Syftet var att beskriva, förstå och kritiskt analysera tre dramapedagogers beskrivna upplevelser av att kombinera ett dramapedagogiskt ledarskap med ett regissörskap. Genom fokusgruppsamtal framkom upplevelser av att arbetet som dramapedagog och regissör innebär att leda två parallella processer, dels en med fokus på gruppens utveckling och dels en som ska mynna ut i en konstnärlig produkt. Att leda arbetet beskrivs som utmanande och förvirrande, men också som fritt och kreativt. Kombinationen av ledarskap upplevs innebära en balansgång mellan att ”driva och stanna”.   I resultatet framkom olika faktorer som påverkar upplevelserna, såsom förväntningar från arbetsplats och gruppdeltagare, en upplevd brist på tillit till dramapedagogernas konstnärliga ledarskap och bristande förståelse för vad dramapedagogik är. Andra faktorer som påverkar upplevelserna är gruppdeltagares känslor av oro och nervositet under föreställningsarbete, tidsramen, samt den utbildning informanterna har.     I analysen kopplas informanternas utsagor till litteratur och tidigare forskning som berör relationen mellan drama och teater, samt ledarskap inom de båda områdena. En slutsats är att den konflikt som funnits mellan drama och teater, är avklarad på en teoretisk nivå, men fortfarande är en realitet i praktiken och påverkar dramapedagoger som arbetar med scenkonstnärlig produktion.

Sammanfattning Redelius Johanna (2005) Teaterproduktion - nyckeln till utveckling? Theatre production – The key to development? Skolutveckling och ledarskap. Lärarutbildningen Malmö Högskola Syftet med mitt examensarbete är att jag vill skaffa mig inblick hur mina elever upplever vad de lär sig i ett teaterproduktionsarbete. Det är viktigt att eleven får pröva eller utmana sina förmågor, men även förstå hur man bäst kan utnyttja sina resurser. För att nå syftet har jag använt metoden intervjuer, där sex elever har intervjuats. Den litteraturen som presenteras belyser kunskap och lärande allmänt och i estetetiska läroprocesser och ger två perspektiv på teaterproduktionsarbete. Resultatet av undersökningen visar att eleverna främst har utvecklat och lärt sig att använda sin sociala förmåga och förstå teatern som ett kollektivt arbete Slutsatsen i min undersökning är att arbetet med teaterproduktionsarbete är en metod för personlighetsutveckling, där eleverna skaffar sig kunskap om sig själv och sina medmänniskor i nära grupprelationer. Därför bör fler elever få testa och arbeta med teaterproduktionsarbete för att utvecklas till mer ansvarskännande människor och goda samhällsmedlemmar. Förslag till fortsatt forskning skulle vara att fortsätta skriva om teaterproduktionsarbetets betydelse i undervisningen i olika åldersgrupper och koppla det till våra styrdokument.