Bakgrund: Nacksmärta är ett vanligt förekommande besvär och en av de främsta orsakerna till att söka vård hos fysioterapeut. Nackbesvär kan leda till förändringar i proprioception, både medveten och omedveten, vilket kan leda till en nedsatt balans. Undersökning av omedveten proprioception har gjorts genom att mäta posturalt svaj vid stimulering av muskelspolar via lokala muskelvibratorer i tidigare studier. Ingen studie har dock undersökt reliabiliteten vid stimulering av nack- och vadmuskler hos personer med respektive utan nacksmärta   Syfte: Studiens syfte var att utvärdera inter-day reliabilitet för posturalt svaj hos personer med eller utan nacksmärta genom att mäta CoP på WBB där deltagarna ges vibrationer på vader, nacke respektive underarmar.   Metod: 50 deltagare deltog i studien, 25 deltagare med nacksmärta och 25 friska kontroller. Deltagarnas CoP mättes på en WBB där deltagarnas förändring av CoP mättes innan, under och efter att vibrationer getts på vader, underarmar respektive nacken. Deltagarna testades vid två tillfällen med 7 dagars mellanrum. ICC2,1 användes för att beräknade relativ reliabilitet. Ett ICC-värde ≥ 0,75 bedöms som god reliabilitet. Absolut reliabilitet beräknades med SEM. Beroende t-test utfördes för att undersöka eventuell systematisk bias såsom adaptioner eller inlärningseffekter mellan testtillfälle 1och 2.   Resultat: Studiens resultat uppvisade en måttlig till utmärkt relativ reliabilitet (ICC = 0,69 - 0,89) för A/P amplituden för hela gruppen och SEM-värden var mellan 0,51 - 1,17 vilket utgör ca 20 - 30% av medelvärdet för de flesta svajvariablerna. En signifikant inlärningseffekt kunde ses för både A/P och M/L amplituden vid vibration av vadmuskulaturen (p = 0,015 - 0,017).   Slutsats: Studiens resultat visar på en acceptabel reliabilitet och testmetoden kan användas i såväl forskning som klinisk användning vid undersökning av posturalt svaj med eller utan vibration. / Background: Neck pain is a common occurrence and one of the main reasons for seeking care at a physiotherapist. Neck disorders can lead to changes in proprioception, both conscious and unconscious, which can lead to a reduced balance. Investigation of unconscious proprioception has been done by measuring postural sway in the stimulation of muscle spindles via local muscle vibrators in previous studies. However, no study has investigated the reliability of stimulation of neck and calf muscles in people with or without neck pain   Purpose: The purpose of the study was to evaluate inter-day reliability on postural sway in people with or without neck pain by measuring CoP on WBB where participants receive vibration on the calf, neck and forearms.   Method: 50 participants participated in the study, 25 participants with neck pain and 25 healthy controls. Participants change of CoP was measured before, during and after vibration was given to calf, forearm and neck. Participants were tested on two occasions at 7-day intervals. ICC2,1 was used to calculate relative reliability. An ICC value ≥ 0.75 is considered to be good reliability. Absolute reliability was calculated with SEM. Dependent t-test was performed to investigate any systematic bias such as adaptations or learning effects between test 1 and 2.   Results: The results of the study showed a moderate to excellent relative reliability (ICC = 0.69 - 0.89) for the A/P amplitude and SEM values ​​were between 0.51 - 1.17 which represents about 20-30% of the mean for most sway variables. A significant learning effect could be seen for both the A/P and M/L amplitude in vibration of the calf muscles (p = 0.015-0.017).   Conclusion: The results of the study demonstrate acceptable reliability and the test method can be used in research and clinical to investigate postural sway with or without vibration.

<p><strong>Syfte:</strong> Studiens syfte var att reliabilitetspröva stabiliteten för M-SES för patienter med långvarig smärta genom test-retest metoden. Syftet var även att undersöka samtidig validitet för M-SES, genom att utföra M-SES och SES mätt vid samma tillfälle.</p><p><strong>Metod:</strong> I studien undersöktes self-efficacy instrumentet M-SES på Uppsala Akademiska sjukhus, på avdelningarna för Smärtcentrum och Smärtrehabilitering. Frågeställningarna berörde vilken stabilitets reliabilitet mätt med test-retest som förelåg hos M-SES, samt vilken grad av samtidig validitet som förelåg för M-SES korrelerat med SES. Den slutliga undersökningsgruppen bestod i frågeställningen om stabilitets reliabilitet av 29 patienter (23 kvinnor, sex män), och i frågeställning om samtidig validitet av 22 patienter (17 kvinnor, fem män).</p><p><strong>Resultat: </strong>Vid prövning av stabilitets reliabilitet för M-SES visade resultatet en stark korrelation, med korrelationskoefficient 0,92 och p<0,05. Det förelåg även en god överrensstämmelse för test-retest undersökningen. Prövningen av samtidig validitet för M-SES visade en stark korrelation, med koefficienten 0,88 och p<0,05.</p><p><strong>Konklusion:</strong> Studiens resultat visade att det förelåg en stark stabilitets reliabilitet och samtidig validitet för M-SES för patienter med långvarig smärta. Då studien genomfördes med få deltagare bör resultatet tolkas med försiktighet.</p>

