Syftet med uppsatsen har varti att beskriva hur tegeltillverkning har påverkat ett lokalt samhälle relaterat till industrialisemen, samt att försöka skapa en lokal historieskrivning inom ett eftersatt forskningsområde. Utifrån industriella teorier, som bland annat tar upp olika definitioner av begreppet protoindustri, görs en i huvudsak kvantitativ studie av mantalslängder och födelseböcker ur församlingarnas kyrkoarkiv samt staestik från kommerkollegiet. Därtill kommer analyser ach tolkningar av nedtecknade minnen och fotografier från tegelbrukens tid. Den undersökta perioden sträcker sig ungeför mellan 1850-1950 med olika begränsningar i tid beroende på bland annat vilken fråga som undersökts och att en del material ännu omfattas av sekretess. I resultatet dikuteras i vilken grad Enhörnas tegelbruk passar in i definitionen a protoindustri och ett nytt begrepp, cendumindustri, föreslås för att bättre beskriva tegelindustrin och på så sätt förfina teorier om industrialisering.

Tegeltillverkning har i industriell form funnits på Gotland i över 100 år. Mellan 1903–1970 fanns det ett Tegelbruk i Havdhem som kom att dominera den gotländska marknaden. Tegelproduktionens utveckling övertid har lokalt speglat hur det har sett ut nationellt men i mindre skala. Den har även påverkats mycket av den lokala näringsutvecklingen. Havdhems tegelbruk startades på samhällsaktörers initiativ för att hjälpa det ökade behovet av tegelrör för täckdikning. Tegelrören kom att bli den viktigaste produkten för bruket som även tillverkade murtegel, håltegel och fasadtegel. Tegelbrukets produktionsvolym under dess glansperiod låg på 3 miljoner per år och hade 25 årsanställda. Den centrala orsaken till brukets nedläggning var en kraftig brand i december 1970.   Havdhemsteglet bestod av en lera med låg järnoxidhalt vilket resulterade i ett ljusrött tegel. Leran hämtades lokalt från tre olika lertag. Bruket har tillverkat både rött och gult tegel och har köpt in råmaterial för att påverka färgen. Ett av byggnadsverken som stoltserar med Havdhemstegel är Visby vattenledningstorn som byggdes 1925. Vattenledningstornet är byggt med det för Havdhem typiska ljusröda teglet. / Brick manufacturing in industrial form has been used on Gotland for over 100 years. Between 1903 and 1970, there was a tilery in Havdhem, in the south of Gotland, that came to dominate the Gotlandic market. The brick productions development has locally reflected how it has looked nationally but on a smaller scale. The brick industry has also been influenced by the local business development. Havdhems tilery was started through community-active initiatives to help increase the need for brick pipes for field drainage. The brick pipes became the most important product for the factory. The tilery also manufactured several different kinds of bricks. The tilery’s production volume during its high period was 3 million per year and had 25 full-time employees. The central reason for the closure of the factory was a severe fire in December 1970.   Havdhems bricks consisted of a clay composition with a low iron-oxide content which creates a lighter red brick. The clay was sourced locally from three different clay quarries. The factory has manufactured both red and yellow bricks and has purchased raw materials to influence the color. One of the buildings that boasts Havdhems clay bricks is the Visby water conduit tower, which was built in 1925. The water conduit tower was built with the representative light red brick.

Det svenska murteglets historia har inte tidigare sammanställts med en bredd över tid och rum. Uppsatsen är skriven i syfte att lägga det historiska pussel som kan berätta hur teglet har använts, vem som har använt det och hur det har förändrats i utseende genom århundradena. Detta har gjorts främst genom litteraturstudier, där källorna sträckt sig över en tidsperiod av 2000 år. Bitar ur varje källa har plockats ut och sedan pusslats ihop för att ge en kronologisk bild över historien. Bilden som trädde fram visade hur katolska munkar tog teglet till Sverige. Det dröjde sedan inte länge förrän kronan och kyrkan också började använda sig av materialet. Först på 1700-talet, tack vare husförhörssystemet som gjorde så att seklets barn lärde sig att läsa, fick teglet sitt genomslag då instruktionsböcker skrevs och spreds över landet. På 1870-talet blev tegelindustrin mekaniserad i stor utsträckning, vilket gjorde branschen känslig för svängningar i landets ekonomi. Utifrån detta dras slutsatsen att läskunnigheten och industrialismen inneburit de största blomstringsperioderna i teglets historia. Ironiskt nog innebar också industrialismen teglets fall, dels genom ekonomisk känslighet, dels genom att betongen tilläts ta över. / The complete history of Swedish bricks has not yet been fully compiled. This paper is written with the intention to assemble the historic puzzle which can tell the story of how bricks have been used, who has used them and how their appearance has changed over the course of time. To do this, extensive literature studies have been made, with sources stretching over a period of 2000 years. Bits of each source have been taken to create a chronological picture of its history. The results showed that catholic monks took the knowledge of brick working to Sweden in the 12th century. Soon, the royal power and the church started using brick as well. Despite this, bricks did not get its biggest breakthrough until the 18th century, when a new church law made children learn how to read. Instruction books got released and were read by a fairly large portion of the Swedish population. In the 1870s, the brickyard industry got mechanized, which made the branch sensitive to changes in the country’s economy. From this, the conclusion is drawn that literacy rate and industrial revolution led to the two biggest blooms in the history of bricks. Ironically, the industrial revolution also lead to the descent of the brick industry, partly because of the economic sensitivity, partly because the concrete was allowed to take over.