No description available.

Introduction: Hemostasis is a complex system in the body that maintains blood flow and prevents bleeding. Patients with platelet disorders are at the risk of mucocutaneous bleedings and at Clinical chemistry in Linköping platelet function is measured with flow cytometry. The platelet response to various agonists is measured with fluorescently labeled platelet antibodies. The aim of this study was to evaluate the stability of the frozen reagents used for platelet function testing. Further the durability of platelet antibodies after freezing and freeze-drying was tested.   Method: Platelet antibodies were prepared for freezing/freeze-drying in buffer and were analyzed at three different occasions using blood from 2 to 3 individuals with flow cytometry. Agonists and blood were added on the day of analysis. The reagent stability test was evaluated statistically using one-way ANOVA with Bonferronis post-hoc test. Results: The slight drop in percent positive platelets and median fluorescence intensity (MFI) seen over time in the reagent stability test was not statistically significant (p>0,05). All platelet antibodies could be used after freezing/freeze-drying. The results are showing a declining trend, especially for MFI values. Conclusion: The frozen reagents used for platelet function testing is stabile up to 36 months. The results from the freeze-drying/freezing indicate that all platelet antibodies keep some activity but that some are more sensitive than others. Some antibodies could not be evaluated due to concentration of agonist in the sample being too low to induce activation. Due to individual variations further studies with more participants and more agonists in their optimal concentrations are needed. / Bakgrund: Hemostas är ett komplext system i kroppen som upprätthåller blodflödet och förhindrar blödning. Mukokutana blödningar kan uppstå hos patienter som har problem i den primära hemostasen vilket kan bero på trombocydefekter. På Klinisk kemi i Linköping mäts trombocytfunktion med flödescytometri. Trombocyterna aktiveras med olika agonister och svaret på stimuli mäts genom detektion av fluoroforkonjugerade antikroppar. Syftet med denna studie var att utvärdera långtidsstabiliteten av de frysta reagens som används för trombocytfunktionsutredningen, att testa om nya trombocytantikroppar klarar att frysas och att utvärdera reagensens hållbarhet för frystorkning. Metod: Antikroppar frystorkades/frystes i buffert och analyserades vid tre tillfällen med blod från 2 till 3 personer med flödescytometri. Agonist och blod tillsattes på analysdagen. Långtidsstabilitetstestet utvärderades statistiskt med  one-way ANOVA med Bonferronis post-hoc test. Resultat: En svag nedgång över tid i procent positiva trombocyter och MFI i långtidsstabilitetstestet var inte statistiskt signifikant (p>0,05). Alla antikroppar gav signal efter frysning och frystorkning. Främst för MFI syns en nedåtgående trend över tid. Slutsats: Reagenset för trombocytfunktionsutredningen är stabilt upp till 36 månader. Resultat från frystorkningen tyder på att alla antikroppar klarar att frystorkas/frysas men vissa är känsligare än andra. Vissa antikroppar kunde inte utvärderas p.g.a. för låg agonistkoncentration för att inducera aktivering. Ytterligare försök måste göras med fler individer och fler agonister i optimal koncentration p.g.a. individuella skillnader i svar för agonister. Frystorkningsprocessen kan optimeras.

