Voice onset time (VOT) är en akustisk tidsparameter som återspeglar den talmotoriska samordningen. VOT betraktas även vara det mest tillförlitliga sättet att särskilja mellan tonande och tonlösa klusiler. VOT hos barn har tidigare studerats i logopediuppsatser vid Linköpings universitet (Lundeborg et al., 2012; Larsson & Wiman, 2011). I dessa arbeten har dock inga upprepade mätningar gjorts, varför det föreligger behov att fastställa hur konsistent barns VOT är. Denna studie syftar till att undersöka hur konsistent klusilproduktionen är hos svenska barn i femårsåldern, samt utreda förekomsten av eventuella könskillnader. I studien medverkade 31 barn, 13 flickor och 18 pojkar där medelåldern var 5:6 år. Barnen fick benämna bilder av minimala par med klusilord tre gånger. Samtliga testningar ljudinspelades. Inspelningarna analyserades därefter. Resultaten visade att barnen var förhållandevis konsekventa i VOT-värden vid de flesta klusilproduktionerna, variabilitet förekom mellan specifika klusilproduktionsomgångar. Bland de barn som hade förton vid produktionen av tonande klusiler noterades variabilitet i såväl förekomst som värde. Inga statistiskt signifikanta könsskillnader noterades.

<p>Voice onset time (VOT) är en akustisk tidsparameter som speglar den talmotoriska kontrollen. VOT anses vara det mest tillförlitliga akustiska tecknet på om en klusil är tonande eller tonlös.</p><p>Syfte: att undersöka och jämföra VOT hos barn i åldrarna 3, 4 och 5 år samt jämföra med tidigare publicerade svenska vuxenvärden.</p><p>Metod: 83 barn (51 flickor; 32 pojkar) ljudinspelades vid produktion av minimala par för de svenska klusilerna.</p><p>Resultat: medelvärden för VOT minskade genomgående med åldern. Signifikanta skillnader erhölls mellan 3- och 5-åringarna för ljuden /t k b g/ samt gällande användandet av förton för tonande klusiler. Jämförelser med vuxenvärden visade att vuxna i högre utsträckning hade förton för de tonande ljuden och kortare VOT för de tonlösa ljuden än de, i föreliggande studie, deltagande barnen. Inga signifikanta könsskillnader påträffades.</p><p>Resultaten av föreliggande studie kan användas som referensmaterial vid bedömning av barn med talmotoriska störningar.<em></em></p>

Voice onset time (VOT) är en akustisk tidsparameter som speglar den talmotoriska kontrollen. VOT anses vara det mest tillförlitliga akustiska tecknet på om en klusil är tonande eller tonlös. Syfte: att undersöka och jämföra VOT hos barn i åldrarna 3, 4 och 5 år samt jämföra med tidigare publicerade svenska vuxenvärden. Metod: 83 barn (51 flickor; 32 pojkar) ljudinspelades vid produktion av minimala par för de svenska klusilerna. Resultat: medelvärden för VOT minskade genomgående med åldern. Signifikanta skillnader erhölls mellan 3- och 5-åringarna för ljuden /t k b g/ samt gällande användandet av förton för tonande klusiler. Jämförelser med vuxenvärden visade att vuxna i högre utsträckning hade förton för de tonande ljuden och kortare VOT för de tonlösa ljuden än de, i föreliggande studie, deltagande barnen. Inga signifikanta könsskillnader påträffades. Resultaten av föreliggande studie kan användas som referensmaterial vid bedömning av barn med talmotoriska störningar.

