I samband med vaginal förlossning kan skador uppstå i bäckenbottens vävnader. Hos cirka 70 procent av de kvinnor som föder vaginalt uppstår en bristning som kräver suturering. I Sverige ingår det i barnmorskans ansvarsområde att suturera bristningar av grad ett eller två. Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelser vid suturering av grad ett och två bristningar. En kvalitativ ansats valdes. Tio kvinnor mellan 22-38 år intervjuades en till tre dagar efter förlossning. Intervjuerna analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att relationen mellan barnmorskan och kvinnan var betydelsefull. En förtroendefull relation med barnmorskan stärkte kvinnorna så att de kände tillit till både sig själva och barnmorskan. Det som påverkade kvinnornas upplevelse positivt var när barnmorskorna stöttade och gav information under sutureringen. De kvinnor som tidigare haft en negativ upplevelse av suturering hade en ökad oro inför kommande suturering. Kvinnorna såg det som en naturlig del i förlossningsprocessen att bli sydd och ifrågasatte inte om det var nödvändigt. Det framkom även att kvinnorna var uppfyllda av att barnet var fött och förlossningen. De ville helst ta ner benen från benstöden och inte bli störda. När barnmorskorna inspekterade bristningen kunde det upplevas som smärtsamt av kvinnorna. De påtalade att det varit önskvärt med bedövning inför undersökningen. Det visade sig att Xylocainspray var en vanligt förekommande bedövning inför sutureringen. Kvinnorna upplevde dock den som obehaglig med kraftig sveda. Även om sutureringen upplevdes som självklar av kvinnorna var det inte bara smärtintensiteten som påverkade kvinnors upplevelse av sutureringen utan också relationen till barnmorskan. Vi anser det betydelsefullt att barnmorskor uppmärksammar vårdrelationens betydelse för kvinnors upplevelse av suturering. Barnmorskor bör välja lokalbedövningsmedel som minskar smärta och obehag hos kvinnor innan de inspekterar eventuella bristningar efter förlossning. / Program: Barnmorskeutbildning

SAMMANFATTNING Bakgrund: Globalt sett drabbas cirka 70-80 procent av alla kvinnor av någon typ av bristning i underlivet när de föder sitt första barn och dessa skador kan orsaka både smärta och lidande. Det är av stor vikt att barnmorskor och obstetriker känner till det kvinnliga könsorganets anatomi så att både diagnostisering och handläggning av bristningar blir korrekt. Forskning kring hur dessa skador skall kunna undvikas är ständigt pågående. En av de många frågor som ställs är huruvida förekomsten av dessa skador minskar när barnmorskan utför perinealskydd och hur detta används när kvinnan föder i vatten. Vattenfödsel är ett omdiskuterat ämne och forskare har olika uppfattning om dess för- och nackdelar. Syfte: Syftet med detta arbete var att beskriva utfallet och handläggningen av perinealbristningar vid vattenfödslar. Metod: En kvantitativ ansats har använts och information ifrån 123 kvinnors förlossningsjournaler har sammanställts. Alla kvinnorna födde sina barn i vatten på BB Sophia eller Södra BB från mars 2014 till mars 2015. Bristningsgrad har beskrivits i tabeller och diagram i förhållande till variablerna paritet, barnets vikt, utdrivningsskedets längd, barnets huvudomfång, tid för bad, BMI, ålder och suturering. Resultat: Betydligt fler av förstföderskorna drabbades av perinealbristning än vad omföderskorna gjorde. Av de kvinnor som fick en grad 3 eller grad 4 bristning hade alla längre utdrivningsskeden och var förstföderskor. Nio procent av kvinnorna i studien fick en grad 3 bristning vilket ses som en hög siffra. Av de totalt 101 kvinnorna som fick någon typ av perinealbristning lämnades tio stycken osuturerade och nästan hälften av barnmorskorna som besvarat enkäten använde sig av perinealskydd vid vattenfödslar. Slutsats: Att vara förstföderska ökar risken för perinealbristningar oavsett om kvinnan föder i vatten eller inte. Utdrivningsskedets längd kan ha betydelse samt även om barnmorskan använder perinealskydd eller inte. Vad som i övrigt påverkar utfallet av bristningar vid vattenfödsel är inte säkerställt. Mer forskning i ämnet behövs.

