Textens syfte är få en bild av mellanstadieelevers historiemedvetande och huruvida de känner att historieämnet är relevant och motiverande för dem att lära sig. Detta undersöks genom att besvara frågorna; Vad och hur berättar mellanstadieelever om historia, både från undervisning i skolan och andra kontaktytor? Uppfattar eleverna att historiekunskaper kan användas i resonemang om då, nu och sen? På vilket eller vilka sätt? Upplever eleverna att historieundervisningen är relevant och motiverande och hur kan undervisningen utformas för att uppnå detta? Det är ett utbrett problem att historieundervisningen i skolan inte förmedlar vikten av historisk kunskap. Eleverna ges inte de verktyg de behöver för att utveckla en förmåga att se hur historiska kunskaper kan och bör användas för att förstå världen idag samt att det vi gör idag är historia imorgon, vad som kallas ett historiemedvetande. Saknas detta riskerar ämnet att bli meningslöst och kunskapen ses som kuriosa. I texten resoneras det om hur historiemedvetande, känsla av relevans och motivation att lära hör ihop. För att bevara frågeställningarna och syftet har det gjorts en översikt av forskningsläget och en intervjustudiesom utgörs av gruppintervjuer med elever i en årskurs 5. Forskningen på området visar att den historia som barn möter utanför skolan gör ett större avtryck än den formella historieundervisningen de får i skolan. Historien i skolan gynnas av att inte enbart vara narrativ utan bör innehålla praktiska moment och verkliga historiska ting och källor. Intervjuerna analyseras ur ett hermeneutiskt perspektiv och jämförs med forskningsläget. Av intervjuernaframkommer det att historiemedvetande inte främjas i de deltagande elevernas undervisning,men det finns ändå en viss motivation att lära sig historia för vissa elever då de tycker att det är roligt. Elevernas redogörelser visar vikten av att arbeta annat än narrativt med historia och i bästa fall hade skolundervisningen kombinerats med historia som går att möta utanför skolan, så som museer eller elevernas släkthistoria.

Målet med vårt arbete är att undersöka hur föräldrarna kan se på historieundervisningen och vad som tas upp där. Vi vill också ta reda på föräldrarnas relation till historia och hur den används i hemmet. Vi har valt att använda oss av enkätundersökningen som vi skickade ut till föräldrar vars barn går i årskurs 4 på två olika skolor. Sedan har vi också intervjuat klasslärarna för att diskutera de svaren vi har fått och historieundervisningen. Vi kommer att ge exempel på vad föräldrarna har svarat och göra en liten jämförelse mellan klasserna. Vi diskuterar bland annat dagens debatt kring historieämnet med lärarna och hur de ser på diskussioner om en svenska kanon. Vi kommer att försöka ge en så tydlig bild av svaren som möjligt för att underlätta förståelsen av hur föräldrarna och lärarna har tänkt. / The object with our essay is to investigate how parents view the history education and which topics are discussed in the subject of history at school. We will also try to find out what kind of relationship parents have with the subject of history and how history is used at home. For this study we have chosen to use a survey that we send out to parents with children that attend the fourth grade at two different schools in Malmö. Following the survey we conducted interviews with teachers of those classes in order to discuss the answers as well as the way history is taught at these schools. In this essay we will give examples of how parents have responded and make a comparison between two classes and schools. We will also discuss the current debate surrounding the subject of history with the teachers we interviewed to get their view on Sweden’s way to approach this subject. We will give a clear view of the answers we gathered so that the views of the parents and teachers can easily be understood.