Det mest vanliga idag är att kostymbyxor har två sidsömmar eftersom den har en stor vikt för plaggets passforms och komfort. Om dessa inte existerar måste byxans innerbensöm inrymma all passform vilket gör det problematiskt då byxan ska sitta nära kroppen. Studien är ett samarbete med ett svenskt modeföretag som vill skapa en effektivare konfektionslösning rörande borttagningen av en figurnära kostymbyxas sidsöm.   Uppsatsen använder sig av företagets mest sålda vara för revidering, tillsammans med jämförelse av litteratur och en marknadsundersökning. Andra metoder som används i undersökningen är avprovning på intern provmodell som bedömts visuellt och via ett avprovningsprotokoll men också tabeller i form av krav- och måttlistor.   Genom att applicera mönsterkonstruktionen på tyg i olika vinklar i förhållande till tygets trådrak har olika resultat påvisats. Resultatet visar bättre passform vid en trådrak parallellt med varpriktningen. Det visar sig även finnas ett samband med materialets draperingsförmåga, det mjukare materialet i studien ger ett finare fall. Medan 45° trådrak från varpriktningen visade ett resultat som hade passformsbrister. / The most common things today is that suit pants have two side-seams because it's of great importance to achieve the desired fit and comfort of the garment. Without the side-seams, the inside leg seam would have to involve all fits, which makes it problematic considering the garment is supposed to stay tight to the body.  The study is a collaboration with a Swedish fashion company that wants to creat a more effective clothing solution for removal of a figurative suit pants side-seams.   The essay uses the company’s best-selling product for revise, along with comparing of literature and one market research. Other methods used in the survey are tests on an internal test model, assessed visually and through a test protocol, but also test charts in regard to requirements and measurements.   By applying the pattern to the fabric at different grainlines, different results have been shown. The results shows better fit at grainline parallel to the warp direction. It also turns out that there is a connection with the draping ability of the material, the softer material in the study gives a finer drape. While 45° grainline from the warp direction showed a result that had lack of fit.

Detta är en kandidatuppsats i designteknik som innehåller en studie om hur flera kjolmodeller med olika trådriktningar skiljer sig virtuellt mot verkligt. På dagens modeföretag är de två främsta metoderna för avprovning verklig och virtuell som används i produktutvecklingsprocessen. Dessvärre har inte alla företag tillgång till virtuell-avprovning då detta är en kostsam investering för företagen och flera menar på att det inte blir likadant virtuellt som i verkligheten. För att bemöta dessa tankar har tre olika kjolmodeller konstruerats, blivit uppsydda och provats av verkligt respektive virtuellt. En enkät har därefter utformats och skickas ut till 30st konstruktörer i branschen. Resultatet av undersökningen visar på att det finns både likheter och skillnader mellan kjolarna med samma trådriktning. 3D simuleringsprogrammet CLO kan framhäva tygets mekaniska egenskaper och ge ett så likt resultat som möjligt. Baserat på denna studie är förhoppningen att fler företag ska våga investera och börja arbeta i 3D för att således minimera antal provplagg och värna mer om miljön. / This is a Final Bachelor Degree Thesis in design technology that investigate how several skirts with different grainlines differ in reality to virtually. The two most common methods for today's product development are garment fitting in 3D and physical fittings. Unfortunately, 3D fitting is a very expensive investment for a company and some argue that it does not become the same result virtual as in reality. To respond to these thoughts, three skirts has been constructed, sewn, and fitted virtual as physical. Thereafter, a questionnaire have been created and sent to 30 pattern makers. The results of the survey show that there are similarities between the skirts with the same grainlines. The 3D simulations program CLO has the opportunity to emphasize the mechanical properties of the fabric to give the same result as possible. Through this study, the hope is to encourage companies to invest and start working in 3D in order to minimize the number of sample garments and protect the environment.