<p>Den här studien handlar om individuella utvecklingsplaner (IUP). Sedan januari 2006 har IUP varit ett obligatoriskt verktyg i skolans värld. I studien kommer jag att intervjua lärare för att ta reda på deras erfarenheter gällande IUP och jag vill även ta reda på vilka för- och nackdelar de ser i sitt arbete med de individuella utvecklingsplanerna. Jag hoppas även att lärarna kan jämföra deras tidigare arbetssätt med det nya. De som arbetat fram förslaget om IUP ansåg att reflektion till det egna lärandet var en viktig punkt i en individuell utvecklingsplan, därför kommer jag även att granska tidigare forskning kring barns lärande/inlärning. Lärarna som blivit intervjuade har en positiv inställning till införandet av IUP. De ser flera fördelar än nackdelar med det nya arbetsverktyget. De kan redan se en ökad måluppfyllelse och elever som i större grad är medvetna om sitt eget lärande. Det negativa de kan se är tiden och då menar de brist av tid att få in de individuella utvecklingsplanerna i det vardagliga arbetet. De lärare som intervjuats saknar alla en nationell mall att följa, de individuella utvecklingsplanerna blir så olika från skola till skola. Detta medför i sin tur att eleverna får olika förutsättningar för att lyckas nå de uppsatta målen.</p>

<p>Enligt en lagändring, från och med januari 2006, ska alla elever i grundskolan ha en individuell utvecklingsplan. Planen ska finnas för att hjälpa eleven att uppnå de mål som finns i styrdokumenten och den tas fram av elev, lärare och föräldrar tillsammans under utvecklingssamtal. Syftet med det här arbetet är att ta reda på vad som står skrivet i offentliga dokument och forskningslitteratur om individuella utvecklingsplaner, både före och efter lagändringen. Arbetet syftar även till att undersöka vad fyra pedagoger anser om individuella utvecklingsplaner.</p>

<p>Individuell utvecklingsplan (IUP) är ett aktuellt begrepp inom grundskolan idag. Varje enskilt barn ska ha en egen IUP. Det ska vara ett positivt verktyg som skrivs i samarbete mellan elev, lärare och förälder. IUP ska följa eleven från förskoleklass tills eleven går ut grundskolan. Den ska innehålla konkreta och kortsiktiga mål som är individuella för eleven men som också kan ställas mot de nationella mål som finns.</p><p>Vårt syfte är att problematisera lärarens uppdrag och arbete när det gäller elevanpassad undervisning samt dokumentation och uppföljning av elevernas prestation. Det vi väljer att fokusera är individuella utvecklingsplaner (IUP). Våra forskningsfrågor är; Hur beskriver lärare sitt arbete med att individanpassa undervisningen? Hur anser lärare att en individuell utvecklingsplan ska se ut? Har lärare som arbetar med äldre barn en annan syn på IUP än de som arbetar med de yngre?</p><p>Vi har genomfört sex intervjuer med lärare som arbetar med barn i olika åldrar i grundskolan. De har berättat om sina tankar om IUP, vilka redskap som används idag och hur de kan se en möjlig förändring av undervisning och arbetssätt för att kunna arbeta med IUP som ett fungerande verktyg i skolan.</p><p>Vår undersökning visar på att flera faktorer påverkar och blir påverkade vid införandet av IUP. Utvecklingssamtalen kommer att genomgå en förändring eftersom en individuell utvecklingsplan ska upprättas vid de tillfällena. Åtgärdsprogrammen fortsätter vara ett verktyg som ska hjälpa de elever som inte når upp till målen. De största förändringarna kan komma att bli i undervisningssituationer eftersom i och med att IUP införs understryks vikten av att undervisningen individanpassas.</p>

<p>Syftet med studien är att belysa skolan som en arena för politisk styrning, där individuella utvecklingsplaner utgör ett verktyg i denna styrning. Vidare är vårt preciserade syfte med studien att beskriva och analysera hur styrningen kan gestaltas i olika skolors utformning av och innehållet i elevers individuella utvecklingsplaner. Studiens fokus är individuella utvecklingsplaner studerade utifrån Foucaults styrningsbegrepp. Metod: För att uppnå syftet med undersökningen har vi använt oss av en Foucaultinspirerad diskursanalys som metod. I den här studien är diskursanalysen en kvalitativ textanalys av elevers avidentifierade individuella utvecklingsplaner. Resultat: Vi har tolkat att diskursen i de individuella utvecklingsplanerna är styrd utifrån styrdokument och då främst utifrån kursplaner i kärnämnena. När det gäller de mål, som ses som centrala att utveckla förekommer en relativt sammanhållen diskurs trots att de undersökta planerna skiljer sig åt i utformningen. Resultatet i studien visar att olika faktorer som storlek, rubriker, språkbruk och disponering i utvecklingsplanerna styr till viss del planernas innehåll. Det är huvudsakligen två olika kategorier av mål som skrivs fram i planerna. Det handlar då främst om kunskapsmål i kärnämnena men även till viss del sociala mål. Större delen av kunskapsmålen är uppnåendemål som ska nås genom att träna till skillnad från de sociala målen som är strävansmål och syftar till att ändra ett beteende hos eleven.</p>

