Biokol är en återstod från pyrolys av hållbar biomassa som exempelvis trädgårdsavfall och har många användningsområden. Produktion av biokol räknas ofta som en Negative Emission Technology som kan användas för att mildra klimatförändringarna och bidra till en hållbar utveckling. Detta projekt undersöker genom en förenklad komparativ livscykelanalys hur bostadsbolaget Stockholmshem AB på ett klimatvänligt och effektivt sätt kan producera biokol från sitt egetproducerade trädgårdsavfall. Tre potentiella tillvägagångssätt formulerades för hur företaget på olika skalor och med olika tekniker skulle kunna utföra en sådan produktion och sedan använda producerat biokol för plantering i sina bostadsområden. Även ett referensscenario baserat på nuvarande verksamhet formulerades och jämfördes med de tre potentiella scenarierna. För att underlätta utvärdering av effektivitet utfördes även en översiktlig kostnadsanalys av Stockholmshems utgifter kopplade till omhändertagande av trädgårdsavfall. Utvärderingen indikerade att Stockholmshem genom implementering av biokol i verksamheten kan minska sina utsläppsnivåer jämfört med befintligt system. Utsläppsminskningens storleksordning kan främst antas bero på vilken typ av produktionsteknik som används, där en högteknologisk pyrolysenhet leder till mest producerat biokol och maximal klimatprestanda. Kostnaderna för hantering av trädgårdsavfall kan potentiellt både minska och öka vid implementering av biokol i företagets verksamhet. / Biochar is a product that is created through the pyrolysis of sustainably sourced biomass. The production of biochar is considered a negative emission technology and can be used to mitigate climate change and contribute to sustainable development. The aim of this project was to determine how Stockholmshem AB in an efficient and climate friendly way can produce biochar from the garden waste generated by their own activities. To determine this, an assessment was carried out using a simplified comparative life cycle assessment of three scenarios, which were differentiated by scale, for how Stockholmshem could produce biochar. The scenarios were also compared in relation to a reference scenario designed to mirror the company’s current management of garden waste, which relied on incineration for district heating. To furthermore assess the effectiveness of the scenarios, a simple costing analysis was executed as well as an uncertainty and sensitivity analysis.  The assessment indicates that implementation of biochar in Stockholmshem’s operation in all scenarios results in reduced emissions compared to the reference scenario. An important factor for environmental performance was shown to be the scale of biochar production. A high-tech and large-scale pyrolysis unit both contributed to decreased emissions from pyrolysis and a larger amount of produced biochar which in turn led to more sequestrated carbon with further improvements in climate performance. In terms of economics, the most efficient way of producing biochar for the company can be assumed to involve internalized production due to reduced costs for waste disposal. Implementation of biochar production can potentially both lead to reduced and increased costs regarding disposal of garden waste for Stockholmshem.

Invasive species are an increasing problem worldwide, threatening indigenous communities and species. In a world where people travel and trade a lot in a global market, many organisms are transported to new parts of the world where they have never existed before. Most do not survive in the new environment but die, but some thrive and thrive. When such species are established and multiply in places outside their natural range, it can be followed by negative consequences for species that have existed there for a long time - so-called indigenous species. Then the new species are often called alien invasive species. An example of this is the beautiful and colourful plant flower lupin (Lupinus polyphyllus)that people on their travels brought with them from North America, among other things, Europe. Global warming and increased trade between countries is the main reason why foreign species are introduced to new ecosystems while climate change means that habitats can change to become more suitable for an invasive alien species. The invasive species currently causes major economic losses worldwide. Lupins, park slides, and giant sheds are examples of invasive plants that have been introduced in European gardens because they are beautiful and easy to care for. They are also invasive, spread aggressively and are detrimental to our nature because they penetrate our native species. To stop these invasive plants and from damaging Europe's nature, the EU countries have decided to take action against certain species. On January 1, 2015, the EU adopted a regulation on invasive alien species and how to combat it within the Union. On February 5, 2016, the Swedish Environmental Protection Agency submitted the Authority's proposal to the Swedish Government on new rules and measures on how to stop invasive harmful species. Already today, great resources are being devoted to combating invading plants such in our nature reserves. However, an early preventive or direct targeted intervention is much more cost effective than a continuous control of unwanted, invasive species with well-established populations. In order to succeed in this, we need an increased awareness of the problem of alien, invasive species among the public and decision makers, but also a sharp global analysis. Only with knowledge and continuous monitoring can we put in early action against future, aggressive invaders.

