Syftet med detta arbete är att undersöka hur vanligt förekommande sekundär kontaminering är vid användandet av OC – spray. Arbetet beskriver i vilka situationer sekundär kontaminering förekommer i det polisiära arbetet samt vad som kan göras för att minska förekomsten av det. Det inledande kapitlet beskriver OC – spray som är det senaste tillkomna hjälpmedlet för svensk polis, dess för – och nackdelar samt effekterna av den. För att syftet ska uppnås har en enkätundersökning genomförts samt har OC – rapporter studerats. Vidare behandlar arbetet även de riktlinjer som finns för användandet av OC – spray kopplat till de tre förhållningssätt som den svenska polisens nationella bastaktik utgörs av. Resultatet från enkätundersökningen och resultatet från OC – rapporterna visar att sekundär kontaminering är mycket vanligt förekommande och det framgår bl.a. att ett allt för kort sprayavstånd kan vara orsaken till detta. I det avslutande kapitlet diskuteras vilka möjligheter som finns för att minska risken för sekundär kontaminering samt vilka faktorer som spelar in för att uppnå ett önskvärt användande av OC - spray. Konkreta förslag ges beträffande sprayavstånd och stresshantering samtidigt som vikten av en väl fungerande kommunikation kollegor emellan belyses.

Vi vill genom vårt arbete belysa vad elpistolen har för fördelar och nackdelar och vad effekterna skulle kunna bli om den skulle börja användas av svensk polis. Under 2005 planerades ett fältförsök med elpistolen men innan det hann ske stoppades försöket av polisens etiska råd. Elpistolen var fram till dess ett första val bland olika icke dödliga hjälpmedel, ett självklart redskap för att täcka upp glappet mellan batong/pepparspray och tjänstevapnet Sig-Sauer. Elpistolen som polisen tagit fram för fältförsöket var av modell X-26, ett pistolliknande redskap som skjuter två hullingar som fäster i hur och kläder. Vid träff levererar den 50 000 volt in i kroppen, elektriciteten gör så att kroppens muskler krampar ihop. Den polisman som har drivit på det planerade fältförsöket intervjuades per telefon. Dessutom har mailkontakt förekommit. Kontakt med FOI gällande den medicinska biten har tagits. Det som går att fastställa är att det etiska rådet på egen hand blåste av fältförsöket som planerades. De presenterade en rapport som visar att svensk polis inte är i behov av någon elpistol. Etiska rådet menade på flera punkter att försöket var ett förhastat beslut. Etiska rådet var de enda som beslutade att de planerade fältförsöken av elpistolen skulle avbrytas. Elpistolen är ett bra vapen med god effekt som kan rädda liv och undvika skador men har vissa nackdelar som t.ex. det höga priset. Om elpistolen skulle införas i Sverige så tror vi inte det skulle bli någon stor skillnad på hur allmänheten uppfattar polisen.

I denna rapport vill jag försöka belysa de fördelar och eventuella nackdelar med den OC-spray som svensk polis använder sig av. Tanken med den här rapporten är att man ska få reda på hur man gick till väga när man provade fram sprayen och på vilket sätt den är tänkt att hjälpa den enskilde polisen. En enkätundersökning har gjorts hos ordningspolisen i Linköping där en fingervisning ges om vad poliserna idag tycker om OC-sprayen. Jag har även genomfört kortare intervjuer med en OC-instruktör samt den ansvarige för rapporten Fältförsök OC (som även ligger till grund för större delen av mitt arbete).

Syftet med rapporten är att belysa varför ett nytt radiokommunikationssystem är nödvändigt, vilken skillnad det kommer att utgöra i polisarbetet samt om det nya systemet upplevs uppfylla kraven som föranledde förändringen. För att uppfylla syftet med rapporten har jag tagit del av materialet som publicerats på krisberdskapsmyndighetens hemsida angående anledning till införandet av det nya radiokommunkiationssytemet RAKEL samt vilka fördelar införandet i teorin skall komma att innebära för samtliga användare. Sedan har jag genom intervjuer med sakkunniga och personer inom polisen granskat denna fakta ur ett polisiärt användarperspektiv. Bakgrunden till beslutet att införa ett nytt radiokommunikationssystem var att det idag används ca 200 olika radiokommunikationssystem inom landets myndigheter som jobbar inom skydds och säkerhetssektorn vilket försvårar samverkan mellan dessa myndigheter. Förutom fördelen med samverkan genom ett och samma radiokommunikationssystem konstaterades att en förnyelse var nödvändig då de befintliga radiokommunikationssystemen ansågs tekniskt föråldrade och opålitliga ur säkerhetssynpunkt. I mina intervjuer har jag kunnat konstatera att RAKEL systemet uppfyller de krav som föranledde förändringen, detta genom de nya funktioner som systemet erbjuder användaren.

