Slöjdföremål har haft en central roll i slöjdundervisningen sedan ämnet infördes i skolan. I denna studie undersöks hur textilslöjdslärare använder slöjdföremål i undervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Genom observationer och intervjuer samlades material kring när och hur lärare använde slöjdföremål i undervisningen, med vilka syften de använde dem och vilken aspekt av lärande de syftade till att uppnå hos elever med hjälp av slöjdföremål. Materialet har sedan analyserats med hjälp av meningskoncentrering, Lindström och Pennlerts utvecklade didaktiska triangel och Blooms reviderade taxonomi. Vid analysen har olika teman som berör slöjdföremålens roll i relation till textilslöjdslärares didaktiska kompetens framkommit: kommunikation, metoder, slöjdföremålens närvaro, värdering och lärande. Av studiens resultat framgår att textilslöjdslärare anser att slöjdföremål är viktiga och att de använder slöjdföremål främst i interaktion med elever. Textilslöjdslärarnas syfte med att använda slöjdföremål var främst att inspirera och instruera och användningen av slöjdföremål syftade också till ett brett spektrum av lärande. Som en röd tråd genom studien finner vi kommunikation och lärande. Slöjdföremål har en integrerad roll i undervisningen och spelar en central roll i textilslöjdslärares didaktiska kompetens.