Diss. Stockholm : Tekn. högsk., 2006.

Diss. Stockholm : Kungliga Tekniska högskolan, 2005.

<p>Cleft lip and palate (CLP) is a congenital malformation. Assessment, care-planning and treatment in Sweden is executed by a team at six major regional hospitals. Historically, CLP-treatment has undergone many changes. The aim of this study is to map out how CLP-treatment regime has developed in Linköping and Stockholm during, primarily the second half of the 20th century. The focus of the study is on surgery, speech therapy and orthodontic treatment.</p><p>A study of medical records was conducted of 89 records at the speech-care unit at Linköping University hospital. The different types of clefts included were unilateral and bilateral CLP (UCLP, BCLP) and isolated cleft palate in patients born between 1908 and 1995. Interviews were made with a phoniatrician, a dental orthopaedist and a speech and language pathologist with long experience in CLP-patient care.</p><p>Results showed, that the total number of operations generally decreased for patients with BCLP and isolated cleft palate. The age when operations were performed varied less after 1975. Time in hospital for surgery became more stable and shorter. The age at the first speech therapy session decreased during the 20th century and the number of sessions at Linköping University hospital decreased for patients born after 1970.</p><p>The conclusions of this study are:</p><p>● age when operating has become more stable.</p><p>● time in hospital for surgery has decreased.</p><p>● number of treatments, both operations and speech therapy sessions, has decreased.</p> / <p>Läpp-, käk- och gomspalt (LKG) är en medfödd missbildning. Behandling och planering av vård för patienter i Sverige med denna missbildning utförs av specialistteam vid sex av landets stora sjukhus. Vården av personer med LKG har historiskt genomgått förändringar. Syftet med föreliggande studie är att kartlägga hur LKG vården utvecklats i Linköping och Stockholm, främst under senare hälften av 1900-talet. Studien fokuserar på kirurgi, talbehandling och ortodontisk behandling.</p><p>En journalstudie genomfördes av 89 journaler från Talvårdsavdelningen vid Linköpings Universitetssjukhus. Spalttyperna som ingick i studien var unilateral och bilateral total spalt (U-LKG, B-LKG) samt isolerad gomspalt. Patienterna var födda mellan 1908 och 1995. Intervjuer gjordes med en foniater, en käkortoped och en logoped, som samtliga under flera år var involverade i omhändertagandet av patienter med LKG.</p><p>I studien framkom att det totala antalet operationstillfällen generellt har minskat för B-LKG och isolerad gomspalt. Sedan 1975 har åldern vid operationerna varierat mindre mellan åren. Även vårdtiderna vid operationerna har stabiliserats samt blivit allt kortare. Åldern vid första talbehandlingen har generellt sjunkit under 1900-talet och antalet talbehandlingar på sjukhuset i Linköping har sjunkit för patienter födda efter 1970.</p><p>Slutsatser som kan dras av föreliggande studie är att:</p><p>● tidpunkterna för operationer har blivit mer stabila.</p><p>● vårdtiderna vid operationer har blivit kortare.</p><p>● antalet behandlingar, såväl operationer som talbehandlingar, har minskat.</p>

No description available.

Cleft lip and palate (CLP) is a congenital malformation. Assessment, care-planning and treatment in Sweden is executed by a team at six major regional hospitals. Historically, CLP-treatment has undergone many changes. The aim of this study is to map out how CLP-treatment regime has developed in Linköping and Stockholm during, primarily the second half of the 20th century. The focus of the study is on surgery, speech therapy and orthodontic treatment. A study of medical records was conducted of 89 records at the speech-care unit at Linköping University hospital. The different types of clefts included were unilateral and bilateral CLP (UCLP, BCLP) and isolated cleft palate in patients born between 1908 and 1995. Interviews were made with a phoniatrician, a dental orthopaedist and a speech and language pathologist with long experience in CLP-patient care. Results showed, that the total number of operations generally decreased for patients with BCLP and isolated cleft palate. The age when operations were performed varied less after 1975. Time in hospital for surgery became more stable and shorter. The age at the first speech therapy session decreased during the 20th century and the number of sessions at Linköping University hospital decreased for patients born after 1970. The conclusions of this study are: ● age when operating has become more stable. ● time in hospital for surgery has decreased. ● number of treatments, both operations and speech therapy sessions, has decreased. / Läpp-, käk- och gomspalt (LKG) är en medfödd missbildning. Behandling och planering av vård för patienter i Sverige med denna missbildning utförs av specialistteam vid sex av landets stora sjukhus. Vården av personer med LKG har historiskt genomgått förändringar. Syftet med föreliggande studie är att kartlägga hur LKG vården utvecklats i Linköping och Stockholm, främst under senare hälften av 1900-talet. Studien fokuserar på kirurgi, talbehandling och ortodontisk behandling. En journalstudie genomfördes av 89 journaler från Talvårdsavdelningen vid Linköpings Universitetssjukhus. Spalttyperna som ingick i studien var unilateral och bilateral total spalt (U-LKG, B-LKG) samt isolerad gomspalt. Patienterna var födda mellan 1908 och 1995. Intervjuer gjordes med en foniater, en käkortoped och en logoped, som samtliga under flera år var involverade i omhändertagandet av patienter med LKG. I studien framkom att det totala antalet operationstillfällen generellt har minskat för B-LKG och isolerad gomspalt. Sedan 1975 har åldern vid operationerna varierat mindre mellan åren. Även vårdtiderna vid operationerna har stabiliserats samt blivit allt kortare. Åldern vid första talbehandlingen har generellt sjunkit under 1900-talet och antalet talbehandlingar på sjukhuset i Linköping har sjunkit för patienter födda efter 1970. Slutsatser som kan dras av föreliggande studie är att: ● tidpunkterna för operationer har blivit mer stabila. ● vårdtiderna vid operationer har blivit kortare. ● antalet behandlingar, såväl operationer som talbehandlingar, har minskat.

