Sammanfattning Tvångsvården av missbrukare har en historisk förankring som går tillbaks till 1900-talets början. Under andra halvan av samma sekel uppkom ett tilltagande missbruk av narkotiska preparat. Under 1980-talets inledande år kände sig regeringen manad att vidta åtgärder, och tillsatte därför en ny lagstiftning som skulle regleras under SoL. Den nya lagen kom att benämnasLagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM 1981:1 243). Intentionen med lagen kan något förenklat sägas vara att stoppa upp en för individen, till följd av missbruk, destruktiv livsföring. Lagen var kraftigt ifrågasatt redan under utredningsfasen. Den har därefter fram tills dagens datum varit föremål för kontroverser. Vissa har menat att den inte visat sig utgöra en effektiv behandlingsform för missbrukare. Somliga menar dock att den fungerar enligt angivet syfte. Under 2000-talet har kraven på insatsers kvalitet inom vården höjts. Den evidensbaserade teoribildningen har idag fått en väsentlig betydelse för utvärderingen av insatser inom vården och det sociala arbetsfältet. Med anledning av den redovisade bakgrunden har det varit min intention att försöka anlägga ett evidensbaserat perspektiv på den rådande LVM-vården. Jag har försökt att ta reda på vad klienter som genomgått vårdformen haft för åsikter om den vård som erbjudits dem. Jag har också försökt att ta fasta på personalens perspektiv på förutsättningarna att bedriva en framgångsrik tvångsvård av missbrukare. Avslutningsvis har jag försökt att ta reda på vilka resurser som stått personalen och klienterna till förfogande i strävan efter att kunna erbjuda en fördelaktig behandlingsform. De resultat som framkommit tyder på att personalen betraktar arbetet med missbrukarna som utmanande och inte sällan påfrestande. Relationskapandet till klienten anses vara deras främsta redskap i sin strävan att göra klienterna motiverade till fortsatt behandling och godartade livsstilsförändringar.Klienterna å sin sida är inte sällan skeptiska till tvångsvårdens förutsättningar att motivera dem till behandlingsdeltagande och fortsatt drogfrihet. Inte sällan framställs det att behandlande och motiverande inslag inom LVM-vården lyser med sin frånvaro. Tvångsvården förutsätts ta emot personer som inte är behandlingsmotiverade. De studier som jag tagit del av tenderar dock att påvisa att graden av motivation till drogfrihet, i allra högsta grad varierar även bland dem som ådömts tvångsvård, och är av stor betydelse för i vilken utsträckning klienten tar till sig LVM-vårdens rehabiliterande ansats. Nyckelord: LVM-vård, tvångsvård, klienter, personal, resurser, motivation och behandling Keywords: LVM-treatment, coercive treatment, staff, resources, motivation and treatment

Denna kvalitativa studie undersöker hur praktiker inom socialtjänstens missbruks- och beroendevård förhåller sig till brukarinflytande. Vidare undersöks hur brukarinflytande i relationell mening påverkar förhållandet mellan praktiker och klient. Studien utgår från en hermeneutisk forskningstradition med en kvalitativ ansats. Studien bygger på fem semi-strukturerade intervjuer med yrkeserfarna praktiker inom socialtjänstens missbruks- och beroendevård. Resultatet tolkades utifrån relationell pedagogik som det beskrivs av Jonas Aspelin och Sven Persson samt Moira von Wrights pedagogiska rekonstruktion av G.H. Meads teori om människors intersubjektivitet. Resultatet visar att praktiker inom socialtjänstens missbruks- och beroendevård upplever brukarinflytande som en central och nödvändig faktor i arbetet. Brukarinflytande bidrar även till att stärka samarbetet i relationell mening vilket är essentiellt för en positiv behandlingseffekt.

The aim of the study is to examine which present conceptions of sexuality there are in treatment of substance abuse for men. The intention is to examine how staff members in these environments perceive clients’ sex and sexuality as well as studying if and in that case how they work with sexuality in treatment. A qualitative method formed the methodological approach and semistructured interviews were carried out for the collection of data. Four staff members from two different treatment institutions for substance abuse were interviewed. To analyse the material constructionist theory and queer theory were used in relation to heteronormativity, sexuality and sex/gender. The analysis shows that sexuality was perceived as being in relation to addiction and problems which affects how the work with sexuality was carried out in the institutions. Among the staff members there are insecurity in how to work with and approach sexuality. However, preventing relationships was described as the main objective when working with sexuality. The clients’ sexuality was constructed based on sex and substance abuse. Furthermore heterosexuality was described by the staff as a homogeneus and normative group while homosexuality was described and perceived as problematic. Finally, homosexuality was regarded as a sexual identity while heterosexuality was not, which as a consequence maintains heterosexuality as the norm and starting point in treatments of substance abuse.

Thesis (Dr. P.H.)--University of Texas Health Science Center at Houston, School of Public Health, 1992. / Typescript. Includes bibliographical references (leaves 57-62).

Made available in DSpace on 2016-08-03T16:34:27Z (GMT). No. of bitstreams: 1 CLAUDIA FABIANA DE JESUS.pdf: 773191 bytes, checksum: 3cdc187d104c5386a34a5fb2058b7d9a (MD5) Previous issue date: 2006-03-07 / Currently, an increase of offers and psychoactive substance search is verified, and observes an increase of institutions of assistance to this demand. The present researce approaches the attendance institutions the toxicodependentes in the Valley of the Paraíba, São Paulo, Brazil and has as objective to describe and to argue the method of attendance adopted for the institutions, from the approach of the responsible ones. It is used semi-directed interview, the used method is content analysis and is searched ten institutions. The presence of formerdependents in the team and the regimen of internment predominates. It is marcante the lack of professionals of the health area and of professionals with formation in chemical dependence and 60% of the institutions they are therapeutical communities. It prevails, as attendance method, the work, disciplines it and the espiritualidade. It does not have evaluation of results and the goal is the abstinence. It has little systematic control by means of the competent agencies and the institutions do not fulfill minimum requirements for its functioning. However, exactly with the financial difficulties, lack of resources as well as of qualified professionals, these institutions promote cares to put in a home, feeding, hygiene and adaptation to a routine. Given the complexity in the field of the drogadependência, it is suggested diversity of treatment and intervention options / Atualmente, verifica-se um aumento de oferta e de procura de substâncias psicoativas, e observa-se um aumento de instituições de assistência a essa demanda. A presente pesquisa aborda as instituições de atendimento a toxicodependentes no Vale do Paraíba, São Paulo, Brasil e tem como objetivo descrever e discutir o método de atendimento adotado pelas instituições, a partir do enfoque dos dirigentes. Utiliza-se a entrevista semi-dirigida, o método usado é análise de conteúdo e são pesquisadas dez instituições. Predomina a presença de exdependentes na equipe e o regime de internação. É marcante a carência de profissionais da área de saúde e de profissionais com formação em dependência química e 60% das instituições são comunidades terapêuticas. Prevalece, como método de atendimento, o trabalho, a disciplina e a espiritualidade. Não há avaliação de resultados e a meta é a abstinência. Há pouco controle sistemático por meio dos órgãos competentes e as instituições não cumprem requisitos indicados para o seu funcionamento. Contudo, mesmo com as dificuldades financeiras, falta de recursos bem como de profissionais qualificados, essas instituições promovem cuidados asilares, alimentação, higiene e adaptação a uma rotina. Dada a complexidade no campo da drogadependência, sugere-se a diversidade de opções de intervenção e de tratamento