<p>Denna avhandling behandlar rökgasutsläpp av persistenta organiska föroreningar, framförallt dioxiner, vid förbränning av fasta biobränslen och torrt hushållsavfall i relativt små anläggningar (5-600 kW) utan avancerad rökgasreningsteknik.</p><p>Samförbränning av avfall och biobränsle i effektiva mindre biobränslepannor testades som en alternativ strategi till den vanligen förekommande storskaliga hanteringen och förbränningen fast hushållsavfall. Medan storskalig förbränning av avfall ger investeringsmässiga fördelar med rökgasreningsteknik etc. kan små lokala anläggningar ha transportmässiga fördelar och möjligheter till utnyttjande av lokala biobränsletillgångar. Källsorterat, torrt, brännbart hushållsavfall insamlades från hushåll i glesbygd och samförbrändes i brikettform med energigräset rörflen i 150-600 kW biobränslepannor. Endast undantagsvis understeg dioxinemissionerna gällande gränsvärden för avfallsförbränning och nivåerna av väteklorid i rökgas översteg gränsvärdena flerfaldigt. Det bedömdes att någon form av extra rökgasrening är nödvändig för att säkerställa nivågränserna. Dioxiner hittades också i det eldade avfallet, framförallt i textilfraktionen. Dioxinmängderna i rökgaserna var oftast lägre än i det ingående bränslet.</p><p>Intermittent pelletseldning gav oväntat höga utsläpp av dioxiner med en emissionsfaktor på 28 ng(WHO-TEQ)/kg. Vedeldning i en modern miljömärkt villapanna gav betydligt lägre utsläpp av dioxiner än eldning i en gammal kombipanna och eldning med full lufttillförsel, som kan jämföras med användning av ackumulatortank, resulterade i upp till 90% minskning av utsläpp av dioxiner jämfört med eldning med reducerat lufttillskott (’pyreldning’). Eldning av plastavfall i en vedpanna gav höga utsläpp av dioxiner.</p><p>Okontrollerad förbränning av trädgårdsavfall och hushålls avfall i tunna eller som öppen eld ’bakgårdsbränning’, gav stora variationer i utsläppsnivåer som bara delvis kunde kopplas till avfallsinnehåll. Resultaten visar att denna typ av förbränning kan vara en betydande källa till dioxiner i miljön, och ett emissionsfaktorintervall på 4-72 ng (WHO-TEQ)/kg föreslås för bedömningar av utsläpp från backgårdsbränning av avfall med låga eller måttliga klorhalter.</p><p>En sammanfattande slutsats av alla försök är att dioxin utsläpp beror på komplicerade samband mellan bränsleinnehåll och förbränningsbetingelser. Bränslen med mycket höga klorhalter av ger oftast högre utsläpp av dioxiner än bränslen med låga klorhalter medan små skillnader döljs av variationer i förbränningsbetingelser.</p> / <p>This thesis deals with emissions of persistent organic pollutants, primarily dioxins, from the combustion of solid biofuels and dry combustible household waste in relatively small facilities, 5-600 kW, without advanced air pollution controls.</p><p>Co-combustion of waste and biofuel in effective small boilers was tested as an alternative to prevailing large-scale management and combustion strategies for handling municipal solid waste. This approach includes no advanced air pollution control systems, but offers two advantages: limiting transport and providing scope to use local biofuel resources. Source-sorted, dry, combustible household waste was collected from households in a sparsely populated area and co-combusted as briquettes together with reed canary-grass in 150-600 kW biofuel boilers. Most trials showed difficulties to meet regulative limits for the emissions of dioxins valid for incineration of MSW and the regulated limits for emissions of hydrochloric acid were exceeded manifold. It was concluded that additional flue-gas cleaning will be needed to ensure that emissions are sufficiently low. Dioxins were also found in the waste, especially in the textile fraction. The mass of dioxins in the flue-gas emissions was generally lower than the mass in the fuel input.</p><p>Intermittent combustion of wood pellets in a residential boiler resulted in an unexpectedly high dioxin emissions factor of 28 ng (WHO-TEQ)/kg fuel. Combustion of wood in a modern environmentally certified boiler yielded considerably lower dioxin emissions than combustion in an old boiler, and combustion with a full air supply, i.e. with use of heat storage tank, resulted in up to 90% reductions in dioxin emission factors compared to combustion with reduced air supply. Combustion of plastic waste in a residential wood boiler resulted in high emissions of dioxins.</p><p>Tests of uncontrolled combustion of garden and household waste in barrels or open fires, ‘backyard burnings’, resulted in emissions with large variations that could only be partly correlated to the waste constituents. The results imply that this may be an important source of dioxins in the environment and an emission factor range of 4-72 ng (WHO-TEQ)/kg is suggested for estimating emissions from backyard burnings of lightly and moderately chlorine-contaminated waste.</p><p>A summarized conclusion from all of the experiments is that predicting emission levels from waste contents is not straightforward (except that fuels with very high chlorine levels will usually result in high levels of dioxins in flue-gas emissions). Moderate differences in chlorine levels will usually be masked by the effect of variations in combustion conditions.</p>

