Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie har varit att studera de fysiologiska kraven för BMX cykling, samt att jämföra kapaciteten på svenska topp cyklister för att se vilka skillnader som råder gentemot kraven. Under arbetets gång ska följande frågor besvaras: Vilka krav ställs på cyklistens fysiologiska egenskaper? Hur står sig svenska topp cyklister i jämförelse med referensdata från toppnationer? Metod: Kravanalysen arbetades fram via observation av idrotten samt av egen erfarenhet som aktiv för att fastställa vilka fysiologiska egenskaper som kan tänkas utsättas för mest belastning, dessutom granskades vetenskapliga artiklar som berör BMX samt andra cykeldiscipliner som förhåller sig inom liknande arbetstider.  För kapacitetsstudien testades 3 herrar (ålder 22 ± 4,36 år, vikt 70,4 ± 2,09 kg, längd 175 ± 5 cm) samt en dam (ålder 21, vikt 58,8, längd 169 cm), samtliga vana med daglig träning samt tävlandes på elitnivå. Studien delades upp i två dagar, fälttester respektive laboratorietester. Syftet med fälttesterna var att mäta tiden på en sprint (6 och 20 meter) där testpersonen (n=1) började från startgrinden . I laboratorietesterna genomförde testpersonerna (n=4) Squat Jump (SJ), Counter Movement Jump (CMJ), Jump Squat (JSFB), Jump Squat Unilateral (JSU), 1RM knäböj, 5 second Cycling Sprint Test (5sCST), Repeated 5 second Cycling Sprint Test (R5sCST), Wingate (WAnT) samt Brutalbänk.   Resultat: I maximalstyrka i nedre extremiteter har tespersonerna högre resultat i förhållande till referensdata (3,22 vs 2,5 ggr kroppsvikten), även på fälttesterna erhölls goda resultat på sprintförmågan i nivå med internationell elitnivå (20 m = 2,62 sek). Det råder dock skillnad till referensdata när styrkan ska tillämpas för att utveckla effekt (power). Samtliga effektutvecklingstester visar lägre värden i förhållande till referensdata bland herrar. På damsidan visar referensdata från andra idrotters landslag liknande värden från det som erhållits i denna studie. En analys av skillnader mellan könen visar en större förlust av effektutveckling under genomförandet på damsidan än bland herrarna. Slutsats: Resultaten som erhölls av kapacitetsstudien visar att Svenska topp cyklister behöver arbeta mer med förmågan att utveckla effekt, både den maximala effektutvecklingen och förmågan att behålla den över tid. Dessutom uppmärksammades skillnader mellan könen i förmågan att bibehålla effektutvecklingen, vilket kan antas bero på träningsbakgrund, det vill säga vilka egenskaper åkaren fokuserat på.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att studera om astmamedicinen Salbutamol har en prestationshöjande effekt på cyklister och vilka bakomliggande fysiologiska faktorer som kan tänkas ha en inverkan på prestationsförmågan. Frågeställningarna i studien var som följer: Hur påverkar astmamedicinen Salbutamol vältränade cyklister och om den gör det, kommer prestationsformagan att öka? Samt, om Salbutamol har en prestationshöjande effekt, vilka kan de bakomliggande fysiologiska faktorerna vara Metod Data från fyra försöksperonser samlades in till denna studie. De fick cykla under varierande belastningar i cirka 2:30h där olika fysiologiska parametrar mättes, innan testets början och vid 90 minuter in testet fick de även andas in 800 mikrogram Salbutamol eller placebo for att sedan avsluta med ett intervalltest s.k Björntestet där de fick arbeta till utmattning. Studien genomfördes som en randomiserad dubbelblind cross- over studie där en experimentell metod användes för att svara på frågeställningarna. Resultat Då tidsramen för denna studie var kort och vissa bortfall skedde erhölls endast data från fyra försöksperonser, vilket medförde en för låg statistisk power överlag. Den största skillnaden som kunde noteras var att det numeriskt skilde sig med 3–8% under testet när det kommer till hjärtfrekvens mellan placebo och aktiv substans, de högre värdena var noterade med aktiv substans (Salbutamol). Dock är dessa små skillnader inte statistiskt säkerställda på detta urval av försökspersoner. På resterande fysiologiska parametrar (lungfunktion, borg och VAS) kunde man inte hitta större skillnader mellan aktiv substans och placebo. Slutsats På grund av det låga deltagarantalet och tidsramen när studien behövde vara klar så är det svårt att säkerställa resultaten. Men om man tittar på de resultat som finns så verkar det inte finnas en prestationshöjande effekt på den aeroba sidan, vilket också är det som idrottsvärlden vill ha reda på då man associerar astma med andning och aerob förmåga.

