Inledning: Inom dagens röntgenverksamhet, där personalbristen är omfattande, förlitar sig regionerna i större utsträckning på att anställa röntgensjuksköterskor tillfälligt via bemanningsföretag. Detta väcker frågor kring vad som krävs för att möjliggöra ett patientsäkert arbetssätt. Oavsett vilken anställningsform en röntgensjuksköterska har krävs vissa förutsättningar för att kunna arbeta patientsäkert. Syfte: Studiens syfte var att kartlägga tillsvidareanställda och tillfälligt anställda röntgensjuksköterskors förutsättningar för att arbeta patientsäkert. Metod: En enkätundersökning genomfördes via flera regioner med nationell spridning i Sverige samt genom en grupp i sociala medier. Enkäten inspirerades av SKL:s handbok om patientsäkerhet indelat i områden: arbetsplats och organisation, information och rutiner samt samarbete och bestod av flervalsfrågor. Resultat: Majoriteten av respondenterna ansåg inte att det fanns tillräckligt med bemanning för att klara av arbetsbelastningen och patientsäkerheten offrades ibland för att hinna få mer gjort. Att få information om och diskutera misstag som inträffar/kunde ha inträffat på arbetsplatsen visade sig inte vara helt självklart. Däremot vågar majoriteten göra en avvikelserapport om något fel inträffat eller kunde ha inträffat. Samarbetet mellan röntgensjuksköterskor upplevdes till största del som bra medan samarbetet med övriga yrkesroller inom verksamheten upplevdes som ännu bättre. Slutsats: Sammanfattningsvis visar studiens resultat att behov av förbättring finns gällande arbetsbelastning, arbetsklimat och rutiner för att skapa förutsättningar för att arbeta patientsäkert. Samarbetet mellan röntgensjuksköterskor oavsett anställningsform fungerar delvis. Brister i samarbete kan leda till kommunikationssvårigheter som påverkar patientsäkerheten negativt. Det kan vara svårt att bygga ett fungerande samarbete med tanke på att möjligheten att tillsätta tjänster för röntgensjuksköterskor är ett gemensamt problem för Sveriges regioner.

Studiens syfte var att undersöka huruvida arbetsrelaterade identiteter och ambitioner skiljer sig åt beroende på anställningsform, tillsvidareanställning (N = 26) och tidsbegränsad anställning (N = 22). En enkät besvarades av 48 individer, fördelade på fem avdelningar på ett sjukhus i Mellansverige. Respondenterna skattade de arbetsrelaterade identitetsmåtten: organisationsidentitet, professionsidentitet, medarbetaridentitet, identitetsbehov och identitetskonflikt samt ambitionsmåtten: engagemang, framsteg/karriär och konflikt. Resultatet visade att det finns intressanta skillnader i enskilda frågor, exempelvis att tidsbegränsat anställda i högre grad är nöjda med valet av profession än tillsvidareanställda. Samtidigt skulle de tillsvidareanställda förlora vem jag är-känslan mer om de förlorade sitt arbete, än de tidsbegränsat anställda. Utveckling, högre lön och ändrad anställningsform är det som respondenterna mest strävar efter i denna studie. Studien resulterar i slutsatsen att både organisationer och den enskilda individen har behov, gemensamt kan de dra nytta av varandra och tillsammans förverkliga uppställda mål. / The main purpose of this study was to determine whether permanent employees (N=26) and temporary employees (N=22) have different views regarding work-related identities and strivings. A survey was handed out to five different departments at a hospital in Sweden. The participants valued working identity based on: level of organization identity, profession identity, peer identity, need for identity and conflict identity. They also valued personal striving that included: commitment, progress and conflict. The result showed interesting differences in specific questions, e.g. that temporary employees are more satisfied with their choice of profession than permanent employees. Meanwhile the permanent employees would lose their feeling of who I am if they lose their work, more than the temporary employees. Furthermore, this study’s result also shows that personal development, higher wages and a change in their contracts are what the participants mostly strive for. The study results in the conclusion that both organizations and individuals have individual needs and together, they can benefit from each other and implement goals.