No description available.

Velofarynxinsufficiens (VFI) innebär en nedsatt förmåga att under tal och födointag stänga till mellan mun- och näshåla vilket leder till ett avvikande tal. Operation med svalglambå är en metod som kan användas för att behandla VFI och tidigare forskning har visat goda resultat avseende dess effekt på talet. Dock menar vissa forskare att operationen kan ha negativa effekter och att den bakomliggande orsaken till insufficiensen kan påverka graden av framgång. Aktuell studie ämnade undersöka huruvida operation med svalglambå påverkade talet vid VFI samt belysa om några skillnader fanns mellan olika patientgrupper avseende operationens effekt på tal. De olika patientgrupperna var (a) patienter med spalt, (b) patienter med spalt i kombination med ett syndrom eller en sekvens och (c) patienter med VFI utan förekomst av spalt. Eftersom tidigare studier dessutom indikerat att postoperativ talbehandling hos logoped kan vara relevant för vissa patienter undersöktes det också under vilka omständigheter det skedde. Journaler, inklusive perceptuella lyssnarbedömningar av talet genomförda av logopeder, och enkätsvar studerades för de 66 patienter som deltog. Dessa utgjorde 43,1% av alla 153 patienter som genomgått operation med svalglambå på Akademiska sjukhuset i Uppsala år 2000-2011. Talbedömningar genomförda före och ett år efter operation visade att talet förbättrades avseende förståelighet (p&lt;0,001), hypernasalitet (p=0,005) och tryckreducerad artikulation (p=0,001) samtidigt som hyponasalitet inte ökade (p=0,55). Patienter med spalt i kombination med syndrom eller sekvens uppvisade större förbättring av hypernasalitet jämfört med de andra grupperna (p=0,037). 32 patienter gick i postoperativ talbehandling hos logoped och patienter med enbart spalt fick behandling i något högre utsträckning än patienter med gomspalt i kombination med syndrom eller sekvens. Kompensatorisk artikulation var den enda talavvikelsen vars förekomst kunde relateras till att patienten gick i postoperativ talbehandling. Resultaten indikerar att operation med svalglambå är en lämplig metod för att behandla VFI oavsett bakomliggande orsak. Nyckelord: Velofarynxinsufficiens, svalglambå, LKG, syndrom, primär VFI, talavvikelse, talbehandling / Velopharyngeal insufficiency (VPI) refers to the failure of separating the oral cavity from the nasal cavity during speech and deglutination. This leads to increased airflow through the nose and is the cause of resonance disturbances such as hypernasality and nasal emission. Previous studies evaluating the success of pharyngeal flap surgery to treat VPI have indicated satisfying result although some studies stress side effects due to postoperative constrictions. The underlying cause of VPI has been shown to influence the postoperative result. With this background we investigated the differences in speech, pre-, and one year post pharyngeal flap surgery and compared the three groups (a) cleft palate, (b) cleft palate in combination with a syndrome or a sequence, and (c) VPI without cleft palate. We also investigated the co-occurance of postoperative speech therapy regarding different speech parameters and the underlying cause of VPI. 66 of the 153 patients who underwent a pharyngeal flap surgery at Akademiska sjukhuset in Uppsala 2000-2011 agreed to participate in the study. 32 patients attended postoperative speech therapy. The data was collected through medical records and a survey and included perceptual analyses of speech pre-, and post surgery performed by speech and language pathologists. According to the results from the perceptual assessment, the pharyngeal flap surgery resulted in improved speech; intelligibility (p&lt;0.001), hypernasality (p=0.005) and weak consonant pressure (p=0.001). Hyponasality did not increase significantly (p=0.55). Patients with cleft palate in combination with a syndrome or a sequence showed greater improvement regarding hypernasality (p=0.037). The only speech disturbance co-occurring with the presence of postoperative speech therapy was compensatory articulation. Patients with cleft palate seemed to receive postoperative speech therapy in a higher extent than patients with cleft palate in combination with a syndrome or a sequence. These results indicate that pharyngeal flap surgery is a successful way of treating VPI disregarding underlying cause. Keywords: Velopharyngeal insufficiency, pharyngeal flap, cleft palate, syndrome, primary VPI, speech deviation, speech therapy