Antal cancerfall ökar ständigt. Samtidigt ses en ökning av antalet cancerpatienter som lever längre tack vare tidig diagnostisering och bättre behandlingsmetoder. Neuroendokrina tumörsjukdomar diagnostiseras med hjälp av tumörmarkören chromogranin A. Syftet med studien var att redogöra för och jämföra kliniskt biokemiska metoder för analys av chromogranin A i plasma och serum. I samband med detta gjordes verifiering av KRYPTOR, BRAHMS automated immunofluorescent assay (KRYPTOR) för chromogranin A. Förekomst av analysmetoder undersöktes genom fördjupad litteraturgenomgång. Metodverifieringen innefattade smittöverföringstest mellan prover, mellanliggande precision, inomserieprecision samt jämförelse med samma metod respektive radioimmunoassay-metoden. I litteraturgenomgången erhölls analysmetoderna radioimmunoassay, immunoradiometric assay, enzymed linked immunosorbent assay och KRYPTOR/immunochemiluminometric assay. Metodverifieringens smittöverföringsrisk blev 0.04%, mellanliggande precision gav total CV på 1.96% respektive 2.33%, inomserieprecisions total CV 2.85%. Fem av sex analysresultat överrensstämde vid jämförelse med radioimmunoassay, medan jämförelse med samma metod gav en genomsnittlig skillnad på 17.6%. Sammanfattningsvis konstaterades att inom forskning används fyra immunologiska metoder för analys av chromogranin A i plasma och serum. Dess utveckling har gått från radioaktiv manuell till icke-radioaktiv automatiserad analysmetod med förkortad analystid. Metodverifieringen med KRYPTOR visade god mellanliggande- och inomserieprecision, men otillräckligt provunderlag resulterade i låg reliabilitet. / Title: Verification on KRYPTOR compact PLUS and an in-depth literature overview of clinical biochemical assays for the detection of Chromogranin A in plasma and serum.   Cancer is constantly increasing. Simultaneously, there is an increase in survival for cancer patients due to early diagnosis and better treatment.  Neuroendocrine tumour disease is diagnosed with help of tumour marker chromogranin A. The aim of this study was to narrate and compare clinical biochemical methods for the detection of chromogranin A in plasma and serum. In addition, a verification of KRYPTOR, BRAHMS automated immunofluorescent assay (KRYPTOR) for chromogranin A was performed. Occurring methods for analysis was investigated by in-depth literature overview. Verification contained tests for carry over, intra- and inter-assay, comparison with same method and radioimmunoassay method respectively. The literature overview resulted in radioimmunoassay, immunoradiometric assay, enzyme linked immunosorbent assay and KRYPTOR/immunochemiluminometric assay. Verification gave carry over 0.04%, inter-assay CV 1.96% and 2.33%, intra-assay CV 2.85%. Comparison with the same method gave a mean difference of 17.6% and five samples out of six correlated for comparison with radioimmunoassay. In summary, four immunological methods are used for analysis of chromogranin A, within research. Their development ranges from radioactive manual to non-radioactive automated method with shortened analysis times. Verification for KRYPTOR showed god intra- and inter-assay but an insufficient number of samples resulted in low reliability.

Paired box (PAX) gener kodar för en familj av nio stycken PAX transkriptionsfaktorer. PAX transkriptionsfaktorer är uppbyggda av en N-terminal DNA-bindande domän som utgörs av 128 aminosyror, en oktapeptid, och en C-terminal DNA-bindande domän. Studier har visat att PAX8 har en betydande roll vid utvecklingen av olika typer av tumörer. MRQ-50 är en antikropp som används inom Region Skåne för att påvisa PAX8 uttryck vid histopatologisk diagnostik. MRQ-50 riktas mot N-terminalen av PAX8 som är homolog med N-terminalen av PAX5. Detta kan leda till en korsreaktion i B-lymfocyter samt neoplasier, vilket inte är optimalt för diagnostik. Av den anledningen fortsätter forskning för att hitta en ny klon som kan ersätta MRQ-50. EP331 är en antikropp som är anpassad för detektion av det nukleära antigenet PAX8 och korresponderar till C-terminalen av human PAX8 protein. Syftet med arbetet är att optimera ett immunhistokemiskt färgningsprotokoll för detektion av PAX8 med hjälp av anti-PAX8 antikroppen EP331 och undersöka om godkända resultat kan erhållas. Detta gjordes för att ta reda på om det går att optimera ett protokoll med EP331, och om det erhålls lämpligare resultat än MRQ-50. Optimeringen gjordes på kontrollvävnader njure, tuba/äggledare och appendix och testades slutligen på patientprov med tumörvävnad. För protokolloptimering testades heat induced epitope retrieval, inkuberings tid av EP331, amplifiering, Ultra Wash i olika testomgångar. Resultatet visade att kärnor i epitelceller i proximala-, distala-njurtubuli och parietala epitelceller som klär Bowmans kapsel infärgades måttligt till starkt. De sekretoriska epitelen i tuba infärgades med stark intensitet och cilierade epitel måttligt. Infärgningen på patientprover visar godkänd specificitet, med en generell måttlig till stark intensitet. Med fler forskningsstudier av EP331 är det möjligt att primärantikroppen kan ersätta MRQ-50.

