Denna studie är ett kandidatarbete inom området designteknik. Studien undersöker olika jeansgrenars form och mått, och hur detta påverkar komfort och visuell passform vid användning. Grunden till studien ligger i en problematik som upptäckts på ett svenskt modeföretag. Företagets jeansbyxa är problematisk då veck och dragningar bildas, speciellt kring grensömmen fram, vilket varken är smickrande eller komfortabelt för användaren. Studien undersöker och jämför företagets, marknadens och litteraturens jeansgrenar. Detta för att studera vilka samband som finns på detta inte så utforskande område. Studiens syfte är att analysera och jämföra passform, mått och konstruktion på jeansgrenar från olika grupper. Metoder som används är avprovning på provmodell, digitalisering av konstruktioner, mätning av plagg samt visuell jämförelse av grenkonstruktioner. Jeansens komfort och visuella passform bedöms vid avprovning och med hjälp av en passformsmatris kartläggs vilka jeansbyxor som visar bäst resultat. Slutligen verifieras studien genom att applicera resultatet av studien på företagets befintliga jeansbyxa. Studiens resultat visar på god passform vid omplacering av form i grensöm samt på samband mellan god passform och grenspetsens vinkel.

När ett nytt plagg utvecklas provas det oftast av endast i grundstorlek, trots att det ska produceras i flera storlekar. På grund av detta är det svårt att veta om plaggets passform kommer att se likadan ut i alla storlekar. Denna studie genomförs med syftet att utvärdera möjligheten att utföra avprovningar av samtliga produktionsstorlekar virtuellt med hjälp av ett 3D-program. Studien görs i samarbete med ett företag, vars måttlistor utvärderas för att sedan användas i studien. Två utvalda herrplagg från företaget, en skjorta och en jacka, sys upp och provas av fysiskt på provpersoner, samt virtuellt i Lectra 3D Prototyping, där de provas av på avatarer justerade till samma kroppsmått som provpersonerna. Likheten mellan avprovningsmetoderna analyseras med hjälp av foton för att utvärdera om 3D-programmet ger en tillförlitlig bild av de verkliga plaggens passform. Tidigare studier har bekräftat att detta fungerar i grundstorlek, men inte hur resultatet blir i övriga storlekar. Studien visar att avprovningar i olika storlekar ger samma resultat som i grundstorlek, med villkoret att avatarerna är skapade på ett sätt som gör det möjligt att klä dem på ett korrekt sätt. Metoden kan användas som ett komplement till fysiska avprovningar i grundstorlek.

Flertalet av de hantverkarbyxor inom byggbranschen som går att hitta på marknaden idag består av stela material på grund av dess egenskaper som bra slitstyrka och nöthållfasthet. Detta kan medföra att rörelser som krävs för att kunna utföra sitt arbete inom den här kategorin bromsas på grund av hur byxan är utformad. Den här studien är gjord i samarbete med ett företag som producerar arbetskläder med syftet att uppgradera en modell hantverkarbyxor för byggbranschen. Detta med utgångspunkt från en befintlig modell med fokus på plaggets funktioner. För att komma fram till ett resultat har önskemål från företaget, granskad litteratur och en marknadsundersökning sammanställts i en kravspecifikation. Det i sin tur ledde vidare till en uppsydd prototyp. Då hantverkaryrken inom byggbranschen är ett brett område har en utmaning i den här studien varit att sammanställa flera olika önskemål till en plaggmodell.

Utöver att betrakta ett plagg i statiskt tillstånd, erbjuder moderna programvaror för virtuella avprovningar möjligheten att animera den digitala provmodellen. Genom att kombinera denna teknologi med passformsbedömning i rörelse, undersöker studien ett område som ännu inte undersökts i tidigare forskning: likheter och skillnader mellan fysiska och virtuella dynamiska avprovningar. En damblus provas på en provperson och en virtuell avatar med motsvarande kroppsmått i CAD-programvaran Clo3D, varefter de båda utför samma rörelse. Med hjälp av videofilmer på de två avprovningarna bedöms sedan likheten mellan dem genom en enkätundersökning. Resultatet visade en förhållandevis hög grad av likhet mellan det virtuella och det fysiska plagget. Respondenterna uppgav att de två plaggen väl överensstämde med varandra sett till rörelsevidd, silhuett och livets längder. Ärmlängd samt rynkor och dragningar i tyget överensstämde något lägre, medan trådriktning och skärlinjer var områden som var svåra att utvärdera. Studien visar att virtuella dynamiska avprovningar erbjuder goda möjligheter att utvärdera ett plaggs passform i rörelse. För att uppnå ett trovärdigt resultat krävs dock att avatar och material i den virtuella miljön väl överensstämmer mot dess fysiska motsvarighet. Formatet avprovningen presenteras på påverkar även möjligheterna att göra en korrekt bedömning av plagget, inte minst när det kommer till en mer detaljerad nivå.