Arbetet behandlar tre icke dödliga vapnen - taser, beanbag och OC-spray (pepparspray) - som kan komma att användas som särskilda hjälpmedel vid polisens våldsanvändning. Vi har haft en del motgångar med vår informationsinhämntning. De personer inom polisen är insatta i dessa tre hjälpmedel har, p g a olika skäl inte kunnat hjälpa oss. Däremot har vi fått hjälp från bl a medicinskt kunniga personer (rättsläkare), så vi på så sätt har fått uppgifter om hur de särskilda hjälpmedlen påverkar kroppen fysiskt. Personer inom polisen har kunnat komplettera den information vi hittat på Internet. Denna information har då behandlat hjälpmedlens funktion, användningsområden och var någonstans de bör ligga på polisens våldstrappa. När det gäller OC-spray har polisen nästan enbart positiv inställning till användningen av denna. Meningen är att polisen som attackeras sprutar en stråle pepparspray mot angriparens ansikte (hud och slemhinnor) och att denne genom att få en stråle i ansiktet tvingas avbryta sin attack och kan därefter omhändertas av polisen. Meningen med taser är ungefär samma sak. Taser består av att man skjuter iväg två små pilar som är kopplade till tunna kablar som vid träff på eventuell gärningsman avger elektriska impulser. Med Beanbag skjuter man iväg en 40mm påse. Påsens innehåll varierar mellan olika fabrikat. Enligt en polis vi pratat med finner han att detta medel inte uppfyller målet. Det grundar han på att det kan se ganska brutalt ut att skjuta iväg en påse med ett gevär. I vårt arbete tittar vi även på lagstöd kring polisens våldsanvändning, samt polisens våldstrappa. I diskussionsdelen berör vi hur några poliser förhåller sig till de olika hjälpmedlen samt vår åsikt kring det berörda ämnet. De slutsatser som vi dragit om dessa icke dödliga vapen är att vi ser stora fördelar med att nyttja pepparspray och taser. Skadorna på polisen och de misstänkta kan minskas om man nyttjar dessa hjälpmedel istället för batong, pistol eller handgripligt våld.

Något som alltid uppmärksammas i media och hos allmänhet är då polisen brukat sitt skjutvapen i tjänsten. Vi uppmärksammade att svensk polis rätt att använda skjutvapen skiljer sig från sina finska kollegors vilket gjorde oss intresserade av att titta närmare på detta. Det vi reagerade på var att det som reglerar polisens rätt att använda skjutvapen i Sverige är väldigt gammalt i jämförelse med den finska motsvarigheten som ständigt har uppdaterats. Det vi valt att undersöka är vad som reglerar polisens rätt att skjuta samt hur skjutvapenanvändningen och den efterföljande dokumentationen ser ut i dessa båda länder. Vi har gjort en sammanställning av vissa likheter och skillnader som finns mellan svensk och finsk polis vad gäller skjutvapenanvändning. Utifrån det material vi använt oss av har vi försökt att åskådliggöra vad som är gemensamt samt vilka skillnader det finns mellan dessa båda länders sätt att bruka skjutvapen. Vad man i Sverige skulle kunna göra är att snegla på hur man i Finland valt att ständigt kontrollera och uppdatera det som reglerar den finska polisens rätt att använda skjutvapen.

Syftet med detta arbete är att titta närmare på ifall att om allmänheten vet om att de ev. kan bli filmade av polisbilar och det påverka preventivt i syfte att stävja brottsliga handlingar. Hur människors integritet påverkas samt inställningen till att bli filmade kommer vi också att försöka svara på i detta arbete. Vad är allmänhetens syn på kameraövervakning?

