Paired box (PAX) gener kodar för en familj av nio stycken PAX transkriptionsfaktorer. PAX transkriptionsfaktorer är uppbyggda av en N-terminal DNA-bindande domän som utgörs av 128 aminosyror, en oktapeptid, och en C-terminal DNA-bindande domän. Studier har visat att PAX8 har en betydande roll vid utvecklingen av olika typer av tumörer. MRQ-50 är en antikropp som används inom Region Skåne för att påvisa PAX8 uttryck vid histopatologisk diagnostik. MRQ-50 riktas mot N-terminalen av PAX8 som är homolog med N-terminalen av PAX5. Detta kan leda till en korsreaktion i B-lymfocyter samt neoplasier, vilket inte är optimalt för diagnostik. Av den anledningen fortsätter forskning för att hitta en ny klon som kan ersätta MRQ-50. EP331 är en antikropp som är anpassad för detektion av det nukleära antigenet PAX8 och korresponderar till C-terminalen av human PAX8 protein. Syftet med arbetet är att optimera ett immunhistokemiskt färgningsprotokoll för detektion av PAX8 med hjälp av anti-PAX8 antikroppen EP331 och undersöka om godkända resultat kan erhållas. Detta gjordes för att ta reda på om det går att optimera ett protokoll med EP331, och om det erhålls lämpligare resultat än MRQ-50. Optimeringen gjordes på kontrollvävnader njure, tuba/äggledare och appendix och testades slutligen på patientprov med tumörvävnad. För protokolloptimering testades heat induced epitope retrieval, inkuberings tid av EP331, amplifiering, Ultra Wash i olika testomgångar. Resultatet visade att kärnor i epitelceller i proximala-, distala-njurtubuli och parietala epitelceller som klär Bowmans kapsel infärgades måttligt till starkt. De sekretoriska epitelen i tuba infärgades med stark intensitet och cilierade epitel måttligt. Infärgningen på patientprover visar godkänd specificitet, med en generell måttlig till stark intensitet. Med fler forskningsstudier av EP331 är det möjligt att primärantikroppen kan ersätta MRQ-50.

Immuncytokemi (ICC) har blivit en framgångsrik metod inom cancerdiagnostiken. ICC bygger på antikropps- och antigenreaktion då infärgning med specifika antikroppar kan lokalisera strukturer hos celler. Hos klinisk patologi i Kalmar utförs ICC med den traditionella prepareringsmetoden där materialet formalinfixeras, bäddas i paraffin och snittas enligt cell block teknik (CBT). Vid ICC med vätskebaserad cytologi (LBC, liquid-based cytology) kan infärgning utföras på en mindre mängd material samt ge ett resultat 1-2 dagar innan resultat fås med CBT. ICC med LBC saknar kontroller vilket medför att resultatet blir mindre tillförlitligt. Syftet med examensarbetet var att ta fram positivt kontrollmaterial för ICC av LBC-preparerat material. Kontrollmaterial selekterades från tidigare diagnostiserade och immunfärgade patientprover i form av exsudat och tonsillmaterial. En panel av 6 monoklonala antikroppar bestående av anti-CD20, anti-CD3, anti-CK5, anti-CK7, anti-Ki-67 och anti-WT1 användes. Kontrollmaterialet preparerades enligt ThinPrep™-metoden och sattes till objektglas med Cytospin™. När kontrollmaterialets positivitet bekräftats testades det i rutinarbete ihop med 10 patientprover. Patientproverna preparerades med ThinPrep™-metod och placerades på objektglasen med hjälp av en ThinPrep™5000 processor. Samtliga resultat jämfördes med infärgning gjord med CBT och majoriteten av resultaten var likvärdiga. Ur resultatet drogs slutsatsen att metoden verkar lovande men prepareringssteg och färgprotokoll behöver optimeras samt att större studier med fler patientprover behövs för att kunna beräkna tillförlitlig statistik. / Immunocytochemistry (ICC) has become a successful method of cancer diagnosis. ICC is based on antibody and antigen response, where staining with specific antibodies can localize structures in cells. Today at clinical pathology in Kalmar ICC is performed with the traditional method of preparation where the material is formalin fixed, embedded in paraffin and then cut into thin sections called cell block technique (CBT). ICC with liquid-based cytology (LBC) can be performed on a smaller amount of material and give results 1-2 days before results are obtained with CBT. ICC combined with LBC lacks controls so the result is not reliable. Purpose of this essay was to produce positive control material for the ICC of LBC-prepared material. Control materials were selected from previously diagnosed and immune-stained patient samples consisting of exudate and tonsillar material. A panel of 6 monoclonal antibodies, anti-CD20, anti-CD3, anti-CK5, anti-CK7, anti-Ki-67 and anti-WT1, was used. Control material was prepared according to the ThinPrep ™ method and was added to slides with Cytospin ™. After confirming the positivity of the control material, it was tested in routine work with 10 patient samples. Patient samples were prepared using the ThinPrep ™ method and added to the slides with the ThinPrep ™ 5000 processor. Results compared to staining with CBT showed correlation. Conclusion was that the method seems promising but stages of preparation and staining protocols need to be optimized and larger studies with more patient samples must be done in order to get reliable statistic data.