Denna studie är ett kandidatarbete inom området designteknik. Studien undersöker olika jeansgrenars form och mått, och hur detta påverkar komfort och visuell passform vid användning. Grunden till studien ligger i en problematik som upptäckts på ett svenskt modeföretag. Företagets jeansbyxa är problematisk då veck och dragningar bildas, speciellt kring grensömmen fram, vilket varken är smickrande eller komfortabelt för användaren. Studien undersöker och jämför företagets, marknadens och litteraturens jeansgrenar. Detta för att studera vilka samband som finns på detta inte så utforskande område. Studiens syfte är att analysera och jämföra passform, mått och konstruktion på jeansgrenar från olika grupper. Metoder som används är avprovning på provmodell, digitalisering av konstruktioner, mätning av plagg samt visuell jämförelse av grenkonstruktioner. Jeansens komfort och visuella passform bedöms vid avprovning och med hjälp av en passformsmatris kartläggs vilka jeansbyxor som visar bäst resultat. Slutligen verifieras studien genom att applicera resultatet av studien på företagets befintliga jeansbyxa. Studiens resultat visar på god passform vid omplacering av form i grensöm samt på samband mellan god passform och grenspetsens vinkel.

Kroppsuppfattning är starkt sammankopplad med passform på kläder. Med hjälp av kläder kan vi framhäva det vi är nöjda med men likaså dölja det vi är mindre nöjda med. Att skapa kläder som verkligen passar för sin målgrupp är den svåraste men också viktigaste utmaningen för konfektionsföretag. Studien genomförs därför som ett uppdrag för ett konfektionsföretag med syftet att undersöka hur god passform i överdels-plagg skapas.God passform kan beskrivas utifrån fem faktorer; trådrak, släthet, linje, rörelsemån och balans. För att uppnå god passform arbetar de flesta företag inom konfektionsbranschen med grundmönster. Utvärdering av passform sker kontinuerligt under hela produktutvecklingsfasen genom avprovning och avmätning.Forskaren har en central roll i studien och kommer att vara aktivt involverad i processen för att föra projektet framåt. Inledningsvis kommer tre blusgrunder att arbetas fram. Därefter kommer en befintlig blusmodell med balansfel att analyseras och justeras. Denna justering ska sedan sammanställas i ett dokument för att kunna användas i produktion.Att arbeta med så bra utformade grundmönster som möjligt är själva utgångspunkten för studien. Liksom passform är balans en central del i undersökningen. Att justera balansen mellan fram- och bakstycke kan göras genom höjning av inre axelspets.Jag har främst använt mig av litteratur som jag känner till för att kunna fokusera på att hinna genomföra alla delmoment i uppdraget. Eftersom alla steg är uppfyllda kan detta ses som en verifiering på att de åtgärder som har genomförts också har fungerat.Eftersom undersökningens specifika passformsproblem handlade om balans skulle det vara intressant att fortsätta forska på det området. Att arbeta med bystinsnitt kan också förbättra balansen. Det skulle därför vara intressant att jämföra detta med höjning av inre axelspets för att se hur dessa två metoder påverkar ett plagg i övrigt. / Program: Designteknikerutbildningen