I takt med en åldrande befolkning, kortare vårdtider inom specialistsjukvården samt en önskan av vårdtagaren att få vårdas i hemmet har närvaron av medicinteknisk utrustning ökat inom hemsjukvården. Distriktssköterskan utför mycket ensamarbete vilket kräver en bred kompetens. Syftet med denna studie är att beskriva distriktssköterskors upplevelser i handhavandet av och ansvaret för den medicintekniska utrustningen för personer som vårdas i hemmet. Metoden som valdes är en kvalitativ metodologi och kvalitativa forskningsintervjuer genomfördes med tio distriktssköterskor. Ur intervjumaterialet identifierades ett tema, tre kategorier och tio underkategorier. Resultatet visar att distriktssköterskorna känner ett stort ansvar inför handhavandet av den medicintekniska utrustningen men de anser ansvaret vara hanterbart. De upplever glädje och stimulans i arbetet med medicinteknik och tid tas alltid till att införskaffa kunskap inom området. Samordning förekommer i stor utsträckning med kollegor och specialistsjukvård för att erhålla kunskap. Det finns alltid en kollega att rådfråga samt möjligheten för två kollegor att vara samtidigt hemma hos vårdtagaren för upplärning. Information om medicinteknisk utrustning hämtar distriktssköterskan från specialistsjukvården och kollegor då många har olika kunskapsområden och kompetens. Information hittas även i skriftliga riktlinjer som till exempel vårdplaner. Dessa behöver kompletteras med annan information innan distriktssköterskan kan utföra arbetsuppgiften på ett säkert och korrekt sätt. Författarna diskuterar den goda dialogen som verkar finnas mellan hemsjukvård och specialistsjukvård vad gäller utbyte av information. Distriktssköterskornas stora ansvarstagande och riskbedömningar ses som modiga vilket visar sig vara en viktig del i professionen. Om distriktssköterskan är trygg i handhavandet av den medicintekniska utrustningen kan ett större fokus läggas på vårdtagarna och därmed öka deras välbefinnande.

BakgrundDen tekniska utrustningen i skolan används här som ett samlingsnamn på verktyg som persondator, dokumentkamera, projektor och smartboard. Att eleverna kan använda denna utrustning finns med som uppnåendemål i den nya läroplanen. Den teoretiska utgångpunkten i min undersökning kommer från litteraturen samt de båda teoretikerna Freinet och Dewey.Det centrala för dem är elevernas praktiska deltagande, vilket återspeglas i begreppetlearning by doing med ursprung hos Dewey.SyfteAtt undersöka hur pedagoger och elever på en utvald skola använder sig av den tekniskautrustningen som de har tillgång till. Detta för att ta reda på om de ekonomiska resurser som satsas på den tekniska utrusningen på skolan ger några positiva resultat på elevernas inlärning.MetodDenna undersökning har gjorts med kvalitativ analys som ansats. Datainsamling har skettmed hjälp av intervjuer av tre pedagoger och sex elever i årskurs 6. Sedan har dessa transkriberats och analyserats.ResultatGenomgående visar resultaten av intervjuerna på att den tekniska utrustningen som finns påskolan används främst till olika form av visualisering. Elever och pedagogers användning skiljer sig åt både i användningssätt och hur ofta den tekniska utrustningen används. Eleverna använder den tekniska utrustningen till följande: att skriva rent på datorn, rättstavningsprogram,tabellträningsprogram samt att göra powerpoint-presentationer. Huvudsakligenanvänds utrustningen några gånger per vecka, men inte så ofta som dagligen. Det framgår att den tekniska utrustningen är tidsbesparande för både elever och pedagoger. Det går dock inte att tydligt koppla effektiviseringen till en ökad inlärning hos eleverna. Det framgårockså att det är svårt för eleverna att reflektera över sin egen inlärning. / Program: Lärarutbildningen

<p>Vi har för avsikt att redogöra för två av de utvecklingsområden som ingår i projektet ”En Nationell Polis”. Det ena är framtagandet av en nationell polistaktik vid vardagsverksamhet – farlig situation och vid insats mot folkmassa och det andra handlar om en nationell samordning av bombskyddsverksamheten. Trenden går mot en grövre brottslighet och det har visats att kriminella skyr få medel i sitt agerande. Svensk polis saknar en homogen taktik som handlar om att på ett säkert sätt hantera situationer i vardagsverksamheten som kan utvecklas till att vara farliga. Syftet med det arbete som påbörjats är att den ”vanliga” polismannen ska ges en god bastaktisk kunskap. Sedan händelserna i Göteborg under EU-toppmötet 2001 har det konstaterats att svensk polis saknar kompetens att hantera stora ordningsstöranden. Ett förslag på organisatorisk förändring på behövlig kompetens vid sådana händelser har därför arbetats fram, dessutom ska en nationell förstärkningsorganisation skapas. Bombskyddsverksamheten i Sverige saknar ett gemensamt arbetssätt och utrustningen skiftar mellan olika myndigheter. För att kunna tackla den ökade hotbilden som finns i samhället och den ökade risken för attentat ska en nationell bombskyddsverksamhet utvecklas som ska ge bättre spetskompetens när det gäller bombskydd i Sverige. Utbildningen ska förbättras och ny utrustning ska införskaffas. Organisationen blir nationell, likartad som Nationella insatsstyrkan och ett samarbete med försvaret ska ses över.</p>