Rektalcancer drabbar cirka 2000 personer i Sverige per år. Trots förbättringar i preoperativ utredning och behandling, utgör fortfarande lokalrecidiv (lokalt återfall i bäckenet) ett allvarligt problem. I dagsläget överlever inte majoriteten av patienterna som får ett lokalrecidiv. För närvarande finns det inga kliniskt introducerade prognostiska vävnadsmarkörer för risken att utveckla ett lokalrecidiv. Identifieringen av en sådan markör skulle kunna leda till att en individuell behandlingsplan skapas för patienten, både primärt och postoperativt samt för uppföljning. Patienter med högre risk att utveckla lokalrecidiv skulle identifieras i ett tidigare skede. Proteinet ezrin har rapporterats vara en potentiell tumörmarkör vid olika cancerformer. Association mellan ett högt uttryck av ezrin och dålig prognos har påvisats. Syftet med studien var att undersöka om ezrin är en prognosmarkör för rektalcancer. Därigenom skulle eventuellt en förbättrad individbaserad behandlingsplan kunna skapas. Detta genom framställning av vävnadsklotsar med tekniken tissue microarray för att därefter utföra immunhistokemisk färgning för detektion av förekomsten av ezrin. Patienterna utgör en kontrollgrupp omfattande patienter som inte har utvecklat lokalrecidiv. I en case-only studie av Jörgren et al. (2010), med patienter som utvecklat lokalrecidiv fem år från primäroperation, visades att ezrin skulle kunna vara användbar som en prognosmarkör för rektalcancer. I 19,4 % (59/304) bedömdes färgintensiteten i vävnadscytoplasman som svag, som måttlig i 56,9 % (173/304) och som intensiv i 23,7 % (72/304). Intensiteten av cytoplasmafärgningen för ezrin ska analyseras multivariat och dess eventuella prognostiska betydelse värderas. / Yearly, about 2000 persons in Sweden are diagnosed with rectal cancer. Although advances have been made in tumour detection and its treatment, local recurrence still represents a severe matter. A majority of the patients diagnosed with local recurrence will not survive. There are no clinically available prognostic tissue markers for rectal cancer patients concerning the risk of local recurrence at the moment. The identification of a prognostic marker could lead to the development of an individualized treatment plan for the patient, both primarily and postoperatively as well as in follow-up. Several published papers have shown that the protein ezrin could be a potential tumour marker in various tumours. Association between high ezrin expression and poor prognosis has been demonstrated. The aim of this study was to further explore if ezrin may function as a prognostic marker for rectal. This by manufacturing tissue blocks utilizing the technique of tissue microarray that were stained immunohistochemically for ezrin. By analysing the expression of ezrin in the tumour cell cytoplasms microscopically by determining the colour intensity. Patients in the study form a control group consisting of only patients that did not develop a local recurrence. The ezrin expression of the control group will be compared to the results from the study of Jörgren et al. (2010) on rectal cancer patients who developed local recurrence within 5 years of surgery, where it was shown that ezrin expression could be used as a prognostic marker for rectal cancer. In 19,4% (59/304) the expression intensity of the tumour cells cytoplasm was assessed as weak, as moderate in 56,9% (173/304) and as intense in 23,7% (72/304). The intensity of the ezrin expression will be analysed multivariately, and the prognostic value further evaluated.