Syftet med studien har varit att granska och analysera utveckling och utformning av utredningsverksamheten vid Resurscenter tal och språk åren 1997-2008. Den statliga styrningen har också studerats samt hur verksamhetens utformning förhåller sig till den statliga styrningen. Specialpedagogiska utredningar och Terminologi är viktiga begrepp i studien. Under tidsperioden har principen att all utbildning för alla barn/elever skall anordnas i hemkommunen uttryckts i statlig styrning. Skollagen anger att utbildningen ska vara likvärdig. Utredningsverksamheten vid Resurscenter tal och språk har i uppdrag att ge råd och stöd i form av specialpedagogiska utredningar. Statliga styrdokument, årsredovisningar samt avidentifierade specialpedagogiska utredningar har studerats. Empirin har analyserats ur socialkonstruktivistiskt, relationellt och kategoriskt perspektiv. Slutsatser är att de statliga riktlinjerna för hur en specialpedagogisk utredning ska gå till, ger stort utrymme för tolkning och konstruktion av de yrkesverksamma inom utredningsverksamheten.  Terminologin förändras och utvecklas under perioden. Detta kan tydligt observeras rörande benämningar för att ange barns/elevers svårigheter inom tal- och språkområdet.

Sammanfattning Bakgrund Ett välfungerande samarbete mellan vårdpersonal och tolk är en förutsättning för en jämlik och rättssäker vård. Området logopedi är utmanande för tolkar eftersom översättningen ofta blir en del av den kliniska bedömningen. Tidigare studier har visat att utmaningar i ett logoped-tolk samarbete innefattar otydlig rollfördelning, tidsbrist och avsaknad av rutiner. Det har även framkommit osäkerheter kring hur exakt översättningen blir när tolken medlar. Dessvärre saknas svenska studier som kartlägger vad som skulle krävas för att uppnå ett optimalt samarbete mellan tolk och logoped i Sverige. Syfte Syftet med föreliggande studie var att synliggöra logopedens erfarenheter, känslor och attityder till tolksamarbete. Författarnas förhoppning var att lyfta fram såväl framgångsfaktorer som utmaningar och kartlägga logopedens syn på vad som krävs för ett optimalt samarbete. Metod Huvudsaklig metod utgjordes av två fokusgruppsintervjuer. Utifrån de fynd som framkom från intervjuerna utformades en webbenkät. Syftet med webbenkäten var att undersöka ifall de åsikter som framkommit under fokusgruppsintervjuerna delades av andra logopederrunt om i landet. Sammanlagt medverkade 79 deltagare, varav 9 i fokusgrupperna. Resultat De främsta utmaningarna som identifierades i studien var tidsbrist, att få tag på tolkar med tillräcklig kompetens, brister rutinerna samt osäkerheter kring hur precis översättningen blir. Samtidigt beskrevs tolksamarbeten som både underlättande och positivt av många deltagare. För att skapa ett så gynnsamt samarbete som möjligt föreslår studiens deltagare tydligare riktlinjer, tillgång till fler tolkar med erfarenheter av logopedsamarbete, samt att det ska finnas färdiga instruktioner och dokument att förbereda tolken med. Lättare tillgång till utbildade och auktoriserade tolkar uttrycktes även från flertal deltagare. Slutsats Svenska logopeder beskriver samarbetet med tolk som viktigt, givande och ytterstnödvändigt, men samtidigt även som svårt och tidskrävande. Många uttrycker oro inför hur tillförlitlig och högkvalitativ patientbesöken blir när tolk är involverad. Logopederna i denna studie påpekar flera förbättringsförslag vad gäller tillvägagångssätt samt rutiner och riktlinjer som skulle kunna höja kvaliteten på samarbetet mellan logoped och tolk. Ytterligare studier krävs för att undersöka hur förbättringsförslagen ska implementeras iden logopediska verksamheten.