När ett nytt plagg utvecklas provas det oftast av endast i grundstorlek, trots att det ska produceras i flera storlekar. På grund av detta är det svårt att veta om plaggets passform kommer att se likadan ut i alla storlekar. Denna studie genomförs med syftet att utvärdera möjligheten att utföra avprovningar av samtliga produktionsstorlekar virtuellt med hjälp av ett 3D-program. Studien görs i samarbete med ett företag, vars måttlistor utvärderas för att sedan användas i studien. Två utvalda herrplagg från företaget, en skjorta och en jacka, sys upp och provas av fysiskt på provpersoner, samt virtuellt i Lectra 3D Prototyping, där de provas av på avatarer justerade till samma kroppsmått som provpersonerna. Likheten mellan avprovningsmetoderna analyseras med hjälp av foton för att utvärdera om 3D-programmet ger en tillförlitlig bild av de verkliga plaggens passform. Tidigare studier har bekräftat att detta fungerar i grundstorlek, men inte hur resultatet blir i övriga storlekar. Studien visar att avprovningar i olika storlekar ger samma resultat som i grundstorlek, med villkoret att avatarerna är skapade på ett sätt som gör det möjligt att klä dem på ett korrekt sätt. Metoden kan användas som ett komplement till fysiska avprovningar i grundstorlek.

Utöver att betrakta ett plagg i statiskt tillstånd, erbjuder moderna programvaror för virtuella avprovningar möjligheten att animera den digitala provmodellen. Genom att kombinera denna teknologi med passformsbedömning i rörelse, undersöker studien ett område som ännu inte undersökts i tidigare forskning: likheter och skillnader mellan fysiska och virtuella dynamiska avprovningar. En damblus provas på en provperson och en virtuell avatar med motsvarande kroppsmått i CAD-programvaran Clo3D, varefter de båda utför samma rörelse. Med hjälp av videofilmer på de två avprovningarna bedöms sedan likheten mellan dem genom en enkätundersökning. Resultatet visade en förhållandevis hög grad av likhet mellan det virtuella och det fysiska plagget. Respondenterna uppgav att de två plaggen väl överensstämde med varandra sett till rörelsevidd, silhuett och livets längder. Ärmlängd samt rynkor och dragningar i tyget överensstämde något lägre, medan trådriktning och skärlinjer var områden som var svåra att utvärdera. Studien visar att virtuella dynamiska avprovningar erbjuder goda möjligheter att utvärdera ett plaggs passform i rörelse. För att uppnå ett trovärdigt resultat krävs dock att avatar och material i den virtuella miljön väl överensstämmer mot dess fysiska motsvarighet. Formatet avprovningen presenteras på påverkar även möjligheterna att göra en korrekt bedömning av plagget, inte minst när det kommer till en mer detaljerad nivå.

Detta är en kandidatuppsats i designteknik som innehåller en studie om hur flera kjolmodeller med olika trådriktningar skiljer sig virtuellt mot verkligt. På dagens modeföretag är de två främsta metoderna för avprovning verklig och virtuell som används i produktutvecklingsprocessen. Dessvärre har inte alla företag tillgång till virtuell-avprovning då detta är en kostsam investering för företagen och flera menar på att det inte blir likadant virtuellt som i verkligheten. För att bemöta dessa tankar har tre olika kjolmodeller konstruerats, blivit uppsydda och provats av verkligt respektive virtuellt. En enkät har därefter utformats och skickas ut till 30st konstruktörer i branschen. Resultatet av undersökningen visar på att det finns både likheter och skillnader mellan kjolarna med samma trådriktning. 3D simuleringsprogrammet CLO kan framhäva tygets mekaniska egenskaper och ge ett så likt resultat som möjligt. Baserat på denna studie är förhoppningen att fler företag ska våga investera och börja arbeta i 3D för att således minimera antal provplagg och värna mer om miljön. / This is a Final Bachelor Degree Thesis in design technology that investigate how several skirts with different grainlines differ in reality to virtually. The two most common methods for today's product development are garment fitting in 3D and physical fittings. Unfortunately, 3D fitting is a very expensive investment for a company and some argue that it does not become the same result virtual as in reality. To respond to these thoughts, three skirts has been constructed, sewn, and fitted virtual as physical. Thereafter, a questionnaire have been created and sent to 30 pattern makers. The results of the survey show that there are similarities between the skirts with the same grainlines. The 3D simulations program CLO has the opportunity to emphasize the mechanical properties of the fabric to give the same result as possible. Through this study, the hope is to encourage companies to invest and start working in 3D in order to minimize the number of sample garments and protect the environment.

