Syftet med denna studie var att undersöka skolkuratorers erfarenheter av hur en problematisk skolgång identifieras, hur de bemöter denna problematik samt hur de kvalitetssäkrar arbetet. För att besvara studiens syfte genomfördes en kvalitativ intervjustudie med fem skolkuratorer på grundskolor i Mellansverige. Empirin analyserades utifrån teori kring problematisk skolgång, systematiskt kvalitetsarbete samt evidensbaserad praktik. Resultatet visade att problematisk skolgång innebär att måluppfyllelse inte nås eller att skolgången blir avbruten, viktiga faktorer i sammanhanget var frånvaro samt ökad psykisk ohälsa. Skolkuratorerna ansåg att en god relation mellan eleven och skolan samt samverkan var viktiga framgångsfaktorer för att tidigt upptäcka och kunna åtgärda problematiken. Systematiskt kvalitetsarbete framkom som en viktig faktor och i synnerhet genom kontroll av giltig och ogiltig frånvaro samt genom kartläggningar på olika nivåer. Att arbeta med evidens ansågs också vara viktigt men samtidigt fanns viss skepsis mot nya metoder och ofta användes bara valda delar av evidensbaserade metoder för att kunna individanpassa och att se helheten. / The purpose of this study is to examine how school counsellors, in their own practical experience, identify problematic schooling; how they approach these problems; and how they assure the quality of their work. To answer these questions, the authors have conducted a qualitative study, interviewing five school counsellors working in different schools in Central Sweden. The empirical study has been analyzed using the theoretical concepts of problematic schooling, systematic quality assurance, and evidence-based practice. The outcome of the study suggests that problematic schooling entails the failure to reach educational goals, or even the complete disruption of schooling. Important factors include pupil absence and impaired mental health. A successful pupil–school relationship, as well as a co-operative environment, are identified by the interview subjects as important factors for the successful detection and intervention of problematic schooling. Furthermore, systematic quality assurance is identified as a key factor, particularly in the shape of survey and verification by the school regarding the validity of pupil absence. Finally, the interview subjects generally consider an evidence-based approach to be important, but also tend to display some scepticism towards the implementation of new methods. The study thus shows that evidence-based methods are often only partially applied, in an attempt by school counsellors to make case-dependent adjustments to fit the wider picture.

Bakgrund: Det förekommer skillnader avseende hur barnhälsovårdssjuksköterskor identifierar utvecklingsavvikelser, och det har sedan länge efterfrågats evidensbaserade, standardiserade metoder för upptäckt av kommunikativa och motoriska utvecklingsavvikelser. Syfte: Att undersöka hur motoriska och eller kommunikativa utvecklingsavvikelser för barn upp till och med 18 månader uppmärksammas inom barnhälsovården, vilka förutsättningar det finns för bedömningen, samt vilka åtgärder som vidtas vid utvecklingsavvikelser. Metod: En beskrivande kvalitativ studie baserad på individuella semi-strukturerade intervjuer med 12 barnhälsovårdssjuksköterskor som arbetade på barnavårdscentraler inom Region Uppsala genomfördes. Materialet har analyserats utifrån Malteruds analysmetod systematisk textkondensering. Resultat: Barnhälsovårdsjuksköterskorna använde klinisk blick, vilken de utvecklat genom erfarenhet, när de bedömde barns utveckling. Den kliniska undersökningen beskrevs i termer av att erhålla en helhetsbild av barnet, samt att den motoriska och kommunikativa utvecklingen hör samman, och bedömdes i denna helhet. Kontinuiteten beskrevs som betydelsefull och något som underlättade bedömningen av barnets utveckling. Ett kollegialt stöd beskrevs som värdefullt, och vid utvecklingsavvikelser kunde barnhälsovårdssjuksköterskorna konsultera varandra. Vid misstanke om utvecklingsförsening följdes barnet upp, samt fick ofta uppgifter att öva på till återbesöket. I de fall utvecklingsavvikelsen kvarstod eller då det handlade om en tydlig avvikelse remitterades barnet vidare. I analysen framkom att det fanns individuella skillnader i barnhälsovårdsjuksköterskornas bedömning. Slutsats: Dagens riktlinjer med fokus på milstolpar kan försvåra barnhälsovårdssjuksköterskans utvecklingsbedömning för barn upp till och med 18 månader. En standardisering, eller ett screeninginstrument för att tydliggöra bedömningarna bidrar till en jämlik och rättvis barnhälsovård. Tidig upptäckt och tidiga insatser har stor betydelse för barnets framtida utveckling. / Background: There are differences in how Child health nurses identify developmental disorders. Furthermore, it has been requested