I den här studien undersöktes vilka metoder som aktiverar elever i muntlig interaktion och som stöttar elever med svag språkförståelse i de naturvetenskapliga ämnena och i allmänhet. Studiens metod består av fyra semistrukturerade intervjuer och fyra ostrukturerade observationer av NO lektioner. Studien visade att samtliga fyra lärare använde sig mycket av varierande undervisning med stort fokus på samspel och interaktion med andra. Lärarnas förklaring till detta var att ordförrådet måste byggas upp för att eleverna ska kunna utrycka sig verbalt. Genom samspel och interaktion med varandra, maximeras elevernas verbala uttrycksförmåga och tillgängliga lärmiljöer underlättar elevernas inlärningsförmåga enligt lärarna.  De metoder som användes av lärarna för att hjälpa eleverna att aktivera deras muntliga förmåga var tydlighet, struktur och möjligheter att språka i olika sammanhang. Lärarnas motivering till detta var att eleverna som har svag språkförståelse måste använda språket ofta och i många olika sammanhang, men för att kunna göra detta, speciellt i naturvetenskapliga ämnena, måste det finnas tydlig struktur och ramar som hjälpmedel för att eleverna ska kunna använda språket.  Studiens resultat visade att lärarna behöver variera sin undervisning, anpassa utifrån alla elevers individuella förutsättningar och konkretisera genom mycket visuellt stöd och struktur. Lärarnas uppfattning var att först då kan eleverna få en språkutvecklande undervisning som möjliggör muntlig delaktighet för samtliga elever.