Rektalcancer drabbar cirka 2000 personer i Sverige per år. Trots förbättringar i preoperativ utredning och behandling, utgör fortfarande lokalrecidiv (lokalt återfall i bäckenet) ett allvarligt problem. I dagsläget överlever inte majoriteten av patienterna som får ett lokalrecidiv. För närvarande finns det inga kliniskt introducerade prognostiska vävnadsmarkörer för risken att utveckla ett lokalrecidiv. Identifieringen av en sådan markör skulle kunna leda till att en individuell behandlingsplan skapas för patienten, både primärt och postoperativt samt för uppföljning. Patienter med högre risk att utveckla lokalrecidiv skulle identifieras i ett tidigare skede. Proteinet ezrin har rapporterats vara en potentiell tumörmarkör vid olika cancerformer. Association mellan ett högt uttryck av ezrin och dålig prognos har påvisats. Syftet med studien var att undersöka om ezrin är en prognosmarkör för rektalcancer. Därigenom skulle eventuellt en förbättrad individbaserad behandlingsplan kunna skapas. Detta genom framställning av vävnadsklotsar med tekniken tissue microarray för att därefter utföra immunhistokemisk färgning för detektion av förekomsten av ezrin. Patienterna utgör en kontrollgrupp omfattande patienter som inte har utvecklat lokalrecidiv. I en case-only studie av Jörgren et al. (2010), med patienter som utvecklat lokalrecidiv fem år från primäroperation, visades att ezrin skulle kunna vara användbar som en prognosmarkör för rektalcancer. I 19,4 % (59/304) bedömdes färgintensiteten i vävnadscytoplasman som svag, som måttlig i 56,9 % (173/304) och som intensiv i 23,7 % (72/304). Intensiteten av cytoplasmafärgningen för ezrin ska analyseras multivariat och dess eventuella prognostiska betydelse värderas. / Yearly, about 2000 persons in Sweden are diagnosed with rectal cancer. Although advances have been made in tumour detection and its treatment, local recurrence still represents a severe matter. A majority of the patients diagnosed with local recurrence will not survive. There are no clinically available prognostic tissue markers for rectal cancer patients concerning the risk of local recurrence at the moment. The identification of a prognostic marker could lead to the development of an individualized treatment plan for the patient, both primarily and postoperatively as well as in follow-up. Several published papers have shown that the protein ezrin could be a potential tumour marker in various tumours. Association between high ezrin expression and poor prognosis has been demonstrated. The aim of this study was to further explore if ezrin may function as a prognostic marker for rectal. This by manufacturing tissue blocks utilizing the technique of tissue microarray that were stained immunohistochemically for ezrin. By analysing the expression of ezrin in the tumour cell cytoplasms microscopically by determining the colour intensity. Patients in the study form a control group consisting of only patients that did not develop a local recurrence. The ezrin expression of the control group will be compared to the results from the study of Jörgren et al. (2010) on rectal cancer patients who developed local recurrence within 5 years of surgery, where it was shown that ezrin expression could be used as a prognostic marker for rectal cancer. In 19,4% (59/304) the expression intensity of the tumour cells cytoplasm was assessed as weak, as moderate in 56,9% (173/304) and as intense in 23,7% (72/304). The intensity of the ezrin expression will be analysed multivariately, and the prognostic value further evaluated.