<p>Platelets are important for the healing of damaged blood vessels since they have an importantpart to play in the coagulation process. At the same time, the blood must be kept fluid and notcoagulate at the wrong time. Therefore there are factors that effect the aggregation of plateletsin a positive or a negative way.</p><p>Previous investigations have shown that platelets during stirring conditions produce reactiveoxygen species (ROS) that weaken the inhibiting effect of nitric oxides (NO) on platelets andthat the drug Dexamethasone (Dex) can reduce the ROS-production.</p><p>The aim of this project was to investigate if glucocorticoids, in this case Dexamethasone,could restore the inhibiting effect of NO on platelets and if there was any decrease in ROS-production.</p><p>The result of the ROS-measurements showed a great variance and it was difficult to draw anyconclusions from them, but a clear decrease in ROS, as previous reported, was not shown. In the aggregation experiments the inhibiting effect of NO was observed through the drug S-nitroso-N-acetylpenicillamine (SNAP), a NO-donator.</p><p>From the aggregation experiments, the result seemed to be that SNAP during longerincubation time lost its inhibiting effect, probably because the cells become desensitized.With superoxid dismutase (SOD), the effect of SNAP increased, both in the experiment withlonger and shorter incubation times. Dex seemed to reinforce the aggregation in relation toboth SOD and SNAP. To understand this relation further, more investigations must be done.Another interesting experiment would be to do combinations of experiments monitoring bothaggregation and ROS-production at the same time.</p> / <p>Trombocyterna, blodplättarna i blodet, är livsviktiga för att människor inte ska förblöda vid enskada. Samtidigt måste blodet hållas flytande och inte koagulera i onödan och därför finns deti kroppen en mängd faktorer som verkar pro- eller antiaggregerande.</p><p>Tidigare undersökningar har visat på att trombocyter har en omrörningsberoendesyreradikalproduktion (ROS) som försvagar kväveoxids (NO) antiaggregerande effekt och attläkemedlet Dexametason (Dex) kan minska denna produktion.</p><p>Detta projekt syftade till att ytterligare studera om glukokortikoider, i detta fall Dexametason,kunde återställa NO:s effekt på trombocyterna och om de i någon grad minskaderadikalproduktionen.</p><p>Resultatet av ROS-mätningarna blev väldigt varierande och svårtolkade och några säkraslutsatser kunde inte dras, men en tydlig minskning i produktionen som tidigare observeratskunde inte upptäckas. I aggregationsförsöken observerades NO:s inhibitoriska verkan genomS-nitroso-N-acetylpenicillamine (SNAP), en NO-donator.Resultaten tyder på att SNAP under en längre inkuberingstid tappar sin inhiberande förmågapå trombocyterna, vilket förmodligen beror på att cellerna desensibiliseras.Superoxiddismutas (SOD) verkar ha en förstärkande effekt på SNAP oavsett ominkuberingstiden innan dosresponstillsats av trombin är lång eller kort, medan Dex tenderaratt förstärka aggregeringen både i förhållande till SNAP och SOD. För att få mer klarhet omdessa resultat är korrekta måste fler upprepningar göras och dessutom borde man genomförakombinationsförsök där man samtidigt övervakar ROS-produktion och aggregering.</p>

Platelets are important for the healing of damaged blood vessels since they have an importantpart to play in the coagulation process. At the same time, the blood must be kept fluid and notcoagulate at the wrong time. Therefore there are factors that effect the aggregation of plateletsin a positive or a negative way. Previous investigations have shown that platelets during stirring conditions produce reactiveoxygen species (ROS) that weaken the inhibiting effect of nitric oxides (NO) on platelets andthat the drug Dexamethasone (Dex) can reduce the ROS-production. The aim of this project was to investigate if glucocorticoids, in this case Dexamethasone,could restore the inhibiting effect of NO on platelets and if there was any decrease in ROS-production. The result of the ROS-measurements showed a great variance and it was difficult to draw anyconclusions from them, but a clear decrease in ROS, as previous reported, was not shown. In the aggregation experiments the inhibiting effect of NO was observed through the drug S-nitroso-N-acetylpenicillamine (SNAP), a NO-donator. From the aggregation experiments, the result seemed to be that SNAP during longerincubation time lost its inhibiting effect, probably because the cells become desensitized.With superoxid dismutase (SOD), the effect of SNAP increased, both in the experiment withlonger and shorter incubation times. Dex seemed to reinforce the aggregation in relation toboth SOD and SNAP. To understand this relation further, more investigations must be done.Another interesting experiment would be to do combinations of experiments monitoring bothaggregation and ROS-production at the same time. / Trombocyterna, blodplättarna i blodet, är livsviktiga för att människor inte ska förblöda vid enskada. Samtidigt måste blodet hållas flytande och inte koagulera i onödan och därför finns deti kroppen en mängd faktorer som verkar pro- eller antiaggregerande. Tidigare undersökningar har visat på att trombocyter har en omrörningsberoendesyreradikalproduktion (ROS) som försvagar kväveoxids (NO) antiaggregerande effekt och attläkemedlet Dexametason (Dex) kan minska denna produktion. Detta projekt syftade till att ytterligare studera om glukokortikoider, i detta fall Dexametason,kunde återställa NO:s effekt på trombocyterna och om de i någon grad minskaderadikalproduktionen. Resultatet av ROS-mätningarna blev väldigt varierande och svårtolkade och några säkraslutsatser kunde inte dras, men en tydlig minskning i produktionen som tidigare observeratskunde inte upptäckas. I aggregationsförsöken observerades NO:s inhibitoriska verkan genomS-nitroso-N-acetylpenicillamine (SNAP), en NO-donator.Resultaten tyder på att SNAP under en längre inkuberingstid tappar sin inhiberande förmågapå trombocyterna, vilket förmodligen beror på att cellerna desensibiliseras.Superoxiddismutas (SOD) verkar ha en förstärkande effekt på SNAP oavsett ominkuberingstiden innan dosresponstillsats av trombin är lång eller kort, medan Dex tenderaratt förstärka aggregeringen både i förhållande till SNAP och SOD. För att få mer klarhet omdessa resultat är korrekta måste fler upprepningar göras och dessutom borde man genomförakombinationsförsök där man samtidigt övervakar ROS-produktion och aggregering.