Vid digital mönsterkonstruktion för ett plagg krävs ett befintligt grundmönster som utgångspunkt för att kunna tidseffektivisera framtagningsprocessen. På konfektionsföretag där tid för mönsterkonstruktion är bristfällig lämnas detta moment ofta till fabriksanställda trots att kompetens finns inom företaget. Denna studie syftar till att ta fram en passformsgrund till ett sportföretags formade jackor för att främja framtida konstruktionsprocess för företagets konstruktörer. Resultat har uppnåtts med hjälp av metoder som digital mönsterkonstruktion, sömnad av provplagg och avprovningar. För att grunden ska kunna användas till företagets hela storleksintervall har denna graderats. Verifiering av graderingen har utförts genom virtuell avprovning på inskannade provpersoner i ett 3D-simuleringsprogram. Resultatet visar en passformsgrund där företagets återkommande passformsproblem över byst har korrigerats. Till passformsgrunden har tre ärmar konstruerats för att bredda användningen av mönstret. Passformsproblemet och ärmarnas form har korrigerats i mönsterkonstruktionen genom förflyttning av skärlinjer, vridningar och formtillägg. Graderingens utfall visas genom digitala avprovningar i företagets brytstorlekar. Skärmdumpar från 3D-simuleringsprogrammet visualiserar skärlinjernas placering och plaggets passform. / When developing a digital pattern for a new garment a basic pattern is required to efficient the construction time. In companies where the construction process is handed over to the producing factory is the reason sometimes a lack of time for this process at the head office. This report aim is to develop a basic pattern to a sports company’s shaped jackets for women. The pattern is intended to efficient the construction time for the company's constructors when developing future jacket models. In order to achieve the result digital pattern making, toile sewing and fitting will be crucial methods to use. The basic pattern will be graded in the company’s size range. To verify the fit of the graded pattern test persons will be scanned and a virtual fitting session will be done on avatars in a 3D simulation program. The results show’s a basic pattern were the fit problem over bust area has been corrected. To enhance the usability of the pattern, three different sleeve types have been developed. The fit problem and the form of the sleeves have been solved in the pattern construction by moving the cut lines, twists and adding shape. The digital fitting process shows the grading’s outcome when the garment is tested in the company's bigger and smaller sizes. Screenshots from the 3D simulation software visualizes the cut lines placement and the fit of the garment.

Denna studie om 3D-avprovning för sport-tights är en kandidatuppsats i designteknik. Företaget studien är utvecklad för jobbar med sportkläder och har i dagsläget ett intresse av att använda sig av 3D-simulering som avprovningsmetod. Vid utveckling av tights anpassade för träning skickas i dagsläget flera prototyper mellan företaget och leverantören innan produkten kan börja produceras. För att framtagningen av produkten ska ta mindre tid, bli mer miljövänlig och kosta mindre undersöker studien om 3D-avprovning är applicerbart i företagets process för produktframtagning. För att kontrollera validiteten i 3D-avprovning av tights gjordes tre undersökningar med syfte att få förståelse för skillnaderna mellan en fysisk och en virtuell avprovning. Undersökningarna fokuserar på grundstorleken Small och den största storleken Extra Large. Studien visar att 3D-simulering till viss del är en fungerande avprovningsmetod för tights när det kommer till att kontroll av designen. För att kontrollera plaggens rörelsevidd är metoden i denna studie ej fungerande. Studiens deltagare visade en positiv inställning till att använda sig av metoden i deras produktframtagningsprocess men då främst som ett komplement till fysiska avprovningar tidigt i designprocessen. / This study on 3D fitting for sports tights is a Final Bachelor Degree Thesis in design technology. The company the study is developed for works with sportswear and currently has an interest in using 3D simulation as a fitting method. For the development of tights adapted for training, several prototypes are currently being sent between the company and the supplier before the product can start to be produced. In order for the production of the product to take less time, become more environmentally friendly and cost less, the study investigate if 3D fitting is applicable in the company's product development process. To check the validity of 3D fitting of tights, three surveys were made with the purpose of understanding the differences between physical and virtual testing. The studies focus on the base size Small and the largest size Extra Large. The study shows that 3D simulation is partially functional testing method for tights when it comes to controlling the design. In order to control the ease, the method in this study is not working. The participants of the study showed a positive attitude to use the method in their product development process, but mainly as a complement to physical fittings early in the design process.