Kolorektal cancer (CRC) är en av de vanligaste cancersjukdomarna i världen med cirka 1 miljon nya detekterade fall per år. Special AT-rich sequence-binding protein1 (SATB1) är ett celltyp-specifikt kärnmatrix-associerat DNA-bindande protein, vilket utgörs av AT-rika DNA sekvenser. Det har tidigare demonstrerats att en annan medlem i SATB-familjen, SATB2, uttrycks på ett vävnadsspecifikt sätt i normal mukosa i nedre mag-tarmkanalen och i CRC. β-catenin är en intracellulär mediator i Wnt/β-catenin signaleringsvägen, som spelar en viktig roll i kolorektal carcinogenes. Uttryck av SATB1, SATB2 och β-catenin har studerats i tissue microarrays med tumörprover från 270 CRC patienter. Deras inbördes korrelation samt koppling till recidivfri överlevnad har studerats med hjälp av Spearman´s korrelationstest respektive Kaplan-Meier analys och log-rank test. Resultatet från immunhistokemiska färgningar visar att det finns en korrelation mellan de analyserade markörerna. Därutöver fann vi att SATB1 uttryck är kopplat till kortare recidivfri överlevnad i tumörer med lågt SATB2 uttryck. / Colorectal cancer (CRC) is one of the most common cancers in the world with about 1 million new cases annually. Special AT-rich sequence binding protein 1 (SATB1), is a cell type specific nuclear matrix associated DNA binding protein, which consists of AT-rich DNA sequences. It has previously been demonstrated that another member in SATB-family, SATB2, is expressed in a tissue-specific manner in normal mucosa in the lower gastrointestinal tract and in CRC. β-catenin is an intracellular mediator of the Wnt/ β-catenin signaling pathway and plays an important role in colorectal carcinogenesis. Expression of SATB1, SATB2 and β-catenin was analyzed in tissue microarrays with tumors from 270 CRC patients. Spearman´s correlation test was used to assess the correlations and the impact of SATB1 and SATB2 on recurrence free survival was assessed by Kaplan-Meier analysis and log-rank test. The result of immunohistochemical staining shows that there is a correlation between the analyzed markers and that SATB1 expression is a poor prognostic factor in tumors expressing low levels of SATB2.

Paired box protein - 8 (PAX8) är ett protein kodat av PAX8-genen som lokaliseras i kromosom 2. PAX8 reglerar transkriptionen för organogenesen av tyreoidea, placenta, njure samt innerörat. MRQ-50 är en klon mot PAX8 som används för klinisk patologisk diagnostik inom Region Skåne. Det har visat sig att MRQ-50 korsreagerar med lymfocyter och andra PAX-proteiner i vävnaden. Syftet med studien var att utveckla och optimera ett protokoll för maskinell immunhistokemisk färgning med en alternativ klon av PAX8 antikropp, klon SP348. Immunhistokemi (IHC) används för detektion av antigen i vävnadssnitt och används som komplement inom histopatologi. I denna studie undersöktes två olika varianter av samma klon SP348, Anti PAX8 antibody [SP348] –N- terminal (PAX8-N) samt Anti PAX8 antibody [SP348] - BSA and Azid free (PAX8-B). Flera olika förbehandlingsprotokoll testades i Roche Ventana Benchmark ultra. Förbehandlingsprotokollen hade olika tid och temperatur samt två olika förbehandlingsbuffertar, CC1 och CC2. Två olika visualiserings kit användes, OptiView DAB IHC detektion kit och UltraView Universal DAB kit. Protokollnummer 4818 med buffert CC1 ansågs som bäst där inkubationstiden var 48 minuter med temperaturen 100C. PAX8-N hade en betydligt renare kontrastinfärgning och starkare intensitet jämfört med PAX8-B som hade måttlig till stark kontrast i majoriteten av vävnaderna som analyserades. Vid jämförelse med MRQ-50, klon som används kliniskt inom Region Skåne, visar PAX8-N en renare infärgning. / Paired box protein - 8 (PAX8) is a protein encoded by the PAX8 gene located on chromosome 2. PAX8 regulates the transcription for organogenesis of thyroid, placenta, kidney and inner ear. MRQ-50 is a clone directed against PAX8 and used for clinical diagnostics within Region Skåne. MRQ-50 has been shown to cross-react with lymphocytes and other PAX genes in tissues. The purpose of the study was to optimize a protocol for automated immunohistochemical staining with an alternative antibody clone directed to PAX8, clone SP348. Immunohistochemistry (IHC) is used to detect antigens in tissue sections and is used as a complement within histopathology. In this study, two different variants of the same clone SP348, Anti PAX8 antibody [SP348] -N terminal (PAX8-N) and Anti PAX8 antibody [SP348] - BSA and Azide free (PAX8-B) were investigated. Several pre-treatment protocols were tested on Ventana Benchmark ultra from Roche. The pre-treatment protocols had different incubation time, temperature and two different pre-treatment buffers, CC1 and CC2. Two different detection kits were used, OptiView DAB IHC detection kit and UltraView Universal DAB kit. The protocol number 4818 with buffer CC1, incubation time of 48 minutes and temperature of 100C was considered optimal. PAX8-N had a significantly clearer contrast staining och stronger intensity compared to PAX8-B which had a moderate to strong contrast in the majority of the tissues analyzed. When compared to MRQ-50, the currently used clone clinically in Region Skåne, PAX8-N shows a cleaner staining.

