Bakgrund: Hemlöshet är ett utbrett globalt problem. I Sverige lever cirka 33 000 personer i någon form av hemlöshet. Personer i hemlöshet har ofta både fysisk och psykisk ohälsa förutom multipla sociala besvär. För att personer i hemlöshet, med komplexa behov, ska få adekvata insatser gällande vård-och omsorgsinsatser behövs individuella åtgärder och samverkan mellan olika instanser. Ledorden för Agenda 2030 understryker att ingen ska lämnas utanför och möjlighet till hälsa och tillgång till vård ska ses som mänskliga rättigheter. Samtidigt undviker personer i hemlöshet att söka vård i större utsträckning än andra. Att vård- och omsorgsinsatser samordnas och organiseras så att de används och uppskattas av personer som lever i hemlöshet är en förutsättning för att nå ambitionen om jämlik vård. Syfte: Syftet var att beskriva vilka erfarenheter personer som lever i hemlöshet har kring samverkan av vård- och omsorgsinsatser.   Metod: En litteraturöversikt vars resultat grundas på tio vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultat presenteras i två kategorier; Brister i planering, samverkan och utskrivning och Behov att skapa tillgänglig kontinuerlig och individanpassad vård. Det framkom att de hinder som fanns för att personer i hemlöshet skulle söka vård reducerades genom uppsökande verksamhet och samverkan vilket gav tillgång och kontinuitet i vård- och omsorgsinsatser. Med hjälp av vårdsamordnare kunde förtroendefulla vårdrelationer formas där komplexa behov tillgodosågs.  Sammanfattning: Personer som lever i hemlöshet upplever bristande tillgång till vård och stöd de är i behov av. Bristande kommunikation mellan huvudmän leder till att personer i hemlöshet känner sig negligerade. Ansvar läggs idag på att personer i hemlöshet själva ska navigera i svårtolkade strukturella system. Vårdsamordnare behövs för att kunna främja vårdkontinuitet. Personcentrerade insatser behövs för att tillgodose behov hos personer som lever i hemlöshet. / Background: Homelessness is a widespread global problem. In Sweden, approximately 33,000 people live in some form of homelessness. People in homelessness often have both physical and mental illnesses in addition to multiple social struggles. In order for homeless people with complex needs to receive adequate care and care interventions, individual measures and cooperation between different agencies are needed. The guiding word for Agenda 2030 emphasize that no one should be left out and the opportunity for good health and access to care should be seen as human rights. At the same time, people in homelessness avoid seeking care to a greater extent than others. That care and care interventions are coordinated and organized so that they are used and appreciated by people living in homelessness is a prerequisite for achieving the ambition of equal care. Aim: The aim was to describe the experiences people who live in homelessness have regarding health and welfare interventions.  Method: A literature review based on ten scientific articles. Results: The results are presented in two categories; Deficiencies in planning, collaboration and discharge and the need to create accessible continuous and individually tailored care. The results showed that the obstacles that existed for homeless people to seek care were reduced with the help of outreach services and cooperation. This gave homeless people access and continuity of care and social care efforts. Through a care coordinator, trusting care relationships could be formed where complex needs were met.  Summary: People living in homelessness feel that they do not receive the care and support they need. Lack of communication between organizers leaves people experiencing homelessness feeling neglected. Today, responsibility is placed on people living in homelessness to navigate difficult-to-interpret structural systems themselves. Care coordinators are needed in order to promote continuity of care. Person-centered interventions are needed to meet the needs of people living in homelessness.

En ökande grupp utsatta EU-medborgare ställer krav på att den svenska sjukvården kan möta upp deras behov av vård. Problem uppstår i och med att många utsatta EU-medborgare saknar sjukförsäkring och därmed inte berättigas subventionerad vård i Sverige. Syftet med vår studie är att undersöka erfarenheter från sjuksköterskor i Göteborg som i sitt arbete vårdar utsatta EU-medborgare som saknar sjukförsäkring. En kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerad intervjuform används för att nå syftet. I resultatet framkommer att brist på riktlinjer skapar ett vakuum fritt för subjektiva tolkningar hos vårdpersonal som möter den aktuella målgruppen. Ett tydliggörande kring hälso- och sjukvårdens principer i mötet med dessa patienter är av hög relevans för att möjliggöra ett tillhandahållande av jämlik vård för alla patienter. Vi diskuterar kring alla människors lika värde och tillgång till vård utifrån denna aspekt.

Introduktion: Papperslösa kvinnor upplever olika svårigheter i att tillgå mödravård och tillgodogöra rätten till vård. Barnmorskor är de som i huvudsak möter gravida papperslösa när de söker mödravård. Dessa är ansvariga att bygga relationer baserade på tillit och ge vård på ett icke diskriminerande sätt. Syfte: Syftet med denna studie var att utforska barnmorskors erfarenheter och upplevelser av att möta papperslösa kvinnor och deras rätt till vård. Metod: En semi-strukturerad intervjustudie med sex barnmorskor som jobbar på en kvinnoklinik i Sverige. Intervjuerna transkriberades och bearbetades genom innehållsanalys. Resultat: Studien fann tre huvudkategorier vilka karaktäriserade barnmorskors erfarenheter av att möta papperslösa kvinnor och uppfattningar om rätten till vård; Barnmorskans profession var deras garant för att ge god vård, medan regelverk och begränsningar utmanar optimal vård, samt att olika attityder påverkas av sociala normer, värderingar och moraliska aspekter. Slutsats: Denna studie belyser den svåra position som barnmorskor finner sig i när de ger vård till papperslösa kvinnor, där de tvingas navigera mellan sin profession, lagar och regler, samt personliga värderingar, samhällets bilder och normer. / <p>Betyg i Ladok 230622.</p>

