Sedan Försvarsmakten påbörjade sin akademisering av officerskåren, dels med officersprogrammet på Försvarshögskolan och med ett uppdragsutbildningsprogram i samarbete med bland annat Halmstad universitet så har det skrivits och producerats många uppsatser med fokus på plutonchefernas situation. I de studierna har huvudsakligen plutonchefernas chefer eller andra i deras omgivning intervjuats. Den här uppsatsen bidrar med perspektivet från plutoncheferna själva, de unga officerare och specialistofficerare som är mitt i lösandet av befattningen. Syftet med studien är att utreda och skapa förståelse för de unga plutonchefernas situation. Diskussionen förs ur perspektivet vad organisationen, Försvarsmakten, kan göra för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för plutoncheferna att lösa sin arbetsuppgift. Den här uppsatsen bekräftar bilden av vad tidigare studier visar och det råder en samsyn om hur komplex situationen är för nytillträdda chefer.  Studiens resultat visar att de unga har drivkraft och ambition att lösa uppgiften som plutonchef men att det saknas viss kunskap. Resultaten visar även att befattningens innebörd är otydlig i hela organisationen och Försvarsmakten skulle behöva tydliggöra produktionsorganisationen i vardagen och överväga att definiera innebörden och förväntningarna av att vara plutonchef i tre perspektiv: plutonchef i grundutbildning, plutonchef för kontinuerligt anställda soldater (GSS/K) och krigsplutonchef, det vill säga plutonchef i krigsorganisationen som är under utbildning och den som truppför enheten vid övning, kris eller krig. Studien visar även att organisationen är medveten om vilken kunskap och erfarenhet de unga har och inte har för att lösa befattningen som plutonchef när de examineras men att planen för att utveckla den kunskap som krävs behöver överses. Detta ställer krav på hur stödet utformas kring de unga cheferna i form av ett genomtänkt arbetslag samt stöd och handledning från plutonchefernas chefer, i normala fall kompanicheferna. / Since the Swedish Armed Forces began to academies the officers' corps, the officer program at the Swedish Defence University and also during complementary education program in collaboration with, among others, Halmstad University, many essays have been written focusing on the situation of platoon commanders. In those studies mostly the platoon commanders’ superiors or others around them have been interviewed. This paper adds the perspective of the platoon commanders themselves, the young officers and non-commissioned officers who are in the midst of resolving the position. The purpose of the study is to investigate and create an understanding for the situation of the young platoon commanders. The discussion is based on what the organization, the Swedish Armed Forces, can do to create the best possible conditions for the platoon commanders to solve their task. This paper confirms the picture of what previous studies show and there is a consensus on how complex the situation is for newly appointed platoon commanders.  The results of the study show that the young have the drive and ambition to solve the task as platoon commander but that some knowledge is lacking. The result also shows that the definition of the position is unclear throughout the organization and the Swedish Armed Forces would need to clarify the organization used to produce units in basic training and consider defining the meaning and expectations of being platoon commander in three perspectives: platoon commander in basic training, platoon commander for employed soldiers and pluton commander in the organization during war, which is the one who commands the unit in training, crisis or war. The study also shows that the organization is aware of the knowledge and experience that the young have, and not have, solving the position as platoon commander when they are examined, but that the plan to develop the necessary knowledge needs to be reviewed more carefully. This places demands on how the support is designed around the young commanders in the form of a well-thought-out team as well as support and supervision from the platoon commanders’ superiors, normally the company commanders.