Tillgången av vattenfödsel är begränsad och erbjuds bara i ett fåtal regioner i Sverige. Forskning visar att vattenfödsel bidrar till många fördelar för den födande kvinnan men informationen kvinnan erhåller är bristfällig. Syfte: Att undersöka kvinnors kunskap om och inställning till vattenfödsel. Metod: Ev tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Materialet inhämtades via en webbenkät som besvarades av gravida kvinnor och kvinnor som fött barn. Resultat: Av kvinnorna bodde 59% i region som erbjöd vattenfödsel och 41% bodde i region där vattenfödsel inte erbjöds. Nästan hälften av kvinnorna (n=48) saknade kunskap om ämnet. Kunskapsnivån var högre bland kvinnor som bodde i region som erbjöd vattenfödsel. Hur väl kunskapen överensstämde med aktuell forskning varierade. Det var 78% av kvinnorna (n=87) som önskade mer information om vattenfödsel. Efterfrågan av vattenfödsel var större bland kvinnor bosatta i regioner med vattenfödsel. Bland kvinnor bosatta i region utan vattenfödsel fanns också en efterfrågan men osäkerheten bland dessa kvinnor var större. Slutsats: Trots en tydlig kunskapsbrist fanns en positiv inställning till vattenfödsel och många kvinnor önskade mer information om ämnet. Detta indikerar att informationen till kvinnor om val av förlossningssätt behöver utvecklas och utformas utifrån kvinnors önskemål och behov.

Den första dokumenterade vattenfödseln skedde i Frankrike år 1803. I modern tid baseras vattenfödseln på kunskap från Igor Charkovsky och Michel Odents arbete under tidigt 1980-tal. Vattenfödsel började praktiseras i Sverige på 1980-talet, vilket kom att ändras år 1993 när Socialstyrelsen kom med en avrådan på grund av att ett barn dog i samband med en vattenfödsel i hemmet. För en kvinna med lågriskgraviditet finns idag vattenfödsel som ett alternativ i ca 100 länder i världen, och i Sverige har det länge ansetts som ett kontroversiellt sätt att föda barn på och har därför inte varit ett alternativ på svenska förlossningskliniker de senaste decennierna.Under senare år har intresset för födsel i vatten ökat i svensk förlossningsvård. År 2018 var det enbart två kliniker i Sverige som officiellt erbjöd vattenfödsel. Det förekom dock enstaka vattenfödslar på andra kliniker men enbart på kvinnans starka önskemål.  Syftet med studien var att undersöka barnmorskors uppfattning och kunskap om vattenfödsel internationellt. Syftet besvarades med hjälp av tre frågeställningar: Vilken kunskap har barnmorskor för att handlägga vattenfödsel, hur upplever barnmorskor vattenfödsel som vårdmodell och upplever barnmorskan några begränsningar med vattenfödsel?    Litteraturöversikt ansågs vara en lämplig metod för att svara på studiens syfte. Sökningar gjordes i databaserna PubMed, CINAHL, PsychINFO och Cochrane Library. Detta resulterade i att 15 artiklar inkluderades i resultatet. Artiklarna var publicerade mellan år 2009 och 2019. För att inkluderas skulle artiklarna föra ett etiskt resonemang eller ha ett etiskt godkännande. Kvalitetsgranskning genomfördes med hjälp av Sophiahemmets bedömningsunderlag för klassificering.   Studien resulterade i tre huvudteman, som sedan genererade i subteman. För att känna sig trygga att hantera en vattenfödsel behövde barnmorskorna mer utbildning. Få barnmorskor hade lärt sig om vattenfödsel under sin barnmorskeutbildning. De som kände sig självsäkra och hade erfarenhet av vattenfödsel hade förvärvat sin kunskap genom att läsa artiklar och titta på videor. Ett sätt att lära sig och bli säker var att lära av en mer erfaren barnmorska. Hur säker barnmorskan kände sig påverkade i vilken utsträckning hon skulle rekommendera vattenfödelse till sina patienter, vänner eller familj. Förhållandena på arbetsplatsen var viktiga för barnmorskorna för att kunna erbjuda kvinnor födsel i vatten. Den viktigaste förutsättningen var tillgång till förlossningspool. En annan viktig aspekt var att ha stöd från kollegor och ledning. Detta tillsammans med bristen på erfaren personal sågs som en begränsning för vattenfödsel som metod.  