och äldre elevers förslag gällande åtgärder och strategier, för att minska stress i skolan.

Stressrelaterad psykisk ohälsa är ett stort problem i dagens samhälle som orsakar stora samhällskostnader och ett stort lidande hos de drabbade. Forskning tyder på att självkritik kan vara en sårbarhetsfaktor för utvecklandet av stressproblematik. För att kunna bidra med kunskap till hur psykologiska interventioner kan utformas kan det vara av värde att undersöka individers upplevelser av självkritik och stress närmare. Syftet med studien var följaktligen att öka kunskapen om självkritik hos individer med stressymtom, vilket undersöktes genom följande frågeställning: Hur upplever vuxna personer med stressymtom självkritik? Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades kvalitativt utifrån en generisk analysmetod. Analysen resulterade i fem huvudkategorier, som speglar olika aspekter av upplevelsen av självkritik: Höga inre krav, Negativ bedömning av sig själv, Rädsla för omgivningens reaktioner, Överträdande av egna gränser och Försämrat psykiskt mående. Sammantaget framkom flera olika aspekter av självkritiska tankar och beteenden hos studiedeltagarna, vilket indikerar att självkritik kan vara en viktig faktor att ta hänsyn till vid utvecklandet av interventioner för patienter med stressproblematik. / Stress-related mental illness is a major problem in today's society that causes great social costs and great suffering for those affected. Research indicates that self-criticism can be a vulnerability factor for the development of stress problems. In order to contribute knowledge to how psychological interventions can be designed, it may be of value to examine individuals' experiences of self-criticism and stress more closely. The aim of the study was therefore to increase the knowledge of self-criticism in individuals with stress symptoms, which was investigated through the following question: How do adults with stress symptoms experience self-criticism? Five semi-structured interviews were conducted and qualitatively analyzed based on a generic analysis method. The analysis resulted in five main categories, which reflect different aspects of the experience of self-criticism: High internal demands, Negative assessment of oneself, Fear of the reactions of others, Violation of own boundaries and Deteriorated psychological well-being. To conclude, several different aspects of self-critical thoughts and behaviors emerged among the study participants, which indicates that self-criticism can be an important factor to take into account when developing interventions for patients with stress problems.