Tandhygienistyrket etablerades i slutet på 1960-talet. Sedan dess har utbildningen till tandhygienist förändrats och arbetsuppgifterna utökats. Syftet med studien var att undersöka vilka arbetsuppgifter yrkesverksamma, legitimerade tandhygienister utför, inom ramen för formell kompetens. En enkätstudie skickades till 200 tandhygienister, slumpmässigt utvalda av Sveriges tandhygienistförening. Enkäten bestod av bakgrundsfrågor om ålder, kön, omfattning av tandhygienistutbildning, examensår, yrkesverksamma år som tandhygienist, omfattning av arbetstid, arbetsgivare samt frågor om arbetsuppgifter och vilka patientkategorier man arbetade med.173 enkäter (86 %) inkluderades i studiens resultat. Den vanligaste arbetsuppgiften som tandhygienister utför dagligen är att diagnosticera parodontit kliniskt (78 %). Slutsatsen av studien blev att yrkesverksamma tandhygienister i Sverige utför alla arbetsuppgifter inom ramen för formell kompetens, dock i varierande utsträckning. Dagliga arbetsuppgifter som tandhygienister vanligen utför är att diagnosticera, risk/prognosbedöma och profylaxbehandla karies och parodontit på vuxna och barn.

<p>Tandhygienisters arbetstillfredsställelse och vad som påverkar denna är hittills relativt lite studerat. Det finns således ett stort behov av att undersöka detta område närmare. Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som påverkar arbetstillfredsställelse inom</p><p>tandhygienistprofessionen, samt hur vanligt förekommande det är att yrkesverksamma tandhygienister upplever arbetstillfredsställelse. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie. Resultatet visade att flera faktorer av olika karaktär är av betydelse för</p><p>tandhygienisters upplevelse av arbetstillfredsställelse. De huvudsakliga faktorerna innefattar fysisk arbetsmiljö, psykosociala faktorer samt olika bakgrundsfaktorer. Den fysiska arbetsmiljö som förekommer inom tandhygienistprofessionen innehåller flera moment som</p><p>kan orsaka muskuloskeletala problem, vilket kan påverka upplevelsen av</p><p>arbetstillfredsställelse. Faktorer av psykosocial karaktär såsom stress och arbetsorganisatoriska faktorer samt samarbete och kommunikation över yrkesgränserna framstår i studien ha en stor betydelse för upplevd tillfredsställelse i arbetet. Studien visade</p><p>också att verksamma tandhygienister upplever arbetstillfredsställelse trots att flera av de inverkande faktorerna har en negativ karaktär. Konklusionen är att arbetstillfredsställelse inom tandhygienistyrket påverkas av såväl fysiska som psykosociala förhållanden med</p><p>tonvikt på det senare.</p>

Tandhygienisters arbetstillfredsställelse och vad som påverkar denna är hittills relativt lite studerat. Det finns således ett stort behov av att undersöka detta område närmare. Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som påverkar arbetstillfredsställelse inom tandhygienistprofessionen, samt hur vanligt förekommande det är att yrkesverksamma tandhygienister upplever arbetstillfredsställelse. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie. Resultatet visade att flera faktorer av olika karaktär är av betydelse för tandhygienisters upplevelse av arbetstillfredsställelse. De huvudsakliga faktorerna innefattar fysisk arbetsmiljö, psykosociala faktorer samt olika bakgrundsfaktorer. Den fysiska arbetsmiljö som förekommer inom tandhygienistprofessionen innehåller flera moment som kan orsaka muskuloskeletala problem, vilket kan påverka upplevelsen av arbetstillfredsställelse. Faktorer av psykosocial karaktär såsom stress och arbetsorganisatoriska faktorer samt samarbete och kommunikation över yrkesgränserna framstår i studien ha en stor betydelse för upplevd tillfredsställelse i arbetet. Studien visade också att verksamma tandhygienister upplever arbetstillfredsställelse trots att flera av de inverkande faktorerna har en negativ karaktär. Konklusionen är att arbetstillfredsställelse inom tandhygienistyrket påverkas av såväl fysiska som psykosociala förhållanden med tonvikt på det senare.