Slutsatsen av denna litteraturstudie är att barnmorskor generellt är positiva till vattenfödsel som metod. De eventuella hinder som framkom i studien var tillgång till lämplig utrustning såsom pool och vattentät CTG. Även avdelningarnas riktlinjer och rekommendationer samt attityder hos kollegor från andra professioner bidrog till hur villiga barnmorskor var att bistå vattenfödsel. Evidensbaserade riktlinjer och rekommendationer var dock nödvändigt för att barnmorskorna skulle känna sig trygga att handlägga en vattenfödsel. Mer forskning krävs likväl utbildning av barnmorskor och övrig personal som arbetar på förlossningen. Detta för att kunskap och praktiskt utövande ökar barnmorskors egen tillit i att handlägga en vattenfödsel.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Vattenfödslar har förekommit i över 200 år och fick sitt genombrott på 1970-1980 talet, främst i Frankrike och Ryssland. Det finns ett flertal dokumenterade fördelar för kvinnan att bada under förlossningen såsom ett snabbare förlossningsförlopp, minskat behov av farmakologisk smärtlindring och minskad risk för instrumentell förlossning och kejsarsnitt. På grund av uttalanden från bland andra Amerikanska neonatologer om de potentiella risker som finns för barnet har många obstetriker och barnmorskor valt att undvika vatten som ett alternativ vid förlossning. Syfte: Syftet med föreliggande arbete var att kartlägga hur vanligt det är med komplikationer för barnet efter en vattenfödsel. Metod: En litteraturöversikt valdes där sammanlagt 16 vetenskapliga artiklar inkluderades till resultatet. Artiklarna var peer reviewed och svarade på arbetets syfte. Resultat: Det framkom totalt fem olika kategorier som belyste komplikationer för barnet efter vattenfödsel. Apgarpoäng, fysiska komplikationer, pH-värde och överflyttning till neonatalavdelning och mortalitet. Komplikationerna i vardera kategori varierade i allvarlighetsgrad och förekom mycket sällan i förhållande till det totala antalet deltagare i studierna. Merparten av alla vattenfödslar medförde inte några ökade risker för barnet och infektionsrisken i samband med vattenfödsel visade sig vara lägre än vid landfödslar. Slutsats: För en lågrisk-kvinna med enkelbörd, normal graviditet och förväntat normal förlossning tyder forskningen på att det inte finns några ökade risker för barnet med att födas i vatten.

Att använda bad som terapi är inget nytt och finns omtalat redan under antiken. Idag är möjligheten att föda i vatten varierande globalt sett, och i Sverige erbjuds metoden endast på några få förlossningskliniker, trots en ökad efterfrågan. Evidensen visar att vattenfödslar inte påverkar förlossningen på ett negativt sätt och åsikter kring metoden grundar sig främst på attityder och inte fakta. De flesta barnmorskor har en positiv inställning till vattenfödslar trots att deras kunskap varierar. Forskning kring vattenfödsel lyfter främst kvinnors upplevelser men sällan barnmorskans. Syftet var att undersöka barnmorskors upplevelse av, och kunskap om vattenfödsel inom traditionell förlossningsvård på sjukhus. Med kvalitativ metod och induktivt förhållningssätt intervjuades åtta barnmorskor, med varierande erfarenhet, från en klinik som tillhandahöll vattenfödslar. Efter informerat samtycke genomfördes semistrukturerade intervjuer via zoom. Materialet analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultatet utgörs av kategorierna “Barnmorskans upplevelser av kvinnan”, “Barnmorskans inställning och handläggning”, “Utmaningar med vattenfödsel” och “Kompetens om vattenfödsel”. Det visade sig att barnmorskan upplevde vattenfödslar som stärkande för kvinnan och att vattnet hade många fördelar för den födande, där smärtlindring och avslappning särskilt lyftes fram. De menade att möjligheten att välja vattenfödsel borde styras utifrån kvinnans önskemål och inte utifrån tillgången. Vattenfödslar uppfattades som positiva och sågs som naturliga fysiologiska födslar, där kommunikationen hade en framträdande roll. Svårigheten att uppskatta blödning i vatten upplevdes som en utmaning. Utbildnings- och kunskapsläget var varierande och både den totala arbetslivserfarenheten som barnmorska och antalet handlagda vattenfödslar spelade in i hur trygga de kände sig med metoden. Klinikens tydliga PM kring vattenfödsel spelade också in i den upplevda tryggheten. Slutsatsen var att barnmorskan upplevde vattenfödsel som positivt för både kvinnan och barnmorskan själv. Kunskap erhölls främst genom praktisk erfarenhet, andra barnmorskor och tydliga riktlinjer. Vid jämförelse mellan förlossningspool och mindre badkar var poolen att föredra. / Using baths as a therapy is