Bakgrund: Inom förlossningsvården används en typ av bedövning kallad pudendusblockad (PDB). Denna bedövning kan administreras på två olika sätt; antingen genom så kallad inre eller yttre teknik. Den yttre tekniken introducerades 2015, dess praktiska för- och nackdelar är ännu inte utförligt dokumenterade i litteraturen.  Syfte: Att utforska barnmorskors erfarenheter av yttre pudendusblockad vid inspektion och suturering postpartum.  Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design. Insamlad data består av intervjuer från totalt tio barnmorskor från två sjukhus i södra Sverige. Dataanalysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultaten av studien indikerar bland annat att yttre PDB är en uppskattad bedövningsteknik i regionerna, de intervjuade barnmorskorna angav att de använde yttre PDB i majoriteten av alla förlossningar. Över lag var också samtliga deltagare positiva till bedövningen; den upplevs framför allt som en säker smärtlindring, lätt att administrera och kvinnorna ansågs väl bedövade inför suturering. Några väsentliga negativa aspekter kunde enligt deltagarna ej påvisas.  Slutsats: Yttre PDB är en uppskattad bedövningsform som används i stor utsträckning på båda sjukhusen. / Background: Pudendal nerve block (PNB) is a common anesthetic used in maternity care. This anesthesia can be administered in two different ways; either through the so-called inner or outer technique. The outer technique introduces 2015, its practical pros and cons have not yet been thoroughly described in literature.  Purpose: To explore midwives experiences of outer pudendal nerve block during inspection and suturing after delivery.  Method: The study is conducted with a qualitative design. Collected data consists of interviews from a total of ten midwives from two hospitals in southern Sweden. Data has been analyzed with qualitative content analysis. Result: The results of the study indicate for instance that outer PNB is an appreciated technique for anesthesia in the examined geographical region, the interviewees stated that they use outer PNB in the majority of all cases. Furthermore, every interviewee was positive towards the treatment; most importantly, it is viewed as a safe method, easy to administer and patients are well anaesthetized for suturing. No primary negative aspect could be concluded from the interviews.  Conclusion: Outer PNB is an appreciated technique that is used to a large extent at the hospitals surveyed in this study.

The goal of this project is to develop virtual surgical simulation software in order to simulate the suturing and knot tying processes associated with surgical thread. State equations are formulated using Lagrangian mechanics, which is useful for the conservation of energy. Solver methods are developed with theory based in Differential Algebraic Equations (DAEs) which concern governing Ordinary Differential Equations (ODEs) that are constraint with Algebraic Equations (AE). An implicit integration scheme and Newton's method is used to solve the system in each step. Furthermore, a collision response process based on the Linear Complementarity Problem (LCP) is implemented to handle collisions and measure their forces. Models have been developed to represent the different types of objects. A spline model is used to represent the suture and mass-spring model for the tissue. They were both selected for their efficiency and base on real physical properties. The spline model was also chosen as it is continuous and can be evaluated at any point along the length. Other objects are also defined such as rigid bodies. The Lagrangian multiplier method is used to define the constraints in the model. This allows for the construction of complex models. An important constraint is the suturing constraint, which is created when a sufficient force is applied by the suture tip on to the tissue. This constraint allows only a sliding point along the suture to pass through a specific point on the tissue. This results in a virtual suturing model which can be built on for use in surgical simulations. Further investigations would be interesting to increase performance, accuracy and scope of the simulator. / Det här projektet syftar till att utveckla mjukvara för virtuell simulering av kirurgi som involverar knytande av suturtråd. Lagranges ekvationer används för att härleda energibevarande tillståndsekvationer. Lösningsmetoderna grundar sig i teori från området Differential-Algebraiska Ekvationer (DAEer), som avser att kontrollera Ordinära Differentialekvationer (ODEer) med algebraiska bivillkor. Ett implicit integrationsschema och Newtons metod används för att lösa systemet i varje steg. Utöver det så implementeras en kollisionsrespons-process baserad på det linjära komplementaritetsproblemet (LCP) för att hantera kollisioner och mäta deras krafter. Modeller har utvecklats för att representera olika typer av objekt. En spline-modell används för att representera suturtråden och ett mass-fjäder system för vävnaden. Valet baserades på deras höga prestanda samt starka anknytning till objektens fysiska egenskaper. Spline-modellen valdes också då dess kontinuitet innebär att den går att evaluera för en godtycklig punkt inom dess domän. Andra objekt, såsom stela kroppar, finns också definierade. Lagrangemultiplikator används för att definiera bivillkor i modellen. Detta tillåter konstruktionen av komplexa modeller. Ett viktigt bivillkor är sutur-bivillkoret som uppstår när tillräcklig kraft från spetsen på den kirurgiska nålen appliceras på vävnaden. Detta bivillkor tillåter att endast en glidande punkt längsmed suturen passerar genom en specifik punkt på vävnaden. Detta resulterar i en virtuell modell för stygn som kan byggas vidare på för användning i kirurgiska simulationer. Det vore intressant med ytterligare undersökningar för att förbättra prestandan, precisionen och simulatorns omfattning.