SVenskt Artikulations- och NasalitetsTEst (SVANTE) är ett taltest som är särskilt anpassat för bedömning av talavvikelser till följd av strukturella och/eller funktionella avvikelser i munhåla och svalg. Behov fanns av att utöka befintliga normdata för testet SVANTE vilket motiverade föreliggande studie där normdata från ytterligare 30 barn i åldersgruppen sju år (6;6–7;3) med typisk utveckling samlades in. Vid sju års ålder förväntas talet vara fullt utvecklat (Bjar, 2003) men en viss variation i artikulation förekommer dock i jämförelse med vuxet uttal (Murdoch et al., 2012), och om avvikelse föreligger är detta snarare av fonetisk än fonologisk karaktär. /s/- och /r/- ljud har en tendens att utvecklas senare och avvikelser av dessa kan förekomma i denna åldersgrupp (Linell & Jennische, 1980). Studiegruppen bestod av förskolebarn och barn i första klass från tre kommunala skolor. Deltagarna testades med taltestet SVANTE och testtillfällena spelades in för efterföljande perceptuell analys och bedömning. Talavvikelser förekom hos 13 barn (25 %) varav /s/- och /r/ avvikelser observerades hos sex av barnen, vilket i enlighet med litteraturen kan förekomma i åldersgruppen. Tryckreducerad artikulation förekom hos sju barn i några enstaka ord. Hos tre av barnen med tryckreducerad artikulation förekom även nasalitetsavvikelse i form av hyponasalitet. Förekommande /s/-avvikelser tros bero på tandömsning då detta observerats i förekommande fall men även kvarstående ofördelaktiga uttalsavvikelser kan antas utgöra orsak till både /r/- och /s/ avvikelserna (Linell & Jennische, 1980). Övre luftvägsinfektion (ÖLI) kan antas vara orsaken till de tre fall med förekommande hyponasalitet, då tydliga förkylningssymtom noterades. Tryckreducerad artikulation skulle kunna förklaras av större variabilitet i artikulation i ung ålder jämfört med vuxet tal (Murdoch et al., 2012). Resultatet i föreliggande studie speglar resultatet av tidigare normeringsstudier av SVANTE (Björkman & Samuelsson, 2004). En tydligare definition av vuxet uttal bör undersökas för att normeringsresultat skall bli än mer trovärdiga. Hur vuxennormen ser ut förefaller inte vara undersökt i Sverige varför författarna föreslår vidare forskning på detta område.

Velofarynxinsufficiens (VFI) innebär en nedsatt förmåga att under tal och födointag stänga till mellan mun- och näshåla vilket leder till ett avvikande tal. Operation med svalglambå är en metod som kan användas för att behandla VFI och tidigare forskning har visat goda resultat avseende dess effekt på talet. Dock menar vissa forskare att operationen kan ha negativa effekter och att den bakomliggande orsaken till insufficiensen kan påverka graden av framgång. Aktuell studie ämnade undersöka huruvida operation med svalglambå påverkade talet vid VFI samt belysa om några skillnader fanns mellan olika patientgrupper avseende operationens effekt på tal. De olika patientgrupperna var (a) patienter med spalt, (b) patienter med spalt i kombination med ett syndrom eller en sekvens och (c) patienter med VFI utan förekomst av spalt. Eftersom tidigare studier dessutom indikerat att postoperativ talbehandling hos logoped kan vara relevant för vissa patienter undersöktes det också under vilka omständigheter det skedde. Journaler, inklusive perceptuella lyssnarbedömningar av talet genomförda av logopeder, och enkätsvar studerades för de 66 patienter som deltog. Dessa utgjorde 43,1% av alla 153 patienter som genomgått operation med svalglambå på Akademiska sjukhuset i Uppsala år 2000-2011. Talbedömningar genomförda före och ett år efter operation visade att talet förbättrades avseende förståelighet (p<0,001), hypernasalitet (p=0,005) och tryckreducerad artikulation (p=0,001) samtidigt som hyponasalitet inte ökade (p=0,55). Patienter med spalt i kombination med syndrom eller sekvens uppvisade större förbättring av hypernasalitet jämfört med de andra grupperna (p=0,037). 32 patienter gick i postoperativ talbehandling hos logoped och patienter med enbart spalt fick behandling i något högre utsträckning än patienter med gomspalt i kombination med syndrom eller sekvens. Kompensatorisk artikulation var den enda talavvikelsen vars förekomst kunde relateras till att patienten gick i postoperativ talbehandling. Resultaten indikerar att operation med svalglambå är en lämplig metod för att behandla VFI oavsett bakomliggande orsak. Nyckelord: Velofarynxinsufficiens, svalglambå, LKG, syndrom, primär VFI, talavvikelse, talbehandling / Velopharyngeal insufficiency (VPI) refers to the failure of separating the oral cavity from the nasal cavity during speech and deglutination. This leads to increased airflow through the nose and is the cause of resonance disturbances such as hypernasality and nasal emission. Previous studies evaluating the success of pharyngeal flap surgery to treat VPI have indicated satisfying result although some studies stress side effects due to postoperative constrictions. The underlying cause of VPI has been shown to influence the postoperative result. With this background we investigated the differences in speech, pre-, and one year post pharyngeal flap surgery and compared the three groups (a) cleft palate, (b) cleft palate in combination with a syndrome or a sequence, and (c) VPI without cleft palate. We also investigated the co-occurance of postoperative speech therapy regarding different speech parameters and the underlying cause of VPI. 66 of the 153 patients who underwent a pharyngeal flap surgery at Akademiska sjukhuset in Uppsala 2000-2011 agreed to participate in the study. 32 patients attended postoperative speech therapy. The data was collected through medical records and a survey and included perceptual analyses of speech pre-, and post surgery performed by speech and language pathologists. According to the results from the perceptual assessment, the pharyngeal flap surgery resulted in improved speech; intelligibility (p<0.001), hypernasality (p=0.005) and weak consonant pressure (p=0.001). Hyponasality did not increase significantly (p=0.55). Patients with cleft palate in combination with a syndrome or a sequence showed greater improvement regarding hypernasality (p=0.037). The only speech disturbance co-occurring with the presence of postoperative speech therapy was compensatory articulation. Patients with cleft palate seemed to receive postoperative speech therapy in a higher extent than patients with cleft palate in combination with a syndrome or a sequence. These results indicate that pharyngeal flap surgery is a successful way of treating VPI disregarding underlying cause. Keywords: Velopharyngeal insufficiency, pharyngeal flap, cleft palate, syndrome, primary VPI, speech deviation, speech therapy