not a new invention and is mentioned already in Antiquity. Today, globally, the possibility of giving birth in water is varying, and in Sweden the method is offered only on a few maternity clinics, despite an increased demand. The evidence shows that waterbirth doesn’t influence childbirth in a negative way, and opinions about the method mainly are based on attitudes rather than facts. Most midwives have a positive approach to waterbirths although their knowledge is varied. Research on waterbirth mainly focuses on women’s experiences, but rarely on midwives. The aim was to examine midwives’ experience of, and knowledge about waterbirth in traditional obstetric care in hospitals. With a qualitative method and inductive approach, eight midwives with varying experience, from a clinic that provides waterbirths, were interviewed. After informed consent, semi-structured interviews were conducted via zoom. The material was analyzed by using content analysis. The result consists of the categories “The midwife’s experiences of the woman”, “The midwife’s attitude and handling”, “Challenges with waterbirth” and “Competence about waterbirth”. It showed that the midwife experienced waterbirths as strengthening for the woman and that the water had many benefits for the woman, where pain relief and relaxation were especially highlighted. They believed that the possibility of choosing waterbirth should be governed by the woman’s wishes and not based on availability. Waterbirths were seen as positive, natural physiological births, where the communication had an important role. The difficulty of estimating bleeding in water was perceived as a challenge. The state of education and knowledge was varying, but the security in the method was based both in the experience as a midwife and in the number of experienced waterbirths. The clinic’s policies and guidelines about waterbirth also played a part in the perceived security. The conclusion was that the midwife experienced waterbirths as positive for the woman and the midwife herself. Knowledge was obtained mainly through practical experience, other midwives and clear guidelines. When comparing the birthpool and a smaller bathtub, was the pool to be preferred.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Globalt sett drabbas cirka 70-80 procent av alla kvinnor av någon typ av bristning i underlivet när de föder sitt första barn och dessa skador kan orsaka både smärta och lidande. Det är av stor vikt att barnmorskor och obstetriker känner till det kvinnliga könsorganets anatomi så att både diagnostisering och handläggning av bristningar blir korrekt. Forskning kring hur dessa skador skall kunna undvikas är ständigt pågående. En av de många frågor som ställs är huruvida förekomsten av dessa skador minskar när barnmorskan utför perinealskydd och hur detta används när kvinnan föder i vatten. Vattenfödsel är ett omdiskuterat ämne och forskare har olika uppfattning om dess för- och nackdelar. Syfte: Syftet med detta arbete var att beskriva utfallet och handläggningen av perinealbristningar vid vattenfödslar. Metod: En kvantitativ ansats har använts och information ifrån 123 kvinnors förlossningsjournaler har sammanställts. Alla kvinnorna födde sina barn i vatten på BB Sophia eller Södra BB från mars 2014 till mars 2015. Bristningsgrad har beskrivits i tabeller och diagram i förhållande till variablerna paritet, barnets vikt, utdrivningsskedets längd, barnets huvudomfång, tid för bad, BMI, ålder och suturering. Resultat: Betydligt fler av förstföderskorna drabbades av perinealbristning än vad omföderskorna gjorde. Av de kvinnor som fick en grad 3 eller grad 4 bristning hade alla längre utdrivningsskeden och var förstföderskor. Nio procent av kvinnorna i studien fick en grad 3 bristning vilket ses som en hög siffra. Av de totalt 101 kvinnorna som fick någon typ av perinealbristning lämnades tio stycken osuturerade och nästan hälften av barnmorskorna som besvarat enkäten använde sig av perinealskydd vid vattenfödslar. Slutsats: Att vara förstföderska ökar risken för perinealbristningar oavsett om kvinnan föder i vatten eller inte. Utdrivningsskedets längd kan ha betydelse samt även om barnmorskan använder perinealskydd eller inte. Vad som i övrigt påverkar utfallet av bristningar vid vattenfödsel är inte säkerställt. Mer forskning i ämnet behövs.