Detta är en kandidatuppsats inom designteknik och är en studie om raglan ärmen och dess rörelse. Ett svenskt sportföretag är uppdragsgivaren av studien. I studien kommer det undersökas om vart rörelsen sitter i plagget när en raglanärm är konstruerad och vilka olika lösningar som kan göras för att få ytterligare rörelse för ärmen. Studien baseras på olika grundmönster som konstrueras med hjälp av litteratur som modifieras till en god passform och jämförs med varandra i slutändan. Grundmönsterna kommer att konstrueras med hjälp av Lectras 3D program för att enkelt kunna placera ut skärlinjer som underlättar processen. Grunderna sys upp och provas av på två provpersoner som är tillämpade för de måtten för företaget. Under dessa avprovningar kontrolleras rörelsen i plagget och stämms av med hjälp av ett avprovningsprotokoll. Proverna jämförs sedan med varandra genom bilder med olika kroppspositioner och analyseras hur rörligt provet är. Proverna görs med enkel raglanskärning, raglan med panel och raglan med insnitt och inbyggd kil under ärmen. Resultatet visar att raglan med insnitt och inbyggd kil passar bäst som grund för de båda avdelningarna som är inriktade för sport och vardag då den har bäst passform i alla positioner. / This is a bachelor essay in garment technology and is a study on raglan sleeve and its mobility and is associated with a swedish company for sportswear. This study examine where the mobility is on the raglan garment and create different solutions for more mobility on the sleeve. This study is based on different basic blocks from litterature and is modified to a well fitted garment which is compared with one another in the end. The basic blocks is going to be created using Lectras 3D for easier placement on the cutlines which makes the process easier. The garment is tested on two fitting models which has the right body measurements that the company has. The fitting is to control the mobility of the garment and a protocoll is filled in. The garment is being compared with one another bu using photos of the models in different positions and the movility is being controlled. The garment is created with a simple raglan sleeve, raglan with a panel and a raglan sleeve with darts and a gusset under the sleeve. The result shows that the garment with raglan and gusset is the best for use as basic block for both departments for urban and sportswear because it shows the best fitting results in all positions.

Denna kandidatuppsats utfördes i samarbete med designteam från två svenska konfektionsföretag och riktas mot designteknik inom ämnesområdet textilteknologi. Studien syftar främst till att undersöka likheter och skillnader mellan 3D-avprovning och fysisk avprovning och vilka eventuella fördelar eller risker som 3D-avprovningar i så fall kan medföra i produktutvecklingen. Studien undersöker även, via uppföljningsintervju, designteamens upplevelser av att analysera 3D-avprovningar. Tidigare studier visar att företag i konfektionsbranschen använder 3D-avprovningar som verktyg för att bland annat reducera ledtiden i produktutvecklingen, genom att inte vara bundna till fysiska avprovningar och prototyper. Även om 3D-användning gör tidsbesparing möjlig så har fysisk avprovning en betydande faktor för produktens slutliga komfort och estetik. Respektive designteam, som inte hade erfarenhet av 3D, fick därför analysera och kommentera 5 stycken 3D-simulerade plagg. Dessa kommentarer jämfördes sedan med kommentarer från utförda designteamens fysiska avprovningar. Jämförelsen visade att designteamens önskade justeringar vid 3D-avprovning skulle medföra fler design- och mönsterändringar än vid fysisk avprovning. Detta tyder på att beslut som avgör plaggets passform och design inte bör utföras genom enbart 3D-avprovningar. Inga justeringar utfördes via beslut i 3D, endast fysiska avprovningar har legat som grund för designteamens eventuella vidare produktutveckling av plaggen. Hade designteamen däremot utfört justeringar baserat på 3D-avprovningar, parallellt med ändringar baserat på fysiska avprovningar, hade följande fysiska prototyper troligtvis medfört synliga skillnader i passform och design. Dock visade intervjuer med erfarna användare av 3D, samt uppföljningsintervjuerna med designteamen, att designteam kan använda 3D-teknik som kommunikationsverktyg, i ett tidigt skede i produktutvecklingen. Detta för att verifiera att designteamet har en gemensam uppfattning om plaggets generella utformning. / This bachelor’s thesis is written with a focus on design technology in the field of textile technology and was in a collaboration with design teams from two Swedish clothing companies. The study is primarily aimed to examine similarities and differences between 3D-fitting and physical fitting. The study also investigates what benefits or risks 3D-fitting might result in regarding the garment development. Further, the study examines each of the design team's individual experiences of analyzing 3D-fitting via follow-up interview. Previous studies show that companies in the clothing industry use 3D-fitting as a tool to reduced lead time in garment development, by not being tied to physical fitting and physical prototype. Although 3D use makes time saving possible, physical fitting is a significant factor for the comfort and aesthetics of the final garment. Each design team, having no prior experience in 3D, analyzed and commented on 5 pieces of 3D simulated garments. These comments were then compared with comments from the design teams’ physical fittings. The comparison showed that the design teams desired adjustments in 3D-fitting would result in more design and pattern changes than at the physical fitting. This indicates that decisions that effects deign or fit of the garment should not be performed only by decisions via 3D-fitting. No adjustments where done from decisions in 3D, only the physical fittings have been the basis for the design team's further product development of the garments. However, if the design team had made adjusted based on 3D fittings, in parallel with changes based on physical fittings, the following physical prototypes would likely show visible differences in fit and design. Interviews with experienced users of 3D, and follow-up interviews with the design teams, showed that design teams can use 3D technology as a communication tool, in the early stage of the garment development. This would be to verify that the design team has a common idea of garment's general design and fit.