evidence-based methods for detection of communicative- and motor disorders. Aim: Investigate how motor and communicative disorders for children up to, and including 18 months, are noted in Child health centres. Also, the basis for the assessment, what measures are taken in case of developmental disorders, and if there are any differences in the assessments. Method: Descriptive qualitative interview study, based on individual semi-structured interviews, with 12 Child health nurses working at Child health centres in Uppsala Region. The transcriptions were analysed with systematic text condensation by Malterud. Result: Child health nurses used intuition when assessing children's development, which they had procured through experience. The clinical examination was described as getting a general picture of the child. The motor and communication development was assessed in whole, due to their related. Continuity was described as meaningful and something that facilitated the assessment of the child. Collegial support was valuable, and the Child health nurses could consult each other, in case of developmental disorders. If the Child health nurses suspected development delay, the child was followed up. The family then often got exercises to practice before the re-visit. In cases where the developmental delay remained, or when the disorder was obvious, the child was referral further. The analysis found that there were individual differences in the assessment done by Child health nurses. Conclusions: Today's guidelines focusing on milestones can aggravate the Child health nurse's developmental assessment of children up to and including 18 months. A standardized method, or a screening tool, contributes to an equal and fair Child healthcare. Early detection and early intervention are of great importance to the child's future development.

Bakgrund: Sepsis är ett akut sjukdomstillstånd med varierande symtom och är därför svårt att upptäcka. Tillståndet innebär lidande för patienten och mortaliteten bland drabbade är hög. Snabb identifiering och behandling är av betydelse för patientens hälsa och överlevnad. Sjuksköterskan har ansvar för omvårdnaden, såväl för beroende som oberoende omvårdnadsåtgärder. För att möjliggöra god och säker vård ska sjuksköterskan arbeta förebyggande med patientsäkerhetsarbete. Syfte: Syftet var att undersöka faktorer i sjuksköterskans arbete som är viktiga för att tidigt upptäcka och behandla patienter med sepsis. Metod: Artiklar med kvantitativ design har sammanställts till en litteraturöversikt och analyserats med deduktiv ansats. I urval och datainsamling har Polit och Becks niostegsmodell används och totalt gick 11 artiklar vidare från kvalitetsgranskning till resultat. Resultat: Tre faktorer hittades; Utbildning, screeningverktyg samt riktlinjer för behandling vid sepsis. Utbildning ledde till ökad kunskap och ökade sjuksköterskans förmåga att identifiera sepsis. Vid användning av riktlinjer ökade följsamheten till behandlingsåtgärder och tiden till behandling minskade. Screeningverktyg och riktlinjer för behandling minskade mortaliteten. Slutsats: Sjuksköterskans är central i arbetet för tidig upptäckt och behandling, då sjuksköterskan screenade patienter för sepsis, initierade till och utförde behandlingsåtgärder. För att säker vård ska möjliggöras vid sepsis krävs såväl kunskap, screeningverktyg samt riktlinjer för behandling. / Background: Sepsis is a critical condition with varying symptoms that makes it difficult to detect. The mortality is high and the condition causes the patient suffering. Early identification and rapid treatment is important for the patient's health and survival. The nurse is responsible for nursing care, both independent interventions and ordered by physicians.  The nurse needs to work preventing regards patients and providers safety to provide good care. Aim: To survey factors for early detection and treatment in the nurse's work with patients having sepsis. Method:  A literature overview with quantitative articles and a deductive approach. For selection and collection of data Polit and Becks nine-way model was used. A total of 11 articles was quality reviewed and included to the result.  Results: Three factors were found; Education, screening tools and guidelines for treatment of sepsis. Education led to increased knowledge and increased the nurse's ability to identify sepsis. When using guidelines, adherence to treatment measures increased and time to treatment decreased. Furthermore, screening tools and treatment guidelines were found to reduce mortality. Conclusion: The nurse is central in the work of early detection and treatment. The nurse screened patients for sepsis, initiated and fulfilled treatment measures. Knowledge, screening tools and guidelines for treatment are required to enable safe care in the case of sepsis.