Samhället är ständigt under utveckling utifrån flertalet hänseenden. Tekniken utvecklas och moderniseras och skapar nya möjligheter på flertalet sätt. Bland annat skapas nya möjligheter till att effektivisera brottsutredningar samt det processrättsliga förfarandet. Därutöver går det att utläsa en flitig samhällsdebatt kring situationen i landet kring gängkriminalitet och det hänsynslösa våldet som är förekommande i samhället. Det föreligger således skäl till att modernisera det processrättsliga förfarandet, så att regleringen anpassas till den teknik som numera utvecklats, samt den problematik som finns i dagens samhälle.  Det processrättsliga förfarandet styrs av grundläggande principer som bland annat ska upprätthålla rättssäkerheten. Tre av de mest centrala principerna som är grundläggande i rättssamhället är principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration. Dessa principer styr det processrättsliga förfarandet och kompletterar varandra för att upprätthålla rättssäkerheten.  Den 1 januari år 2022 trädde en ny reglering i kraft beträffande bevisregler i brottmål. Regleringen syftar till att utöka möjligheterna till att åberopa tidiga förhör som bevisning i domstol. Förhör under förundersökningen som tagits upp med ljud och bild ska kunna åberopas som bevisning under huvudförhandlingen. Skriftliga förhör i enlighet med den nya regleringen ska också kunna åberopas som bevisning. Genom denna lagstiftning ska det processrättsliga förfarandet bli mer effektivt samt vara mer modernt i förhållande till samhällsutvecklingen.  Uppsatsen syftar till att analysera lagändringen och jämföra hur den förhåller sig till grundläggande principer som ska ligga till grund för det processrättsliga förfarandet. I uppsatsen kommer det även att diskuteras huruvida de nya reglerna om utökade möjligheter att åberopa tidiga förhör som bevisning i domstol är förenliga med bestämmelser i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. I uppsatsen kommer det såldes att redogöras för den nya bestämmelsen samt analysera mot bakgrund av grundläggande principer och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Genom uppsatsen kommer den rättsdogmatiska metoden att tillämpas tillsammans med den rättsanalytiska metoden och även den rättspolitiska metoden. Detta i form av en analys av såväl rättskällor som lagstiftningen i förhållande till samhället. Även en diskussion kring vilka ändamål som rätten bör uppfylla kommer att framföras under uppsatsen.  Resultatet av den sammanfattade analysen har påvisat brister i rättssäkerheten till följd av att grundläggande principer inte efterföljs vid tillämpningen av lagstiftningen. Likaså förekommer brister i förhållande till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, detta till följd av artikel 6 som reglerar rätten till en rättvis rättegång, följaktligen rätten till motförhör. Under uppsatsen har det lagts stor vikt på jämförelse av bristerna som regleringen innebär med dess positiva följder. Det är trots allt konstaterat att ett mer modernt processrättsligt förfarande är välkommet. Däremot inte på bekostnad av det mest grundläggande i ett rättssamhälle.

No description available.