SMARCA4 är en gen som kodar för ett protein vid namn Brahma-related gene 1 (BRG1). BRG1 utgör en väsentlig katalytisk subenhet av SWI/SNF-komplexet, vilket är ett proteinkomplex utvecklat för kromatinremodellering. Att modulera kromatinstrukturen bidrar till att viktiga funktioner, såsom transkription och celldifferentiering, kan utföras. En mutation i SMARCA4-genen kan ge upphov till en lungtumör med benämningen Thoracic SMARCA4-deficient undifferentiated tumor (SMARCA4-UT), vilken kännetecknas av en förlust av uttrycket BRG1 i de maligna cellerna. Då tumören kan variera i morfologiskt utseende och i många fall påminna om andra tumörtyper, kan tillämpning av immunhistokemiska metoder vara till stor hjälp vid den medicinska diagnosticeringen. Syftet med denna studie var att vidareutveckla ett befintligt protokoll för att uppnå en optimal immunhistokemisk infärgning av SMARCA4 (BRG1), för att diagnostiskt kunna differentiera mellan olika lungtumörer. För detta ändamål testades flera olika infärgningsprotokoll och kontrollvävnader, samt två antikroppar av olika kloner från företagen Abcam och Santa Cruz. Infärgning med Abcam-antikroppen (klon EPNCIR111A) uppvisade intensiva och specifika resultat, medan Santa Cruz-antikroppen (klon G-7) gav upphov till negativa infärgningar, trots flera försök till optimering. I samråd med en patolog fastställdes det infärgningsprotokoll som gav bäst resultat, vilket inkluderade en förbehandling bestående av buffert CC1 (64 min, 95° C), antikroppsinkubation med Abcam-antikroppen (32 min, 36° C, spädning 1:100), detektion med ultraView Universal DAB Detection Kit, samt kontrastfärgning med hematoxylin (8 min) och blåning (4 min). Denna immunfärgning kommer att införas som ny metod och användas inom den kliniska verksamheten. Däremot kommer metoden att fortsätta prövas under en tid framöver, för att helt säkerställa dess pålitlighet och kunna valideras inför framtida bruk.