Denna studie skrivs i ett intresse av ett företag som arbetar med 3D-simulering vid prototypframtagning av provplagg. Syfte med studien är att undersöka korrespondensen mellan virtuell- och fysisk avprovning gällande storlek, passform och val av tyg. I studien undersöks 3D-simuleringsprogrammet CLO 3D och digitalisering av tygprov med applikationen CLO Fabric kit, som komplement i syfte att utvärdera skillnaden mellan virtuell- och fysisk avprovning. Två plagg, bestående av t-tröja i bomullstrikå och skjorta i linneväv, provas av i storlekar: XS, M och XL på tre provpersoner och tre avatarer med motsvarande mått. Ett protokollmed foton från båda avprovningarna bedöms med frågor gällande plaggets visuella skillnad och passform. Resultatet visade att T-tröjan i bomullstrikå gav likvärdigt passform mellan virtuell- och fysisk avprovning i samtliga storlekar. Vid avprovning av skjortan i linneväv var passformsskillnaden mellan virtuell- och fysisk avprovning på storlek XL tydlig. Övriga storlekar hade däremot ett likartat resultat.3D-simulering är en effektiv avprovningsmetod, då man kan modifiera avaterns mått, digitalisera in tygprover och prova av flera storlekar vid virtuell avprovning. Däremot behöver man vara medveten att flera faktorer kan påverka passformen vid virtuell avprovning som till exempel avatarens kroppshållning och tygets mekaniska egenskaper vid digitalisering. / This study writes in an interest of a company that works with 3D-simulation in prototyping sample garments. The purpose of the study is to investigate the correspondence between the virtual and physical try-on regarding size, fit and fabric choice. The study examines the 3D-simulation program CLO 3D and digitization of fabric samples with the CLO Fabric kit application as a complement to evaluate the difference between virtual and physical try-on. Two garment, consisting of t-shirt made of knitted cotton and a shirt made of linen, are fitted in size XS, M and XL on three test persons and three avatars with corresponding measurements. A protocol containing photos from both virtual and physical try-on where evaluated with questions regarding the balance and fit of the garment. It showed that the T-shirt made of knitted cotton gave equivalent results between virtual and physical try-on in all sizes. When comparing the shirt in linen, the fit differed in size XL during virtual and physical try-on. However, Size XS and M had a similar result during virtual and physical try-on. Using 3D-simulation is an advantage when you can modify the avatar's dimensions, digitize fabric samples and try multiple sizes during virtual try-on. However, one needs to be aware that several factors can affect the fit during virtual try-on, such as the avatar posture and the mechanical properties of the fabric during digitization.

Denna studie undersöker den möjliga förändring som kommer ske när 3D-simulering som arbetssätt får ta en allt större plats i en textil produktframtagningsprocess. Detta genom att besvara om det finns en marknad och ett intresse för ett förändrat arbetssätt. Undersöka vilka för- och nackdelar ett arbetssätt av implementerad 3D har. Samt utforska hur branschens yrkesroller kommer påverkas av detta. Situationen av COVID-19 har påvisat hur sårbar en produktframtagningsprocess på andra sidan jorden är i en global kris och därmed har intresset för ett arbetssätt av 3D ökat. Studien bedrivs med en abduktiv metod av kvalitativa undersökningar i form av fokusgrupp och intervjutillfälle. Rapportens resultat påvisar att marknaden är öppen och angelägen för ett nytt arbetssätt i form av 3D-baserad produktutveckling. COVID-19 har varit en bromskloss för många företag inom textilbranschen vilket har lett till ett ökat intresse och öppenheten för implementeringen av 3D. Efterfrågan och intresset av 3D-kompetens ses även på de utbildningar i programvaran CLO3D som redan från första terminsstart drevs med överfulla klasser. Implementerad 3D ses som det nya och framtida sätt att uppnå en mer effektiv och lättlöpande arbetsprocess. / This study examines the possible change that will take place when 3D-simulation will take a major place in a textile product development process. This by answering whether there is a market for a changed way of working. Investigate the advantages and disadvantages of an implemented 3D approach. And explore how the industry's professional roles will be affected by it. COVID-19 has shown how vulnerable a product development process on the other side of the world becomes in a global crisis and because of that the interest of 3D has increased. The study is conducted with an abductive method of qualitative research methods in the form of a focus group and an interview. The report's results show that the market is open for a new way of working in the form of implement 3D. The prevailing pandemic has led to a more open sight for implementing 3D. The demand and interest in 3D-competence has also been seen in the course of CLO3D software that from the first semester start with overfull classes. Implemented 3D is seen as the new way to achieve a more efficient and flexible work process.