No description available.

Trombocyter är suspenderade i plasma som innehåller antikroppar mot de blodgruppsantigen som saknas på erytrocyterna. För att minimera risken för en hemolytisk reaktion bestäms titern av anti-A och anti-B. Gelkortsteknik används för att detektera antikropp-antigensreaktioner och baseras på agglutinationer i en gel. Syftet med studien var att undersöka titern av anti-A och anti-B i trombocytenheter, samt att utvärdera en rutinanalys och utveckla en screeningmetod. I studien analyserades enheter av blodgrupp O och A. De kontrollerades mot anti-A och/eller anti-B både för IgG och IgM antikroppar. En screeningmetod utvecklades för att kunna screena O-enheterna och en gräns på 1:100 respektive 1:250 undersöktes. Resultatet kunde påvisa en stor skillnad i titer mellan O-och A-enheter. Titern skiljer sig signifikant beroende på om titern bestäms i plasma eller från den färdiga (utspädda) enheten. En screeningmetod på 1:100 påvisade att 86 % av enheterna hade bedömts som hög titer och en screeningmetod på 1:250 visade att andelen sjönk till 31 %. Geltekniken är en känslig metod och är beroende av kompetent personal vid avläsning. En del studier visar liknande resultat men andelen enheter med hög titer varierar och likaså metoder och titergräns. Detta påvisar svårigheterna i att bestämma en kritisk titer och att förutse risker hos patienten. Andra faktorer tros också kunna påverka riskerna. Införande av en screeningmetod på 1:250 kan öka antalet enheter som kan transfunderas över ABO-barriären. / Platelets are suspended in plasma containing antibodies to the blood group antigen missing on the erythrocytes. To minimize the risk of hemolytic reaction, the titrers of anti-A and anti-B are determined. The gel test is used to detect antibody-and antigen responses and is based on agglutinations in gel. The purpose was to investigate the titers of anti-A and/or anti-B in platelets. A routine analysis was evaluated and a screening method was implemented. In the study, units of blood group O and A were analyzed. They were checked against anti-A and anti-B for both IgG and IgM antibodies. A screening method was developed to screen the O-units and a limit of 1:100 and 1:250 was used. The results showed great difference in titers between O and A units. The titers differ significantly depending on whether the titers are determined in plasma or from the finished (diluted) unit. A screening method at 1:100 showed that 86 % of the units was rated as high titer while a screening method of 1:250 showed that this was reduced to 31 %. Gel technology is a sensitive method and is dependent on competent staff when reading the agglutinations. Some studies show similar results, but the proportion of high titer units, methods and critical titers varies. It proves the difficulty in determining a critical titer and predicting risks for the patient. Other factors are also believed to influence the risks. Implementation of a 1:250 screening method is believed to increase the number of units that can be transfused over the ABO barrier.