Folksägner, historier och sagor har länge gett olika djur mänskliga attribut och gestaltat djuren på ett människoliknande sätt. Vargen är inget undantag och återges allt som oftast på ett negativt sätt. Kan dessa erfarenheter av vargen från sagornas värld drabba hur elever tänker om vargen och dess roll i ett ekosystem och samspelet med andra organismer? Undersökningens syfte är att belysa elevers tankar attityder om vargen samt hur de placerar in dess roll i ett ekosystem med ett jämförande förhållningssätt mellan elever från stadsmiljö och landsbygdsmiljö. En reviderad klinisk intervjumetod i grupp har använts för att uppnå syftet med studien. Totalt har 18 elever deltagit, varav fem från landsbygden och 12 elever från stadsmiljö. Undersökningen visar att eleverna från stadsmiljö har en negativ attityd till vargen, vilket skiljer sig från eleverna från landsbygden som har en positiv alternativt neutral attityd till varg. Eleverna från de båda geografiskt skilda områdena beskriver vargens roll i ett ekosystem ur ett antropocentriskt och teleologiskt synsätt i ungefär lika stor utsträckning. / For many years folklore, stories and fairy tales have been giving animals human attributes and elaborated the animals in a human-like way. The wolf is no exception and is often reproduced in a negative way. Can these experiences of the wolf from the selection of fairy tales affect how pupils think about the wolf and its role in an ecosystem? And furthermore, can it affect how the pupils understand how the wolf interacts with other organisms? With a comparative approach between pupils from urban and rural environments, the purpose of the study is to elucidate thoughts and attitudes toward the wolf and to emphasize how pupils place the wolf and its role in an ecosystem. A revised clinical group interview method has been used to achieve the purpose of the study. In total, 18 pupils participated, five of them from the countryside and 12 pupils from a city. The survey shows that pupils from the urban environment have a negative attitude toward the wolf, which differs from the pupils from rural areas, who have a positive, alternatively neutral attitude towards the wolf. The pupils from both urban and rural environments describe the role of the wolf in an ecosystem in an anthropocentric and teleological approach to an approximately equal extent.

<p>Denna uppsats handlar om gudsbevis; om det är väsentligt att de finns och hur trovärdiga de förekommande är. För att behandla detta ämne har jag läst böcker som jag ansett varit relevanta i frågan. Det mest omdiskuterade gudsbeviset är det "ontologiska", först formulerat av Anselm av Canterbury. Han hävdade att eftersom existens i verkligheten alltid är större än existens enbart i medvetandet, och vi kan <em>tänka </em>oss ett väsen så stort att vi inte kan tänka oss något större, så måste detta väsen även existera i verkligheten. Malcolm utvecklade detta argument till att Guds existens måste vara logiskt nödvändig. Det ontologiska gudsbeviset fick kritik av Gaunilo för sin användning av begreppet ”väsen”, som denne tyckte var alltför luddigt och svårhanterligt. Andra bevis och argument som tas upp i uppsatsen är det moraliska argumentet, det kosmologiska gudsbeviset och det analoga teleologiska gudsbeviset. Det moraliska argumentet menar att den moral som vi alla har inom oss grundar sig i en objektiv moralisk lag, som i sin tur är instiftad av Gud själv. Det kosmologiska gudsbevisets främsta förespråkare är Thomas av Aquino, och arabiska filosofer som gav sin version namnet Kalams kosmologiska gudsbevis. Båda dessa har sin utgångspunkt i att universum en gång började existera, och att det därför måste ha en orsak till sin existens (kausalitetsprincipen), alltså har någon/något skapat det med en avsikt. Det analoga teleologiska gudsbeviset kallas även designargumentet, och pekar på att eftersom hela tillvaron är så delikat utformad och anpassad så att liv kan uppstå och överleva, måste det finnas en skapare, en ”designer” bakom, och denna skapare är Gud. Den mesta av kritiken dessa argument fått grundar sig i att kritikerna ansett att premisserna varit ologiska, eller att dess förespråkare använt begrepp som varit irrationella och/eller oklara. Det begrepp som jag ändå fann mest logiskt var det kosmologiska gudsbeviset, då främst Kalams version. Detta eftersom jag anser att det inte går att argumentera mot kausalitetsprincipen. På frågan om det är väsentligt med ett bevis för Guds existens, måste jag ändå svara nej. Det må var en kul tanke att leka med; går det att bevisa att han verkligen finns? Men i slutändan så är det ändå så att den kraft som tron ger, övervinner alla logiska förklaringar och bevis.</p>

Denna uppsats handlar om gudsbevis; om det är väsentligt att de finns och hur trovärdiga de förekommande är. För att behandla detta ämne har jag läst böcker som jag ansett varit relevanta i frågan. Det mest omdiskuterade gudsbeviset är det "ontologiska", först formulerat av Anselm av Canterbury. Han hävdade att eftersom existens i verkligheten alltid är större än existens enbart i medvetandet, och vi kan tänka oss ett väsen så stort att vi inte kan tänka oss något större, så måste detta väsen även existera i verkligheten. Malcolm utvecklade detta argument till att Guds existens måste vara logiskt nödvändig. Det ontologiska gudsbeviset fick kritik av Gaunilo för sin användning av begreppet ”väsen”, som denne tyckte var alltför luddigt och svårhanterligt. Andra bevis och argument som tas upp i uppsatsen är det moraliska argumentet, det kosmologiska gudsbeviset och det analoga teleologiska gudsbeviset. Det moraliska argumentet menar att den moral som vi alla har inom oss grundar sig i en objektiv moralisk lag, som i sin tur är instiftad av Gud själv. Det kosmologiska gudsbevisets främsta förespråkare är Thomas av Aquino, och arabiska filosofer som gav sin version namnet Kalams kosmologiska gudsbevis. Båda dessa har sin utgångspunkt i att universum en gång började existera, och att det därför måste ha en orsak till sin existens (kausalitetsprincipen), alltså har någon/något skapat det med en avsikt. Det analoga teleologiska gudsbeviset kallas även designargumentet, och pekar på att eftersom hela tillvaron är så delikat utformad och anpassad så att liv kan uppstå och överleva, måste det finnas en skapare, en ”designer” bakom, och denna skapare är Gud. Den mesta av kritiken dessa argument fått grundar sig i att kritikerna ansett att premisserna varit ologiska, eller att dess förespråkare använt begrepp som varit irrationella och/eller oklara. Det begrepp som jag ändå fann mest logiskt var det kosmologiska gudsbeviset, då främst Kalams version. Detta eftersom jag anser att det inte går att argumentera mot kausalitetsprincipen. På frågan om det är väsentligt med ett bevis för Guds existens, måste jag ändå svara nej. Det må var en kul tanke att leka med; går det att bevisa att han verkligen finns? Men i slutändan så är det ändå så att den kraft som tron ger, övervinner alla logiska förklaringar och bevis.