A driveway is needed to get to and from a property. Sometimes there are no opportunities to locate the driveway on the own property. One possibility is to use someone else´s land for locating a driveway in exchange for compensation. The purpose of this study was to examine how the compensation is determined for both long and short driveways outside zoning by doing a case study and compare the result with the various reimbursement rules. The work also addresses the different methods of profit distribution and how they are applied in practice. The conclusion from the case study is that the average value principle is used the most because it is expected to be similar to the case in “normal voluntary agreement”, which is the purpose with the reimbursement rules. To make the reimbursement correspond with the value decrease of the waiver property, adjustments are made on the average value in different ways. The cadastral files to the case study did not match the purpose completely. Therefore, the result can be questioned, but another conclusion drawn from the case study is that in the cadastral files no one discusses about the size of the driveway. It may be that the size of the road is not considered to be a problem or that there is a well-tested method to solve this problem. / För att ta sig till och från en fastighet behövs en utfart. Det är dock inte alltid möjligt att placera utfarten på egen fastighet. Då finns möjligheten att mot ersättning nyttja annans mark för utfart. Syftet med denna uppsats var att undersöka hur ersättningen bestäms för både långa och korta utfarter utanför detaljplan genom att göra en fallstudie och jämföra resultatet med de olika ersättningsreglerna som finns. Uppsatsen berör också de olika vinstfördelningsmetoderna och hur dessa tillämpas i praktiken. Slutsatsen av fallstudien är att den vinstfördelningsmetod som används mest är genomsnittsvärdeprincipen för att den förväntas likna fallet vid ”normal frivillig överenskommelse”, som också är syftet med ersättningsreglerna. För att ersättningen ska stämma överens med marknadsvärdeminskningen på den upplåtande fastigheten justeras genomsnittsvärdet på olika sätt. Förrättningsakterna som användes till fallstudien stämde inte överens med syftet helt. Därför kan resultatet ifrågasättas, men ännu en slutsats som dragits utifrån fallstudien är att i förrättningarna är det ingen som diskuterar storleken av utfarten. Det kan vara för att vägens storlek inte anses vara ett problem eller för att det finns en väl beprövad metod för att lösa detta problem.