Human mesenchymal stem cell (MSC) therapy has shown neuroprotective effects and improvement on recovery from neonatal intraventricular hemorrhage (IVH). This study focused on histological evaluations of human amniotic fluid MSC therapy during early prenatal life in a preterm IVH rabbit model. IVH was diagnosed at 24 h of age with ultrasound and animals were randomized into subgroups with confirmed IVH and an IVH negative control group. Animals with confirmed IVH received vehicle only or MSCs at two different doses via intraperitoneal administration. The animals were sacrificed at 48 h post administration. The severity of IVH was histologically analyzed via staining of endogenous peroxidase activity in cryosections and the distribution of red blood cells and cell-free hemoglobin was scored. Primary antibodies targeting human epitopes were validated in IHC assays of frozen MSC pellet. An anti-human nuclear mitotic apparatus (hNuMA) antibody labeled the majority of cells in the MSC pellet and did not cross-react with rabbit NuMA when tested in the nontreated rabbit brain. Significant levels of red blood cells and cell-free hemoglobin were found in the IVH confirmed group, whereas the control group showed no hemorrhage. The MSC therapy groups showed similar scoring results as the IVH-vehicle group. Anti-hNuMA immunolabeling did not detect any cells in the brain of MSC treated rabbits. However, extracellular (nonnuclear) immunolabeling was detected, located in the midbrain of the animals that received MSCs, indicating the presence of MSC nuclear debris. The preterm rabbit model was proven successful for inducing IVH, whereas MSC treatment did not affect the degree of hemorrhage. To increase the possibility to detect the MSCs post administration, future studies should include prelabeling of the MSCs with a suitable cell tracker and analyses at time points closer to the administration of MSCs. / Human mesenkymal stamcellsterapi har visat neuroprotektiva effekter samt förbättring av återhämtning efter neonatal intraventrikulär blödning (IVH). Denna studie fokuserade på histologiska utvärderingar av stamcellsterapi med humana mesenkymala stamceller (MSC) från fostervatten under tidigt prenatalt liv i en prematur IVH-kaninmodell. IVH diagnostiserades med ultraljud vid 24 tim. ålder och djuren delades slumpmässigt in i undergrupper med konfirmerad IVH och en IVH-negativ kontrollgrupp. Djur med konfirmerad IVH mottog endast bärmedel eller MSC i två olika doser via intraperitoneal administration. Djuren avlivades 48 tim. post administration. Graden av IVH analyserades histologiskt genom färgning av peroxidasaktivitet i kryosnitt av hjärna och distributionen av erytrocyter samt fritt hemoglobin graderades. Primärantikroppar riktade mot humana epitop validerades i immunhistokemiska analyser av fryst MSC-pellet. En anti-human nukleär mitotisk apparat (hNuMA) antikropp märkte majoriteten av cellerna i MSC-pelleten och korsreagerade inte med kanin-NuMA under försök i obehandlad kaninhjärna. Signifikanta nivåer av erytrocyter och fritt hemoglobin påvisades i gruppen med konfirmerad IVH, medan kontrollgruppen inte visade någon blödning. Samtliga IVH-grupper; IVH-vehicle och de som mottog MSC- terapi, visade liknande blödningsgrad. Anti-hNuMA-immuninmärkning kunde inte detektera några celler i de MSC-behandlade kaninhjärnorna. Dock detekterades extracellulär (icke-nukleär) immuninmärkning lokaliserad i mitthjärnan hos de djur som mottog MSC, vilket indikerar närvaro av nukleär MSC-debris. Den prematura kaninmodellen bevisades vara framgångsrik för induktion av IVH, men MSC-terapi påverkade inte blödningsgraden. För att öka sannolikheten att detektera MSC efter administration, borde framtida studier inkludera förmärkning av MSC med en lämplig cellmarkör samt analyser vid tidpunkter närmare administrationen av MSC.

Syfte: Är att ta reda på om man med hjälp av immunhistokemi (IHC) med infärgning avantikroppar mot laminin-5 och C3d kan särskilja mellan slemhinnepemfigoid (MMP) ochorala lichenoida reaktioner (OLR) med epitelsläpp. Vidare undersöks graden inflammation för MMP och OLR för att fastställa om det går att se ett samband mellan grad av inflammation och antikroppsinfärgning.Material och metod: En pilotstudie utfördes på 10 prover med diagnosen MMP respektive 9 prover med OLR, som hämtades från Malmö universitets biobank. Proverna genomgickrutinfärgning respektive antikroppsinfärgning mot laminin-5 och C3d. Granskning av prover skedde i digitalmikroskop. Efteråt delades proverna in i grupper efter var infärgningen sågs. Sammanställning gjordes i Excel med stapeldiagram.Resultat: Ingen tendens till särskiljning ses mellan MMP och OLR avseende infärgning mot laminin-5 och C3d. Positiva utslag för infärgning mot Laminin-5 ses enhetligt på enbart en sida om epitelsläppet hos både snitten för MMP och OLR. Vidare kan det inte ses att snitt med diagnosen OLR har slumpartad infärgning