Syfte: Studiens syfte var att reliabilitetspröva stabiliteten för M-SES för patienter med långvarig smärta genom test-retest metoden. Syftet var även att undersöka samtidig validitet för M-SES, genom att utföra M-SES och SES mätt vid samma tillfälle. Metod: I studien undersöktes self-efficacy instrumentet M-SES på Uppsala Akademiska sjukhus, på avdelningarna för Smärtcentrum och Smärtrehabilitering. Frågeställningarna berörde vilken stabilitets reliabilitet mätt med test-retest som förelåg hos M-SES, samt vilken grad av samtidig validitet som förelåg för M-SES korrelerat med SES. Den slutliga undersökningsgruppen bestod i frågeställningen om stabilitets reliabilitet av 29 patienter (23 kvinnor, sex män), och i frågeställning om samtidig validitet av 22 patienter (17 kvinnor, fem män). Resultat: Vid prövning av stabilitets reliabilitet för M-SES visade resultatet en stark korrelation, med korrelationskoefficient 0,92 och p&lt;0,05. Det förelåg även en god överrensstämmelse för test-retest undersökningen. Prövningen av samtidig validitet för M-SES visade en stark korrelation, med koefficienten 0,88 och p&lt;0,05. Konklusion: Studiens resultat visade att det förelåg en stark stabilitets reliabilitet och samtidig validitet för M-SES för patienter med långvarig smärta. Då studien genomfördes med få deltagare bör resultatet tolkas med försiktighet.

Abstract Introduction In order to evaluate aerobic, power and strength abilities coaches typically has performed all the physical tests at the same testing session. Today there is a lack of instruments tested for reliability in that kind of setting. Aim The purpose of this study was to investigate intra-session reliability for countermovement jump (CMJ) and Isometric Midthigh Pull (IMTP) after a fatiguing cycle-ergometer VO2-maxtest. Method: A quantitative, descriptive, cross-sectional study design where 25 Swedish elite athletes, 11 women (age 26.9 ± 8.3 year, weight 63.3 ± 7.4 kg, length 169.8 ± 7.4 cm and BMI 21.9 ± 1.4) and 14 men (age 23.4 ± 2.9 year, weight 77.9 ± 12.4 kg, length 179.0 ± 8.3 cm and BMI 24.2 ± 2.0), from different sports were recruited through a stratified comfort selection from the initial survey study within the project: Relative Energy Deficit in Swedish Athletes (the REI-project). The study-participants performed physical testing in one test session, the test-protocol consisted of a incremental VO2-max cycle-ergometer test to fatigue followed by 3 attempts CMJ and 3 attempts IMTP. Results The relative reliability was excellent for both CMJ and IMTP (Intraclass correlation (ICC) 0,948 and 0,983 respectively), not surprisingly due to the heterogeneous population.  The absolute reliability was excellent as well (percentage of typical Error (TE%) 5,84 and 4,02, percentage of coefficient of variation (CV%) 6,81 and 7,63 respectively). Conclusion The CMJ and IMTP are intra-session reliable in measuring jump hight and isometric strength in a state of fatigue. / Abstrakt Introduktion I syfte att utvärdera såväl aerob kapacitet, spänst och styrka utför tränare ofta dessa fysiska tester vid ett och samma testtillfälle. Idag saknas det testinstrument som reliabilitetstestats i en sådan kontext.Syfte Avsikten med denna studie var att undersöka intra-session reliabiliteten i Countermovement Jump (CMJ) och Isometriskt Mid Thigh Pull (IMTP) utförda efter ett utmattande cykelergometertest för VO2-max. Metod En kvantitativ, deskriptiv, tvärsnittsstudie valdes där 25 svenska elitidrottare, 11 kvinnor (ålder 26.9 ± 8.3 år, vikt 63.3 ± 7.4 kg, längd 169.8 ± 7.4 cm and BMI 21.9 ± 1.4) och 14 män (ålder 23.4 ± 2.9 år, vikt 77.9 ± 12.4 kg, längd 179.0 ± 8.3 cm and BMI 24.2 ± 2.0), inom olika idrotter rekryterades genom ett stratifierat bekvämlighetsurval från projektet Relativ energibrist i svensk idrott (REI-projektet) initiala enkätstudie. Forskningspersonerna utförde fysiska tester vid ett tillfälle, testprotokollet bestod av ett stegrat VO2-max cykelergometertest till utmattning följt av 3 maximala försök CMJ och 3 maximala försök IMTP. Resultat Relativ reliabilitet visades utmärkt för både CMJ och IMTP (intraclass correlation (ICC) 0,948 respektive 0,983), vilket inte var förvånande med tanke på den heterogena populationen. Absolut reliabilitet visades även den vara utmärkt (typfel uttryckt i procent (TE%) 5,84 respektive 4,02 och variationskoefficient uttryckt i procent (CV%) 6,81 respektive 7,63). Slutsats CMJ och IMTP är reliabla testinstrument, intra-session, för mätning av hopphöjd och isometrisk styrka i ett utmattat tillstånd. / Projekt: Relativ energibrist i svensk idrott (REI-projektet)