Det finns en begränsad mängd vetenskapliga studier om äldres uppfattning av tandhygienistbesök. Därför är det viktigt att belysa och få vetskap om vad äldre personer har för uppfattning av tandhygienistbesök för att få en ökad förståelse för denna patientgrupp och deras behov. Syftet med studien var att undersöka äldre personers uppfattning av tandhygienistbesök. Studien är en kvantitativ empirisk studie som utfördes med användning av en enkät som innehöll 22 frågor med fasta svarsalternativ som delades ut vid olika pensionärsföreningar och samlingsplatser. I studien ingick 110 äldre personer från åldern 65 år och däröver. Studien visade att majoriteten av respondenterna uppfattade att tandhygienisten hade ett mycket bra bemötande och att de uppfattade att de hade fått det stöd och den hjälp de behöver för att kunna ha en god munhygien. En stor del av respondenterna var nöjda med det senaste besöket och de trivdes mycket bra hos tandhygienisten. Det var ett mindre antal som uppfattade tandhygienistbesök som obehagliga och smärtsamma. Studiens slutsats visar att majoriteten har en positiv uppfattning av tandhygienistbesök och att de anser att det är viktigt att besöka en tandhygienist.

No description available.

Syftet med studien var att beskriva och jämföra tandvårdsrädsla och attityder till tandhygienist vid studiens start samt 3 månader efter icke kirurgisk parodontalbehandling hos patienter med kronisk parodontit samt att beskriva hur olika bakgrundsfaktorer påverkar tandvårdsrädsla och attityder till tandhygienist. Ett ytterligare syfte var att studera sambandet mellan attityder till tandhygienist och tandvårdsrädsla. Studien var en jämförande studie med kvantitativ ansats och en del i en större experimentell studie med två aktiva interventioner för att påverka munhygienbeteende. Studien innefattade 109 studiedeltagare, 57 kvinnor och 52 män i åldrarna 25-65 år som var remitterade till specialistklinik för parodontologi. Frågeformuläret som användes gällande tandvårdsrädsla var Dental Anxiety Scale (DAS) med 4 påståenden avseende upplevelser för att besöka tandhygienist. För att fastställa attityder till tandhygienist användes Dental Hygiene Belief Survey (DHBS) som innehöll 8 påståenden rörande kommunikation. Resultatet visade att studiedeltagarna 3 månader efter behandling hade en lägre grad av tandvårdsrädsla samt en mer positiv attityd till tandhygienist jämfört med vid studiens start. Ingen skillnad mellan interventionerna kunde ses med avseende på tandvårdsrädsla samt attityder till tandhygienist. Samband mellan ålder, kön och tandvårdsrädsla kunde endast ses vid studiens start. Konklusionen visar att icke-kirurgisk parodontalbehandling utförd av tandhygienist minskar graden av tandvårdrädsla och att attityder till tandhygienist förbättras efter denna behandling.

Syftet med studien var att kartlägga anestesianvändning vid depuration utförd av tandhygienister. Ett ytterligare syfte var att undersöka tandhygienisters anledningar till varför anestesi används eller inte används. En enkätstudie skickades till 148 tandhygienister slumpmässigt utvalda av Sveriges Tandhygienistförening. Nittio enkäter (60,8 %) inkluderades i studiens resultat. Anestesi vid depuration användes främst en till två gånger per vecka med ett medelvärde på 38,6 % (±29,8). Ökat fickdjup resulterade i ökad anestesianvändning vid subgingival rengöring (fickdjup 5-6 mm 43,1 VAS, fickdjup 10&lt; mm 82,4 VAS, Visual Analogue Scale). Anestesiförekomsten var lägre vid avlägsning av supragingival tandsten, fyllningsöverskott samt polering med putspasta. Ytanestesi utan efterföljande injektion var den vanligast förekommande anestesitypen, och den minst använda var mandibularinjektioner. De mest förekommande svaren till varför anestesi används var att ge en smärtfri behandling och att anestesi möjliggör ett bättre utfört arbete. Den vanligaste anledningen till varför anestesi inte används var att patienten avböjer. Det kan ifrågasättas om smärtfri behandling sker tillräckligt ofta, då resultatet tyder på att anestesi används för lite i förhållande till hur mycket depuration som utförs.