The aim of this paper is to study the long-term effects of stuttering treatment according to the Lidcombe Program in Sweden and to answer questions whether underlying factors may have affected the treatment results. Participants were seven children, one girl and six boys aged 7:10-14:2, who all completed Stage 1 of the program approximately 2-7 years ago.The children were video recorded during a conversation with one of the authors and while reading aloud. Before the recording, their parents estimated the level of stuttering according to a Severity Range (SR) Scale. The evaluations were used as reference for determining whether the recordings were representative for the children´s current speech fluency. Proportions of stuttered syllables (%SS) were calculated from the video recorded material and compared with the proportions of stuttered syllables (%SS) at the time when the first stage of the program was initiated.The results showed that the Lidcombe Program had a significant (z=-2.37, p=0.02) long term effect on stuttering treatment for the participants in this study. The effect size was calculated to 1.05, which indicates a large effect. No correlation between underlying factors and treatment results could be established at group level. However, the results showed differences among the participants and underlying factors as age at stuttering onset and age when treatment was introduced may have affected the treatment results.This is one of the very first long term follow-ups on Swedish preschool children that have been treated according to the Lidcombe Program and the authors hope to see further research. / Studien syftade till att undersöka långtidseffekten av Lidcombeprogrammet för svenska förskolebarn som stammar samt fastställa om bakgrundsfaktorer påverkar behandlingseffekt. I studien deltog sju svensktalande barn, en flicka och sex pojkar, i åldrarna 7:10–14:2, som alla avslutade det första steget i behandlingen för cirka 2-7 år sedan.Långtidsuppföljningen genomfördes i form av videoinspelningar av barnens tal under samtal med en av författarna samt under en högläsningssituation. Föräldrarna till varje barn fick inför inspelningarna skatta sitt barns stamning på en Severity Rating (SR) Scale. Utvärderingarna användes för att få information om huruvida inspelningarna var representativa för barnens tal idag. Utifrån samtliga inspelningar beräknades sedan den procentuella andelen stammade stavelser (%SS) och denna mätning jämfördes sedan med den procentuella andelen stammade stavelser (%SS) för tidpunkten när behandlingen enligt Lidcombeprogrammet introducerades.Resultatet i föreliggande studie visade att Lidcombeprogrammet har haft effekt på lång sikt för deltagarna i föreliggande studie och resultatet var statistiskt signifikant (z=-2.37, p=0.02). Effektstorleken för dessa beräkningar var 1.05, vilket motsvarar en stor effekt. Inget samband kunde påvisas mellan bakgrundsfaktorer och behandlingseffekt på gruppnivå men resultatet på individnivå påvisar skillnader mellan deltagarna avseende ålder vid stamningsdebut och ålder vid behandlingsstart, eventuellt kan detta ha påverkat behandlingsresultatet för enskilda deltagare.Det här är en av de första långtidsuppföljningarna av svenska förskolebarn som behandlats enligt Lidcombeprogrammet och författarna efterfrågar fler studier.

Research on semantic processing focused mainly on isolated units in language, which does not reflect the complexity of language. In order to understand how semantic information is processed in a wider context, the first goal of this thesis was to determine whether Swedish pre-school children are able to comprehend semantic context and if that context is semantically built up over time. The second goal was to investigate how the brain distributes attentional resources by means of brain activation amplitude and processing type. Swedish preschool children were tested in a dichotic listening task with longer children’s narratives. The development of event-related potential N400 component and its amplitude were used to investigate both goals. The decrease of the N400 in the attended and unattended channel indicated semantic comprehension and that semantic context was built up over time. The attended stimulus received more resources, processed the stimuli in more of a top-down manner and displayed prominent N400 amplitude in contrast to the unattended stimulus. The N400 and the late positivity were more complex than expected since endings of utterances longer than nine words were not accounted for. More research on wider linguistic context is needed in order to understand how the human brain comprehends natural language. / Tidigare forskning på semantisk processning har fokuserad på isolerade språkliga enheter vilket inte reflekterar språkets komplexitet. För att kunna förstår hur semantisk information processeras i en större kontext, var studiens första syfte att undersöka om svenska förskolebarn om svenska förskolebarn förmår att förstå semantisk kontext och om denna kontext byggs upp över tid. Det andra syftet var att undersöka hur hjärnan fördelar uppmärksamhetsbaserade resurser i avseende på hjärnaktiveringsamplitud och olika processesningstyper. För detta testades svenska förskolebarn i ett dikotiskt lyssningstest med olika barnsagor. Utvecklingen av N400-komponenten, en händelse-relaterad potential, användes för detta. Nedgången av N400 komponenten och den sena positiviteten visades i både de uppmärksammade och ouppmärksammade kanalerna och detta indikerar semantisk förståelse och att semantisk kontext byggdes upp över tid. Därutöver kunde en större N400-amplitud observeras i den uppmärksammade kanalen, vilket indikerar att den fick mer hjärnresurser och använde sig av top-down-bearbetning i större utsträckning än bottom-up-processer. N400-komponenten och sena positiviteten visade sig vara mer komplex än förväntat. Det kan bero för att de sista orden i ett yttrande som var längre än nio ord exkluderades från analysen. Det finns ett behov av forskning som använder sig av längre lingvistiska kontexter och deras effekter i människohjärnan.