Barn med dövhet och hörselnedsättning får inte som normalhörande barn tillgång det talade språket automatiskt via hörseln. Ord och begrepp måste läras in på ett medvetet och systematiskt sätt för att denna elevgrupp inte ska komma efter i språkutvecklingen. En utvecklad hörselteknik har gett bättre förutsättningar att få tillgång till det talade språket än tidigare. På så sätt har utvecklingen av ordförrådet underlättats för denna elevgrupp, men trots det har de fortsatt stora brister i sin ord- och begreppsuppfattning. Beroende på den tekniska utvecklingen kan föräldrar till döva och gravt hörselskadade barn oftast välja språk för sitt barn: teckenspråk, tal eller både och. Utifrån språkval hamnar barnen på olika skolor med eller utan teckenspråk. Syftet med denna studie är att belysa vilka möjligheter till utveckling av ordförråd och begrepp som evidensbaserad forskning beskriver i olika undervisningsmetoder för barn och elever med dövhet och hörselnedsättning i en talspråkig skolmiljö i förhållande till en tvåspråkig skolmiljö. Metoden som användes var systematisk litteraturstudie där elva artiklar sorterades fram och sedan analyserades för att få svar på våra forskningsfrågor. Sammanfattningsvis har metoderna vi tittat på lett till utveckling av ett förstorat och fördjupat ordförråd kopplat både till ordbild, tecken och i vissa fall tal. Metoderna har även gett möjlighet för elever att utöka sin morfologiska användning av nya ord samt att få ett utökat teckenförråd med korrekt teckenspråkig fonologi.