Urban sprawl är ett problem i hela världen. Ekonomi, hälsa, miljö och jordbruksmark är några saker som stadsutbredningen har effekter på (Habibi, 2011). I USA började problemen med urban sprawl efter andra världskriget när möjligheter till billiga bolån skapades. Detta gjorde att fler människor hade möjlighet att flytta till enfamiljshus i förorterna och användandet av bil som transportmedel ökade (Duany, 2010). Stadsutbredningen i Sverige startade efter andra världskriget då bilismen ökade även här. Den svenska trafikplaneringen var influerade av den nordamerikanska planeringsmodellen med resultatet att boendetätheten minskade med upp emot en tredjedel (Svenska Naturskyddsföreningen, 2006).     Det finns en hel del metoder för att motarbeta och kontrollera stadsutbredningen. Exempel på metoder är förtätning och sätt att reducera och kontrollera trafik (Habibi, 2011) samt mer djupgående strategier som urban growth boundaries och green belts (Gennaoi et al, 2009).   Eftersom det finns väldigt lite information om urban sprawl i Sverige, så handlar detta arbete om att göra en fallstudie för att undersöka hur åtta svenska kommuner arbetar med att kontrollera och motverka urban sprawl. Dessa kommuner är Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping och Helsingborg. Kommunernas översiktsplaner har studerats med målet att påvisa fyra metoder för att motverka urban sprawl som identifieras av Habibi (2011).   Sverige är och har varit påverkat av urban sprawl (Svenska Naturskyddsföreningen, 2006). Undersökningen av översiktsplanerna i de svenska kommunerna visar också att alla arbetar mot en hållbar utveckling av sin stad genom förtätning och utbyggnad av kollektivtrafiken. Kommunerna använder sig av generella metoder som förtätning och kontroll av trafik men använder sig inte av några mer specifika och mer djupgående metoder som urban growth boundaries och green belts. Detta kan bero på flera saker, bland annat att de mer djupgående metoderna inte nämns av kommunerna i deras översiktsplaner utan istället kanske finns med i detaljplanerna.

No description available.

As many American metropolitan areas spread outward, urban sociologists are interested in the effects of sprawl and in efforts to limit suburban expansion. To rein in urban sprawl, land use measures known as “smart growth initiatives” are gaining popularity. Urban growth boundaries are the particular type of initiative examined in this research. An urban growth boundary delineates where development is encouraged and where it is discouraged or prohibited. My first research question is whether urban growth boundaries contribute to the exclusion of racial minorities. I also explore whether urban growth boundaries affect residential segregation. I study 86 places throughout the U.S.: 43 matched pairs of places (with each pair comprised of a place with an urban growth boundary and a place without a boundary but otherwise similar to its partner). I also consider Atlanta, with no constraints on growth, and Portland, Oregon, a smart growth leader. Census data and residential segregation indexes from 1990 and 2000 for whites, blacks, and Hispanics are analyzed. The analysis consists of comparing change in the number of blacks and Hispanics due to in-migration and population growth in places with and without urban growth boundaries, and examining levels of segregation in them. I find that urban growth boundaries do not reduce blacks’ or Hispanics’ in-migration or population size. Also, the preponderance of the results supports the view that urban growth boundaries are not a cause of racial residential segregation.