Bakgrund: Vattenfödsel har praktiserats i tusentals år och innebär att barnet födsfram helt under vattenytan. I barnmorskans kompetensområde ingår att självständigthandlägga okomplicerad förlossning. Handhavandet vid vattenfödsel skiljer sig motannan födsel och det krävs erfarenhet för att bli trygg. Det finns inga nationellariktlinjer utan varje klinik beslutar om egna riktlinjer för vattenfödsel. Vidvattenfödsel minskar medicinska interventioner under förlossningen och det finnsinga ökade risker för barn att födas i vatten. Kvinnor beskriver positiva erfarenheterav att föda i vatten och barnmorskor beskriver att vattenfödsel ger enkvinnocentrerad och lugn atmosfär. Motiv: Det har länge varit ovanligt att erbjuda vattenfödsel i Sverige men det blirvanligare och efterfrågan ökar. Vattenfödsel har nyligen implementerats inomRegion Västernorrland och innebär således ett nytt arbetssätt. Därför är det av viktatt belysa barnmorskors upplevelser för att få fördjupad kunskap om vattenfödseloch kunna utveckla arbetssättet. Syfte: Syftet med studien var att belysa barnmorskors upplevelser och reflektionerav att bistå vid vattenfödsel på sjukhus i norra delen av Sverige. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats användes. Semistruktureradeintervjuer med åtta barnmorskor genomfördes. Intervjuerna analyserades medkvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i sju subkategorier och tre kategorier. Kategoriernavar: “Utvecklande och utmanande för barnmorskeprofessionen”, “Vattenfödselbidrar till att makten över födandet blir kvinnans” och “Barriärer men ocksåutvecklingsmöjligheter”. Konklusion: Upplevelsen var att vattenfödsel utmanade det handhavandebarnmorskorna var vana vid och att barnmorskans roll att stödja och stärkaförtydligades. Vattenfödsel bidrog till en fysiologisk födsel, gav ökad empowermentför kvinnan och bidrog till en mer kvinnocentrerad vård. Miljön upplevdes ha storinverkan på födseln och barnmorskorna beskrev flertalet barriärer för utövandet avvattenfödsel men att dessa barriärer var möjliga att påverka.

Bakgrund Vattenfödsel innebär att den födande befinner sig i vatten och att barnet föds fram under ytan. Det finns många fördelar med att föda i vatten och det är ovanligt med negativa utfall för mor eller barn. Vattenfödslar efterfrågas av födande kvinnor, men är inte tillgängligt på alla förlossningskliniker. Barnmorskor ska bistå den fysiologiska processen och stödja kvinnor valfrihet, varför det av vikt att få en djupare förståelse för kvinnors upplevelser av vattenfödslar. Syfte Att beskriva kvinnors upplevelser av att föda barn i vatten. Metod En kvalitativ litteraturöversikt med åtta inkluderade artiklar, publicerade åren 1998–2022, med sammanlagt 198 deltagare. Sex av artiklarna bedömdes ha obetydliga/mindre metodologiska brister och två måttliga metodologiska brister. Analysmetod var innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat I resultatet framkom två övergripande teman. Positiva och stödjande upplevelser av att föda i vatten beskriver upplevelser kopplade till relationer, kroppsliga och mentala faktorer samt miljön. Negativa upplevelser av att föda i vatten beskriver oro och rädsla kring att tappa kontroll och att barnet ska ta skada av att födas i vatten. Slutsats Vattenfödsel upplevdes generellt som något mycket positivt av födande kvinnor. Det ökade avslappningsförmågan samt var smärtlindrande. Vidare upplevdes det stärkande och ökade känslan av att föda i en trygg hemlik miljö på egna villkor. Dessa faktorer hade förmågan att påverka kvinnans förlossningsupplevelse positivt, vilket har potential att influera hennes inställning till eventuella kommande födslar. Några få upplevde sig vara obekväma eller kände rädsla och oro under sin vattenfödsel. / Introduction Water birth implies that the woman is in water during birth and that the child is born under water. There are many benefits to water births and negative fetal or maternal outcomes are rare. Water births are desired by birthing women but aren’t available at all clinics. Midwives should support the physiological process and women’s right to choose. Therefore, it’s important to gain a deeper understanding of women’s experiences. Aim To describe women’s experiences of giving birth in water. Method A qualitative literature review with eight articles included, published between 1998-2022, with a total of 198 participants. Six of the articles was determined to have insignificant/lesser methodological flaws and two had moderate methodological flaws. Method of analysis was qualitative content analysis. Result Two overall themes were identified. Positive and supporting experiences of giving birth in water which describes feelings regarding relationships, physical and mental components, and the surrounding environment. Negative experiences of giving birth in water describes anxieties and fears regarding losing control or that the child would be harmed during water birth. Conclusion Water birth was generally a very positive experience for women. It enhanced the ability to relax and relieved pain. Being in the water was empowering, heightened the feeling of giving birth on her own terms and facilitated the creation of a safe home-like environment. These factors had the ability to positively influence the birthing experience and hence impact the women’s feelings towards potential future births. A few women experienced feelings of being uncomfortable, scared or anxious during water birth.