Denna avhandling behandlar rökgasutsläpp av persistenta organiska föroreningar, framförallt dioxiner, vid förbränning av fasta biobränslen och torrt hushållsavfall i relativt små anläggningar (5-600 kW) utan avancerad rökgasreningsteknik. Samförbränning av avfall och biobränsle i effektiva mindre biobränslepannor testades som en alternativ strategi till den vanligen förekommande storskaliga hanteringen och förbränningen fast hushållsavfall. Medan storskalig förbränning av avfall ger investeringsmässiga fördelar med rökgasreningsteknik etc. kan små lokala anläggningar ha transportmässiga fördelar och möjligheter till utnyttjande av lokala biobränsletillgångar. Källsorterat, torrt, brännbart hushållsavfall insamlades från hushåll i glesbygd och samförbrändes i brikettform med energigräset rörflen i 150-600 kW biobränslepannor. Endast undantagsvis understeg dioxinemissionerna gällande gränsvärden för avfallsförbränning och nivåerna av väteklorid i rökgas översteg gränsvärdena flerfaldigt. Det bedömdes att någon form av extra rökgasrening är nödvändig för att säkerställa nivågränserna. Dioxiner hittades också i det eldade avfallet, framförallt i textilfraktionen. Dioxinmängderna i rökgaserna var oftast lägre än i det ingående bränslet. Intermittent pelletseldning gav oväntat höga utsläpp av dioxiner med en emissionsfaktor på 28 ng(WHO-TEQ)/kg. Vedeldning i en modern miljömärkt villapanna gav betydligt lägre utsläpp av dioxiner än eldning i en gammal kombipanna och eldning med full lufttillförsel, som kan jämföras med användning av ackumulatortank, resulterade i upp till 90% minskning av utsläpp av dioxiner jämfört med eldning med reducerat lufttillskott (’pyreldning’). Eldning av plastavfall i en vedpanna gav höga utsläpp av dioxiner. Okontrollerad förbränning av trädgårdsavfall och hushålls avfall i tunna eller som öppen eld ’bakgårdsbränning’, gav stora variationer i utsläppsnivåer som bara delvis kunde kopplas till avfallsinnehåll. Resultaten visar att denna typ av förbränning kan vara en betydande källa till dioxiner i miljön, och ett emissionsfaktorintervall på 4-72 ng (WHO-TEQ)/kg föreslås för bedömningar av utsläpp från backgårdsbränning av avfall med låga eller måttliga klorhalter. En sammanfattande slutsats av alla försök är att dioxin utsläpp beror på komplicerade samband mellan bränsleinnehåll och förbränningsbetingelser. Bränslen med mycket höga klorhalter av ger oftast högre utsläpp av dioxiner än bränslen med låga klorhalter medan små skillnader döljs av variationer i förbränningsbetingelser. / This thesis deals with emissions of persistent organic pollutants, primarily dioxins, from the combustion of solid biofuels and dry combustible household waste in relatively small facilities, 5-600 kW, without advanced air pollution controls. Co-combustion of waste and biofuel in effective small boilers was tested as an alternative to prevailing large-scale management and combustion strategies for handling municipal solid waste. This approach includes no advanced air pollution control systems, but offers two advantages: limiting transport and providing scope to use local biofuel resources. Source-sorted, dry, combustible household waste was collected from households in a sparsely populated area and co-combusted as briquettes together with reed canary-grass in 150-600 kW biofuel boilers. Most trials showed difficulties to meet regulative limits for the emissions of dioxins valid for incineration of MSW and the regulated limits for emissions of hydrochloric acid were exceeded manifold. It was concluded that additional flue-gas cleaning will be needed to ensure that emissions are sufficiently low. Dioxins were also found in the waste, especially in the textile fraction. The mass of dioxins in the flue-gas emissions was generally lower than the mass in the fuel input. Intermittent combustion of wood pellets in a residential boiler resulted in an unexpectedly high dioxin emissions factor of 28 ng (WHO-TEQ)/kg fuel. Combustion of wood in a modern environmentally certified boiler yielded considerably lower dioxin emissions than combustion in an old boiler, and combustion with a full air supply, i.e. with use of heat storage tank, resulted in up to 90% reductions in dioxin emission factors compared to combustion with reduced air supply. Combustion of plastic waste in a residential wood boiler resulted in high emissions of dioxins. Tests of uncontrolled combustion of garden and household waste in barrels or open fires, ‘backyard burnings’, resulted in emissions with large variations that could only be partly correlated to the waste constituents. The results imply that this may be an important source of dioxins in the environment and an emission factor range of 4-72 ng (WHO-TEQ)/kg is suggested for estimating emissions from backyard burnings of lightly and moderately chlorine-contaminated waste. A summarized conclusion from all of the experiments is that predicting emission levels from waste contents is not straightforward (except that fuels with very high chlorine levels will usually result in high levels of dioxins in flue-gas emissions). Moderate differences in chlorine levels will usually be masked by the effect of variations in combustion conditions.