Syftet med denna uppsats har varit att ta reda på hur lärare uppfattar att de förhåller sig till eleverna, när de gör sina undervisningsval i kursen Religionskunskap A på gymnasiet. I förhållande till detta har elevers studieinriktningar varit en faktor som studerats, för att undersöka om dessa har inverkan på undervisningen.Materialet till undersökningen har insamlats genom kvalitativa intervjuer med fem yrkesverksamma religionslärare i Uppsala. Intervjuerna har spelats in med en mobiltelefon och därefter transkriberats ordagrant. Intervjumaterialet har analyserats genom en innehållsanalys, där materialet sorterats i likheter och olikheter.Lärares undervisningsval har ställts i relation till om lärare utgår ifrån religionsundervisningens selektiva traditioner. Dessa rör kristendomens starka ställning och undervisning med världsreligioner i fokus istället för elevers egna livsfrågor. Valen har även ställts i förhållande till om lärarna utgår ifrån en undervisningstradition som syftar till att eleverna ska lära om eller lära av religioner.I undersökningen har det framkommit att lärarna i hög grad utgår ifrån eleverna och främst deras intressen, när de ska göra undervisningsval i religionsämnet. Detta pekar på att de intervjuade lärarna inte utgår ifrån den selektiva tradition som rör världsreligionernas dominans, utan låter elevers livsfrågor och intressen stå i fokus, vilket främjer en undervisningstradition som gör att eleverna lär sig av religioner och inte om.Det har visat sig att elevernas studieinriktningar har inverkan på lärares undervisningsval i vissa fall. Exempelvis har det klargjorts att vissa studieinriktningar läser mer religion än andra, vilket präglar innehållet. Detta visar på att det är studieinriktningen i sig som är avgörande, vilket inte berör religionsundervisningens selektiva traditioner.Det har även framkommit att flera lärare väljer att undervisa mer om islam, eftersom det uppdagats att många elever har fördomar mot muslimer. Detta visar på att lärarna i undersökningen inte utgår ifrån den selektiva traditionen gällande kristendomens ställning. Det visar även på att det finns ett stort samhällsproblem, som måste förebyggas.

Hur mycket ska eleverna få bestämma över undervisningsmaterialet? Vilket sätt ska musiken läras ut för att vara mest givande för eleverna? Är genrebredd viktigt för eleverna? Hur viktigt är det att eleverna har roligt i klassrummet? I denna uppsats fokuseras detta inom musikundervisning på högstadiet. Formellt och informellt lärande enligt Göran Folkestads teorier kommer att ligga till grund för studien med skolans läroplan som bakgrund. Hur mycket inflytande eleverna får ha i musikklassrummet är ett stort fokus i denna studie, och vad en hög nivå elevinflytande har för för- och nackdelar. Analysen för denna uppsats är av kvalitativ metod enligt Alan Brymans förklaringar. Hur ska undervisningen struktureras så att elever väcker ett intresse och får kunskaperna att kunna vidare utvecklas på egen hand? Fyra musiklärare på högstadiet har blivit intervjuade för att svara på bland annat ovanstående frågor. Min empiri kopplas sedan till de ovannämnda teorierna tillsammans med tidigare forskning baserad på elevernas inflytande och lärarens handlingsutrymme.Resultatet visar en stor variation i hur olika lärare strukturerar undervisningen utifrån läroplan och andra mer informella aspekter. Samtidigt som vi ser stor variation i lärarnas val så ser vi även många likheter i hur de strukturerar sin undervisning.