Bakgrund: Samsjuklighet förekommer ofta hos personer med psykisk sjukdom. Det är vanligt att de behöver hjälp inom den somatiska vården. Trots att psykisk sjukdom är utbrett i samhället är detta tillstånd fortfarande behäftat med stigma. En form av stigmatisering är diagnostisk överskuggning, vilket innebär att fysiska symptom felaktigt tolkas som symptom på den psykiska sjukdomen. Detta leder till underdiagnostisering och felbehandling. Stigma kan internaliseras och leda till självanklagelser och undvikande av kontakt med till exempel sjukvården. Syfte: Syftet var att undersöka hur personer med psykisk sjukdom upplever den somatiska sjukvården. Metod: En litteraturöversikt innehållande tolv vetenskapliga artiklar; tio kvalitativa samt två kvantitativa. Resultat: Fyra huvudteman utkristalliserades: ”Att inte bli tagen på allvar”, ”Längtan efter någon som lyssnar”, ”Självanklagelser och skam” samt ”Upplevelser av barriärer”. Diskussion: Resultatet diskuterades mot Erikssons omvårdnadsteori och Nordenfelts teori om värdighet samt mot konsensusbegreppen människa, hälsa och miljö. Det mest framträdande temat var upplevelsen av att inte bli tagen på allvar. Patienterna kände att vårdpersonalen viftade bort deras upplevelser och tolkade att de fysiska symptomen gick att härleda till den psykiska sjukdomen. Detta är exempel på stigma i handling, en företeelse som bidrar till minskad värdighet och vårdlidande hos patienten. / Background: Medical comorbidity is common in people with mental illness. There is still a strong stigma attached to mental illness. One of these could be diagnostic shadowing, a process where health professionals wrongly presume that physical symptoms are consequences of the patient´s mental illness. Diagnostic overshadowing can lead to underdiagnosis and mistreatment of the physical condition. Stigma and self-discrimination could also prevent people with mental illness from seeking treatment. Aim: The aim was to investigate how people with mental illness experience somatic health care. Method: A literature review was conducted which included twelve articles: ten with qualitative design and two with quantitative design. Results: Four main themes emerged: "Experience of not being taken seriously", "Longing for someone who listens", "Self-discrimination and shame" and "Experiences of barriers". Discussion: The results was discussed in relation to Eriksson's nursing theory, Nordenfelt theory of dignity and the consensus concepts of person, health and environment. The most distinct and common theme was the experience of not being taken seriously. The health professionals did not listen to the patients and assumed that the physical symptoms were consequences of the mental illness. This is stigma in action and it contributes to suffering and affects the patient’s sense of dignity.

Syftet med denna studie var att undersöka kunskap och uppfattningar om papperslösas tillgång och rätt till vård hos personal inom öppen hälso- och sjukvård i Landstinget i Uppsala län. Ett ytterligare syfte var att undersöka om information kring handhavandet av papperslösa finns på arbetsplatserna, vad personal i så fall anser om detta, samt vad de önskar för information.   Studien är av en deskriptiv design med kvantitativ ansats. 86 anställda vid vårdcentraler i Uppsala län besvarade enkäter med frågor angående kunskap och uppfattningar om lagstiftning samt tillgång till och önskan om information gällande papperslösa. Insamlad data har sammanställts i Microsoft Excel och presenterats i tabeller och diagram.   Resultatet av studien tyder på att det finns en kunskapsbrist bland personal inom öppen hälso- och sjukvård angående lagstiftningen om papperslösas tillgång till sjukvård. Enligt de medverkandes vetskap finns ingen information tillgänglig på arbetsplatsen gällande papperslösa, och så gott som alla önskar information av något slag. Majoriteten av de tillfrågade anser att papperslösa ska ha samma rätt till vård som svenska medborgare.   Slutsatsen av denna studie är att det finns ett behov av information och riktlinjer gällande handläggning av papperslösa i Landstinget i Uppsala län. / The aim of this study was to investigate knowledge and opinions concerning undocumented migrants’ access and right to health care among employees within the primary health care sector in the county council of Uppsala. An additional aim was to investigate whether there is information available about management of undocumented migrants at the workplaces, and if so what the employees think about it and what kind of information they wish to receive.   The study is quantitative with a descriptive design. 86 employees at primary health care centres within the county of Uppsala answered questionnaires concerning knowledge and opinions about legislation as well as access to and demand for information concerning undocumented migrants. Collected data was compiled using Microsoft Excel and was then presented in tables and diagrams.   The result of the study indicates that there is a lack of knowledge among employees within the primary health care sector concerning legislation on undocumented migrants’ access to health care. According to the employees’ knowledge there is no information available at the workplace concerning undocumented migrants, and nearly everyone requested information of some kind. The majority of the employees are of the opinion that undocumented migrants should have the same right to health care as Swedish citizens.   The conclusion of this study is that there is a need for information and guidelines concerning management of undocumented migrants in the county council of Uppsala.