<p>I detta arbete ges begreppet knitalong en vidgad förståelse samt ställs mot syjuntan, med syftet att belysa och bredda förståelsen av stickning i vårt samhälle. Knitalong är ett engelskt ord med betydelsen av att sticka tillsammans och existerar i majoritet på Internet med elektronisk kommunikation deltagarna emellan. Syjuntan, som idag finns i varierade former och med olika ord som beskrivningar, har i detta arbete lyfts fram som en verksamhet som tog sin början i Sverige år 1844 (Sjöqvist, 1974) och benämndes då syförening. En syförening är bundet till en församling vars främsta syfte är bibelstudier sammantaget med handarbete, däribland stickning, som utförs till välgörande ändamål.</p><p>Arbetet syftar till att fördjupa kunskaperna kring knitalong, som är ett pågående fenomen i vår vardag. Med hjälp av syjuntan och syföreningarna skapa en bild av historiskt ursprung och tillämpning, olika tekniker, behov, kunskap, hur den genomförs i skilda syften samt vad stickningen genererar för form av ny kunskap söks finna svar på genom resultat och i arbetets diskussion.</p><p>Uppsatsen grundar sig på studier av litteratur och elektroniska sidor rörande ämnet. Vidare har dessa behandlats av författaren som har bearbetat dem både kvalitativt och analytiskt. Metoden till denna studie är explorativ och syftar till att inhämta en mängd kunskap som omsluter ett utvalt problemområde, samt att det redan finns vissa förkunskaper rörande det valda ämnet. Empirin innefattar även förkunskaper av författaren och bidrar med detta till nya insikter rörande det framkomna resultatet.</p><p>I resultatet redogörs för en knitalongs uppkomst och tillvägagångssätt. Även syjuntan och syföreningens verksamhet belyses ur ett likartat perspektiv. Flera exempel ges på de båda olika sätten att handarbeta inom gruppen. Särskilt utrymme får kommunikationen kring hantverket, i vilken form det sker och vad det genererar.</p><p>I diskussionen framkommer den tydliga insikten om stickningens komplexitet. Vidare blottläggs även samband samt olikheter med syjuntans tradition. Det framkommer även en stark relation till datorer som belyses ur flera perspektiv.</p><p>Studien är ett litet insnitt i ett pågående fenomen och bör läsas som en inspiration för ämnet i sig men också ligga till grund för fortsatt forskning.</p>

I detta arbete ges begreppet knitalong en vidgad förståelse samt ställs mot syjuntan, med syftet att belysa och bredda förståelsen av stickning i vårt samhälle. Knitalong är ett engelskt ord med betydelsen av att sticka tillsammans och existerar i majoritet på Internet med elektronisk kommunikation deltagarna emellan. Syjuntan, som idag finns i varierade former och med olika ord som beskrivningar, har i detta arbete lyfts fram som en verksamhet som tog sin början i Sverige år 1844 (Sjöqvist, 1974) och benämndes då syförening. En syförening är bundet till en församling vars främsta syfte är bibelstudier sammantaget med handarbete, däribland stickning, som utförs till välgörande ändamål. Arbetet syftar till att fördjupa kunskaperna kring knitalong, som är ett pågående fenomen i vår vardag. Med hjälp av syjuntan och syföreningarna skapa en bild av historiskt ursprung och tillämpning, olika tekniker, behov, kunskap, hur den genomförs i skilda syften samt vad stickningen genererar för form av ny kunskap söks finna svar på genom resultat och i arbetets diskussion. Uppsatsen grundar sig på studier av litteratur och elektroniska sidor rörande ämnet. Vidare har dessa behandlats av författaren som har bearbetat dem både kvalitativt och analytiskt. Metoden till denna studie är explorativ och syftar till att inhämta en mängd kunskap som omsluter ett utvalt problemområde, samt att det redan finns vissa förkunskaper rörande det valda ämnet. Empirin innefattar även förkunskaper av författaren och bidrar med detta till nya insikter rörande det framkomna resultatet. I resultatet redogörs för en knitalongs uppkomst och tillvägagångssätt. Även syjuntan och syföreningens verksamhet belyses ur ett likartat perspektiv. Flera exempel ges på de båda olika sätten att handarbeta inom gruppen. Särskilt utrymme får kommunikationen kring hantverket, i vilken form det sker och vad det genererar. I diskussionen framkommer den tydliga insikten om stickningens komplexitet. Vidare blottläggs även samband samt olikheter med syjuntans tradition. Det framkommer även en stark relation till datorer som belyses ur flera perspektiv. Studien är ett litet insnitt i ett pågående fenomen och bör läsas som en inspiration för ämnet i sig men också ligga till grund för fortsatt forskning.

Uppsatsen utforskar positiva värderingar i social interaktion under handarbetsträffar. Det teore­tiska och metodologiska perspektivet är den samtals­analys som kallas conversation ana­lysis, CA. Merparten av samtalsanalytisk forskning har studerat värderingar som parvisa eller sekvensavslutande handlingar, och tidiga studier tog lite hänsyn till den sociala kontex­ten. Hur värderingar uppkommer ur och strukturerar sociala aktiviteter och hur värderingar formar och formas av den sociala kontexten är därmed mindre utforskat. Det övergripande syftet är att ge en mer nyanserad bild av positiva värderingars struktur samt sociala och multimodala organisation. Materialet består av videoinspelad interaktion som förekommer naturligt under träffar med tre olika handarbetsgrupper. Det videoinspelade materialet möjliggör för en multimodal analys, dvs. en analys av hur talad interaktion sam­spelar med gester, blickar och närvarande objekt. Analysen fokuserar på hur positiva värde­ringar initieras, samkonstrueras och bemöts samt vilka relationer som görs relevanta när sam­tals­deltagarna värderar handarbete positivt.  Av analyserna framkommer att positiva värderingar både uppkommer ur och formar den sociala kontexten. De positiva värderingarna är dynamiska värderingsaktiviteter som utformas med både talad och multimodal interaktion. I handarbetsgrupperna skapar positiva värde­ringar gemenskap runt ett handarbets­intresse. Samtidigt uppstår olika kunskaps­relationer, då deltagarna kan positioneras och positionera sig som mer eller mindre kunniga. Att värdera positivt fungerar därmed som gemenskapande och kunskapande aktiviteter.