Dagens samhälle och moderna tekniska möjligheter har utvecklats enormt sedan rättegångsbalkens införande år 1948. Processordningen i svensk rätt reformeras ständigt, men de grundläggande processuella principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration består. Dessa principer infördes i samband med rättegångsbalkens ikraftträdande för att åtgärda bristerna i den äldre rättegångsbalken i 1734 års lag, vars förfarande var skriftligt, ineffektivt och försvårade den fria bevisprövningen. Sedan dess har muntligheten och omedelbarheten successivt mjukats upp genom reformer med syfte att stärka rättegångsförfarandets effektivitet och minska processekonomiska kostnader. Den 1 januari år 2022 trädde nya bevisregler i brottmål i kraft. Lagändringarna är resultatet av den utredning som tillsattes år 2017, vilken ämnade effektivisera den straffrättsliga processen i stora brottmål. Förhör och vittnesattester som tagits upp med ljud och bild under förundersökningen ska således kunna tas upp som bevis och åberopas genom hänvisning under huvudförhandlingen. Även skriftliga vittnesattester från förundersökningen ska kunna åberopas som bevis på liknande sätt som i tvistemål. Motiveringen centreras kring att rättegångsförfarandet behöver effektiviseras samt att lagstiftningen måste följa samhällsutvecklingen och utnyttja de möjligheter som är för handen genom modern teknikanvändning i domstol.   För att lagändringarna ska kunna tillämpas i enlighet med gällande rätt krävs det att principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration revideras. Även den grundläggande bevisrätten kommer att påverkas, då det i skrivande stund råder ett förbud mot att använda dokumenterade förhör från förundersökningen som bevisning efter HD:s prejudikat i NJA 2015 s. 702. Denna uppsats syftar till att analysera vad konsekvenserna av lagändringarna innebär för den straffrättsliga processens grundläggande syften. Rättssäkerheten i brottmål har länge upprätthållits av principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration samt principerna om bevisomedelbarhet och det bästa bevismedlet. Lagstiftaren instämmer med att dessa principer fortsatt ska gälla, men anför att de behöver modifieras för att effektivisera den straffrättsliga processen. Uppsatsen ämnar utreda vad detta medför i förhållande till principernas innebörd, rättssäkerheten och förfarandet i sig.   Den rättsdogmatiska metoden tillämpas genomgående i uppsatsen, i samband med historisk-komparativ metodik för att tydliggöra principernas utveckling genom ett urval av rättegångsbalkens reformer och deras förarbeten. Den problematik som kan antas bli aktuell vid rättens bedömning av tidig bevisupptagning analyseras, med fokus på domstolens bevisvärdering samt hur rättskipningens tyngdpunkt kan påverkas genom att hänvisningsreglerna utökas. I uppsatsen diskuteras och analyseras således eventuella konsekvenser med lagändringarna samt vilken problematik detta kan innebära för domstolens samlade bedömning och bevisvärdering.   Sammanfattningsvis kan det konstateras att principerna om muntlighet och omedelbarhet inte bara mjukats upp, utan de har fått en helt annan innebörd än vid införandet till följd av lagändringarna och tidigare reformer. Hänvisningsinstitutets tillämpningsområde har successivt utvidgats, vilket förändrar betydelsen av principen om muntlighet, omedelbarhet, bevisomedelbarhet och principen om det bästa bevismedlet. Koncentrationsprincipen består i högre grad än principerna om muntlighet och omedelbarhet, men riskerar att urholkas och förlora sin betydelse beroende av hur lagändringarna tillämpas. Rättskipningen riskerar att förskjutas i viss mån från huvudförhandlingen till förundersökningen, vilket medför att det ackusatoriska brottmålsförfarandet eventuellt blir av mer inkvisitorisk karaktär. Detta påverkar i sin tur rättssäkerheten, förutsebarheten och den misstänktes rätt till en rättvis rättegång.   Domstolens lämplighetsbedömning rörande tidig bevisupptagning samt bevisvärderingen av tidiga förhör och vittnesattester kommer troligen vara avgörande för huruvida de åsyftade effektivitetsvinsterna kan uppnås. Det svenska rättegångsförfarandet var tidigare muntligt-protokollariskt, sedan strikt muntligt, omedelbart och koncentrerat, för att nu utvecklas till en slags kombination av tidigare förfaranden. I min slutsats kommer jag fram till att rättegångsförfarandet numer snarare är att betrakta som ett muntligt-tekniskt system, eftersom principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration modifierats så pass att de mer eller mindre förlorat sin självständiga innebörd. De definieras mer efter den hårda gräns för rättssäkerheten som dras genom rätten till en rättvis rättegång, snarare än att självständigt säkerställa den fria bevisprövningen och ett rättssäkert förfarande vilket åsyftades vid införandet. Här instämmer jag med Lindell att grundprinciperna för rättegångsbalken kan omformuleras som flexibilitet, effektivitet och tillgänglighet i och med att förfarandet successivt frångått muntlighet och omedelbarhet. Läsaren erinras reflektera över huruvida ett annorlunda fungerande samhälle och modernare teknik automatiskt behöver innebära förändrade grundläggande principer i den straffrättsliga processen.