I denna kvalitativa studie är syftet att undersöka förskollärares argument och erfarenheter till varför de använder TAKK, Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation till det yngsta barnet i förskolan, 1–3 åringar. Syftet besvarades genoms frågorna: vilka skäl har förskollärare för att använda TAKK? Vad har förskollärare för erfarenheter av användandet med TAKK? TAKK är ett verktyg som utförs med händerna och förstärker det viktigaste ordet i en mening samtidigt som personen talar och tecknar det förstärkande ordet. TAKK används av barnet och den vuxna för att hitta ett gemensamt språk som alla på förskolan kan förstå.   För att få fram resultatet till studien användes semistrukturerade intervjuer. De genomfördes med åtta förskollärare i fyra kommuner, deras tankar ställs mot det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att förskollärarna är positiva till användandet och menar att det är barnets rättighet att kunna få en ”röst” för att kunna påverka sin livssituation. Genom att ge barnet kommunikationsmöjligheter via TAKK ökar delaktigheten, inflytandet, självständigheten och det bidrar positivt till språkutvecklingen för barnet. Det framkom att det vardagliga användandet av TAKK i förskolan kan ses som en utmaning. TAKK ska ses som en naturlig del under hela dagen på förskolan. Engagerade förskollärare kan genom TAKK skapa stora möjligheter för barnets kommunikation, självkänsla och frihet.

Research shows that young children, typically developing with no developmental delays, hearing impairments or visual impairments, can acquire sign language to communicate their wants or needs prior to their ability to communicate through spoken language. However, much of the research reviewed focused on whether it was normative for young children to use signs or symbolic gestures to represent objects, make requests, or to express other wants or needs. In addition, many of the studies reviewed lacked scientific rigor and were primarily anecdotal in that much of the data relied on parent reports of his/her child's production of signs or symbolic gestures. The present study expanded upon the procedures of Thompson, McKerchar, and Dancho (2004) by teaching more complex signing repertoires using different training procedures. This study examined the acquisition of functional sign language by typically developing infants, ranging in age from 10 months to 14 months, using a training program which consisted of three components. The three components of intervention included a 30 minute group class once per week, an intensive or "booster" 1:1 session twice per week, and parent led training in the participant's home environment. During intervention a variety of concept items such as toys, pictures, books, and real objects were presented to represent the signs were utilized. A multiple baseline design across pairs of behaviors was employed to assess experimental changes in signing repertoires during the intervention conditions. All participants demonstrated zero rates of signing during baseline and showed an increase in their signing repertoires during intervention phases.