Aim The aim of this study was to establish a method to create a difference between groups in muscle glycogen content as well as to investigate the effect of training in low muscle glycogen state on metabolic and physiological parameters. Method During two trials, a subject group of ten highly trained male road or mountain bike cyclists ((mean±SD) age, hight, body weight, VO2max, and VO2max·kg-1 was 28±5 years, 74.7±6.3 kg, 183±6 cm, 4876±332 mL min-1, 64.4±2.8 mL·kg-1 min-1), performed a glycogen depletion exercise followed by a night’s rest and a second exercise session. In the study, which was a crossover design, the subjects were randomly chosen to perform the first trial on a carbohydrate rich diet or a diet with no of carbohydrates. All the testing was performed on a Monark 839E ergometer bike and muscle biopsy sampling was collected before depletion exercise, before the exercise the following day and three hours post exercise. Plasma FFA and glucose was analyzed from venous blood collected at rest. Results Muscle glycogen pre depletion exercise was 623±180 and 645±133 mmol·kg dw-1 glycosyl units for non-CHO and CHO trials respectively. The depletion exercise followed by 13 hours of rest resulted in a significant decrease in muscle glycogen in the non-CHO (p<0.0001), and CHO trials (p<0.01) to 166±71 and 478±111 mmol·kg dw-1 respectively. In the non-CHO trial net glycogen depletion correlated positively with pre depletion glycogen storage.  After the completion of exercise 2 and the following three hour rest period, glycogen content in non-CHO and CHO-trial was 130±52 and477±97 mmol·kg dw-1, respectively. In low glycogen state, the non-CHO trial resulted in an increase in FFA measured in blood plasma at rest and in an increase in Borg rating of perceived exertion (RPE) as well as a reduction in blood glucose during exercise.  Conclusion The protocol used in the present study was successful in creating a difference in muscle glycogen storage and training in low glycogen state was associated with an increase of several physiological parameters indicating a possible impairment of endurance exercise performance. / Syfte Syftet med denna studie var att skapa en metod för att åstadkomma skillnader i muskelglykogen samt observera den akuta effekten av träning med låga muskelglykogennivåer på metabola och fysiologiska parametrar. Metod Vid två tillfällen fick tio vältränade mountainbike- eller landsvägscyklister ((medel±SD) ålder, längd, kroppsvikt, VO2max och VO2max·kg-1 var 28±5 years, 74,7±6,3 kg, 183±6 cm, 4876±332 mL min-1, 64,4±2,8 mL·kg min-1) genomföra ett träningspass i syfte att tömma muskelglykogendepåerna följt av en natts vila och sedan ett andra träningspass. Studien följde ett randomiserat crossover-upplägg och det ena försökstillfället genomfördes med en diet hög på kolhydrater och det andra tillfället med en diet utan kolhydrater (CHO). All testning genomfördes på en Monark 839E ergometer och muskelbiopsier togs före tömningspass, efter en natts vila före det andra träningspasset och tre timmar efter det andra träningspasset. Venösa blodprov togs i vila före biopsitagning för analys av plasma FFA och glukos. Resultat Koncentrationen av muskelglykogen före tömningspasset var 623±180 and 645±133 mmol·kg dw-1 vid försök utan respektive med CHO. Tömningspasset och 13  timmars vila resulterade i en signifikant minskning av muskelglykogen vid försök utan CHO (p<0.0001), och med CHO (p<0.01) till 166±71 och 478±111 mmol·kg dw-1. Nettominskningen av muskelglykogen vid tömningspasset utan CHO korrelerade positivt med glykogenkoncentration före tömning Efter genomförande av det andra träningspasset och tre timmars efterföljande vila var muskelglykogenmängden vid försöken utan CHO och med CHO 130±52 och477±97 mmol·kg dw-1. Vid träning med lågt muskelglykogen fanns det en kraftig ökning av fria fettsyror i blod vid vila och under arbete noterades en ökning skattning av Borg subjektivt skattad ansträngning (RPE) samt en sänkning av blodglukos. Slutsats Protokollet som användes i denna studie skapade framgångsrikt en minskning av muskelglykogen och träning med låga glykogennivåer kunde sammankopplas med flera fysiologiska parametrar som indikerar en möjlig sänkning av prestationsförmåga under uthållighetsarbete.