mot laminin-5 på båda sidor om släppet. Det finns en tendens till att MMP-snitt får mer positiva utslag för infärgning mot C3d än för OLR snitt. Graden inflammation var högre i OLR snitt än för MMP snitt.Slutsats: Enligt studien går det inte att, med IHC, med infärgning av antikroppar mot laminin5 och C3d, kunna särskilja MMP och OLR med epitelsläpp. Större urval krävs för definitiva slutsatser. Vidare studier behövs för att utreda om det går att använda IHC för att särskilja MMP och OLR.Nyckelord: C3d, immunhistokemi (IHC), laminin-5, orala lichenoida reaktioner (OLR),slemhinnepemfigoid (MMP) / Aim: To investigate if it is possible to differentiate between the diagnoses mucous membrane pemphigoid (MMP) and oral lichenoid reactions (OLR) with epithelial detachment using immunohistochemistry (IHC) with antibodies against laminin-5 and C3d. Furthermore, the extent of inflammation was examined for MMP and OLR to determine if a correlation between the inflammation and immunostaining is evident.Material and method: A pilot study is conducted using 10 samples diagnosed with MMP and 9 samples diagnosed with OLR, collected from Malmö University’s biobank. H&E staining and immunostaining against laminin-5 and C3d is performed on the samples. Analysis is conducted using a microscope. Samples are then divided into groups depending on the staining. Excel is used to compile the results.Result: No differentiating tendencies are observed between MMP and OLR regardingimmunostaining against laminin-5 and C3d. Immunostaining against laminin-5 is positive for MMP and OLR and is seen continuously on only one side of the epithelial detachment.Furthermore, staining with laminin-5 is not seen as random staining on both sides of theepithelial detachment. Samples with MMP have a higher tendency to stain against C3dcompared to OLR samples. Inflammation is higher in OLR samples than those for MMP.Conclusion: According to this study it is not possible to differentiate between the diagnoses MMP and OLR with epithelial detachment using immunostaining against laminin-5 and C3d. A larger sample size is needed for a definitive conclusion. Additionally, further studies are required to conclude if IHC can be used to differentiate between MMP and OLR.Keywords: C3d, immunohistochemistry (IHC), laminin-5, mucous membrane pemphigoid(MMP), oral lichenoid reactions (OLR)

Syfte: Att ta reda på hur relationen ser ut för B- respektive T-lymfocyter i biopsier av rotfyllda tänder med apikal parodontit med bedömd låggradig inflammation. Denna studie kommer även att analysera hur den inflammatoriska bilden ser ut i förhållande till beskrivna symtom i dessa biopsier. Material & metod: En pilotstudie utfördes på 10 biopsier från rotfyllda tänder med apikal parodontit med bedömd låggradig inflammation enligt Danesh et al 2019 klassificeringssystem. Biopsierna hämtades från Malmö universitets biobank. Immunhistokemisk infärgning av antigenerna CD20+ och CD3+ utfördes samt analyserades med hjälp av digitalmikroskop. Jämförelsen av symtomen från remisserna skedde efter att de histologiska resultaten sammanställts. Resultat: Det fanns fler T-lymfocyter än B-lymfocyter i 6 stycken av biopsierna. I de resterande 4 biopsierna var de lika många. I remisserna hade symtombilden inte angetts föralla biopsier. Slutsats: Enligt vår pilotstudie ser vi tendenser till att T-lymfocyter är fler än B-lymfocyter eller att de är lika många. Inga slutsatser kunde dras gällande symtombilden. Ett större material från olika remittenter krävs för definitiva slutsatser. En vidare infärgning av CD4+ samt CD8+ skulle vara intressant. / Aim: To investigate the relation between B- and T- lymphocytes in biopsies of root-filled teeth with apical periodontitis with assessed low-grade inflammation. This study will also analyse what the inflammation looks like in relation to the symptoms described in these biopsies.  Study design: A pilot study was performed on 10 biopsies of root-filled teeth with apical periodontitis with assessed low-grade inflammation according to the classification system of Danesh et al 2019. The biopsies were collected from Malmö University's biobank. An immunohistochemical staining of antigens CD20+ and CD3+ were performed and analysed by a digital microscope. A comparison of the symptoms from the referrals were performed once the histological results were compiled. Results: There were more T-lymphocytes than B-lymphocytes in 6 of the biopsies. In the remaining 4 biopsies there were an equal amount of B- and T-lymphocytes. The symptoms were not stated for all biopsies in the referrals.  Conclusion: According to our pilot study, we see tendencies that T lymphocytes are more than B lymphocytes or that they are equal. No conclusions could be drawn regarding the symptom picture. Larger material from different referrers is required for definitive conclusions. A further staining of CD4 + and CD8 + would be interesting.