Introduktion: För att tandvården skall kunna styras med systematiska prioriteringar tog Socialstyrelsen fram Nationella Riktlinjer ( NR ) för vuxentandvård som ett stöd. Dessa grundas på tidigare forskning och bygger på evidens. Syfte: Syftet var att undersöka i vilken utsträckning tandhygienister kände till och tillämpade socialstyrelsens Nationella Riktlinjer för vuxentandvård avseende preventions- och behandlingsåtgärder för karies och parodontal sjukdom samt periimplantit  före respektive efter en implementeringsintervention. Frågeställningar: Var har tandhygienisterna funnit information gällande NR? Vilka karies-, parodontit-, och periimplantitpreventiva åtgärder enligt NR anser tandhygienisterna är de bäst lämpade för patienter med dessa sjukdomar samt vilken/vilka skillnader föreligger i val av åtgärder efter jämfört med före implementeringen? Metod: Trettioåtta tandhygienister fick utbildning med stöd av förändringsagenter samt genomgick ett interventionsprogram avseende NR i fyra steg. Resultat: Före implementeringen rekommenderade 52,6 % av tandhygienisterna tandtråd i kombination med fluorpreparat vid tillståndet ”Initial kronkaries” jämfört med 0 % efter. Av deltagarna valde 57,9 % Rökstopp + annan åtgärd före för att efter reduceras ned till 31,6 % , värdena avsedde ”Kronisk parodontit”. Konklusion: Implementeringen av NR visade att tandhygienister efter intervention med utbildning och stöd av förändringsagenter använde mer evidensbaserad prevention vid karies, parodontit och periimplantit än tidigare. Uppföljande utvärdering av evidensbaserad prevention inom tandvården rekommenderas, då ett mindre antal icke evidensbaserade preventiva åtgärder kvarstod.

Syftet med studien var att undersöka hur oralt hälsofrämjande arbete upplevdes av legitimerade tandhygienister. En kvalitativ studie har genomförts och datainsamlingen gjordes genom intervjuer med en intervjuguide som underlag. Åtta deltagare från två folktandvårdskliniker i Skåne intervjuades och intervjuerna varade i 11-20 minuter. Materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållanalys. Resultatet redovisas utifrån temat ”Tandhygienister har ett stort ansvar i sitt hälsofrämjande arbete”. Deltagarna upplevde att hälsofrämjande arbete är betydelsefullt, att de har goda förutsättningar och möjligheter att påverka patienterna att uppnå en god oral hälsa. Patienternas motivation och tandhygienistens engagemang är av stor vikt för att uppnå förståelse hos patienter om egenvård och vad god oral hälsa innebär. Deltagarna anser att de har ett ansvar som legitimerade tandhygienister att hjälpa patienterna att uppnå och bibehålla en god oral hälsa. Majoriteten av deltagarna upplevde att en god oral hälsa inte bara är viktig för tändernas hälsa utan även för hälsan i övrigt. Slutsatsen av studien är att är att tandhygienister upplever att de har ett stort ansvar när det gäller hälsofrämjande arbete samt att det finns goda möjligheter att påverka patienter att uppnå en god oral hälsa genom hälsofrämjande arbete. Patienter som inte är intresserade och inte tar ansvar för sin egen munhälsa är en utmaning för deltagarna vid oralt hälsofrämjande arbete.

Introduktion: Parodontit diagnostiseras och behandlas av tandhygienister. Behandlingen kan vara smärtsam och kräva anestesi. Syfte: Syftet med denna studie är att kartlägga tandhygienisters användande av anestesi vid scaling och debridering av tandköttsfickor i underkäkens molar- och premolarområde, samt deras anledning till vald anestesimetod. Frågeställningar: I samband med scaling och debridering i underkäkens molar- och premolarområde, hur ofta använder tandhygienister: enbart ytanestesi/ parodontalgel (exempelvis Oraqix), infiltrationsanestesi samt mandibularblockad? Av vilken anledning väljer tandhygienisten en viss anestesimetod? Metod: Empirisk kvantitativ tvärsnittsstudie där 249 webb-baserade enkäter skickades ut till legitimerade tandhygienister varav 118 besvarade enkäter låg till grund för analys. Resultat: Studiens resultat visar att subgingival scaling och/eller debridering i underkäkens molar- och premolarområde tillsammans med någon form av anestesi är ett för tandhygienister vanligt behandlingsmoment. Det råder ingen entydighet kring användandet av anestesi vid utförandet av detta behandlingsmoment. Den vanligaste anledningen till att injektionsanestesi helt väljs bort är att patienten avböjer. Konklusion: Många tandhygienister lägger inte mandibularblockad tillräckligt ofta för att känna sig säkra på det, detta samt patientens vilja är faktorer som påverkar valet av anestesimetod. Mer forskning inom ämnet behövs för att bättre förstå ämnets komplexitet.