Denna studie om 3D-avprovning för sport-tights är en kandidatuppsats i designteknik. Företaget studien är utvecklad för jobbar med sportkläder och har i dagsläget ett intresse av att använda sig av 3D-simulering som avprovningsmetod. Vid utveckling av tights anpassade för träning skickas i dagsläget flera prototyper mellan företaget och leverantören innan produkten kan börja produceras. För att framtagningen av produkten ska ta mindre tid, bli mer miljövänlig och kosta mindre undersöker studien om 3D-avprovning är applicerbart i företagets process för produktframtagning. För att kontrollera validiteten i 3D-avprovning av tights gjordes tre undersökningar med syfte att få förståelse för skillnaderna mellan en fysisk och en virtuell avprovning. Undersökningarna fokuserar på grundstorleken Small och den största storleken Extra Large. Studien visar att 3D-simulering till viss del är en fungerande avprovningsmetod för tights när det kommer till att kontroll av designen. För att kontrollera plaggens rörelsevidd är metoden i denna studie ej fungerande. Studiens deltagare visade en positiv inställning till att använda sig av metoden i deras produktframtagningsprocess men då främst som ett komplement till fysiska avprovningar tidigt i designprocessen. / This study on 3D fitting for sports tights is a Final Bachelor Degree Thesis in design technology. The company the study is developed for works with sportswear and currently has an interest in using 3D simulation as a fitting method. For the development of tights adapted for training, several prototypes are currently being sent between the company and the supplier before the product can start to be produced. In order for the production of the product to take less time, become more environmentally friendly and cost less, the study investigate if 3D fitting is applicable in the company's product development process. To check the validity of 3D fitting of tights, three surveys were made with the purpose of understanding the differences between physical and virtual testing. The studies focus on the base size Small and the largest size Extra Large. The study shows that 3D simulation is partially functional testing method for tights when it comes to controlling the design. In order to control the ease, the method in this study is not working. The participants of the study showed a positive attitude to use the method in their product development process, but mainly as a complement to physical fittings early in the design process.

Bakgrunden till detta arbete var att företaget som kontaktades vill ta fram en ny modell av hästsportjacka. Arbetets syfte är att ta fram en modell som har form för funktionen. Vissa funktioner är mer viktiga än andra vid ridning, något som undersöks och presenteras i rapporten. Då många ryttare vistas utomhus blev det även viktigt att undersöka vikten av väderanpassade plagg. Ett grundmönster och en modell tas fram som även graderas. Modellen har två alternativa detaljer på ficka och sprund som lätt ska kunna bytas ut och användas istället för de som finns på slutprovet.Grunden och modellen konstrueras i Lectra´s programvara Modaris, som är ett mönsterkonstrukrionsprogram ämnat för konfektion. Ett antal provplagg sys upp och provas av, både på docka och provmodell som sedan analyseras för att sedan justeras. Alla specifikationer är gjorda i Microsoft excel, med bilder gjorda i Adobe Illustrator samt Lectra´s Kaledo Style. / Program: Designteknikerutbildningen