Den här studien handlar om individuella utvecklingsplaner (IUP). Sedan januari 2006 har IUP varit ett obligatoriskt verktyg i skolans värld. I studien kommer jag att intervjua lärare för att ta reda på deras erfarenheter gällande IUP och jag vill även ta reda på vilka för- och nackdelar de ser i sitt arbete med de individuella utvecklingsplanerna. Jag hoppas även att lärarna kan jämföra deras tidigare arbetssätt med det nya. De som arbetat fram förslaget om IUP ansåg att reflektion till det egna lärandet var en viktig punkt i en individuell utvecklingsplan, därför kommer jag även att granska tidigare forskning kring barns lärande/inlärning. Lärarna som blivit intervjuade har en positiv inställning till införandet av IUP. De ser flera fördelar än nackdelar med det nya arbetsverktyget. De kan redan se en ökad måluppfyllelse och elever som i större grad är medvetna om sitt eget lärande. Det negativa de kan se är tiden och då menar de brist av tid att få in de individuella utvecklingsplanerna i det vardagliga arbetet. De lärare som intervjuats saknar alla en nationell mall att följa, de individuella utvecklingsplanerna blir så olika från skola till skola. Detta medför i sin tur att eleverna får olika förutsättningar för att lyckas nå de uppsatta målen.

Enligt en lagändring, från och med januari 2006, ska alla elever i grundskolan ha en individuell utvecklingsplan. Planen ska finnas för att hjälpa eleven att uppnå de mål som finns i styrdokumenten och den tas fram av elev, lärare och föräldrar tillsammans under utvecklingssamtal. Syftet med det här arbetet är att ta reda på vad som står skrivet i offentliga dokument och forskningslitteratur om individuella utvecklingsplaner, både före och efter lagändringen. Arbetet syftar även till att undersöka vad fyra pedagoger anser om individuella utvecklingsplaner.

Syftet med studien är att belysa skolan som en arena för politisk styrning, där individuella utvecklingsplaner utgör ett verktyg i denna styrning. Vidare är vårt preciserade syfte med studien att beskriva och analysera hur styrningen kan gestaltas i olika skolors utformning av och innehållet i elevers individuella utvecklingsplaner. Studiens fokus är individuella utvecklingsplaner studerade utifrån Foucaults styrningsbegrepp. Metod: För att uppnå syftet med undersökningen har vi använt oss av en Foucaultinspirerad diskursanalys som metod. I den här studien är diskursanalysen en kvalitativ textanalys av elevers avidentifierade individuella utvecklingsplaner. Resultat: Vi har tolkat att diskursen i de individuella utvecklingsplanerna är styrd utifrån styrdokument och då främst utifrån kursplaner i kärnämnena. När det gäller de mål, som ses som centrala att utveckla förekommer en relativt sammanhållen diskurs trots att de undersökta planerna skiljer sig åt i utformningen. Resultatet i studien visar att olika faktorer som storlek, rubriker, språkbruk och disponering i utvecklingsplanerna styr till viss del planernas innehåll. Det är huvudsakligen två olika kategorier av mål som skrivs fram i planerna. Det handlar då främst om kunskapsmål i kärnämnena men även till viss del sociala mål. Större delen av kunskapsmålen är uppnåendemål som ska nås genom att träna till skillnad från de sociala målen som är strävansmål och syftar till att ändra ett beteende hos eleven.

Syftet med detta arbete är främst att undersöka vilken uppfattning och erfarenheter olika pedagoger inom förskolan har av individuella utvecklingsplaner samt på vilket sätt och varför pedagogerna använder IUP. Utifrån våra frågeställningar har vi använt oss av litteraturstudier, intervjuer samt genomfört en enkätundersökning. Vi har även samlat in IUP underlag av pedagogerna vid intervjutillfället. Svaren på intervjuerna och enkätundersökningen visar att pedagogerna har börjat skriva IUP av två olika anledningar, dels utifrån eget initiativ och dels utifrån beslut som initierats av kommunen. Genom intervjuerna, enkäterna och IUP underlagen framkom det att pedagogerna använder IUP som ett sätt att lyfta fram och se det enskilda barnet, dess starka sidor och behov. IUP används även som ett sätt för pedagogerna att utveckla sitt pedagogiska arbete och verksamheten. Studien visar också att föräldrarnas delaktighet i det egna barnets utveckling har ökat.

I detta arbete har jag undersökt hur pedagoger i förskolan följer barns utveckling och hur de hanterar läroplanen för förskolans intentioner om att det inte är det enskilda barnet som ska utvärderas utan att det är verksamheten som ska utvärderas. Metoden har varit litteraturstudier och intervjuer av pedagoger som arbetar på förskolor. Resultatet av studien visar att pedagoger gör bedömningar av barns utveckling inför utvecklingssamtal och upprättandet av individuella utvecklingsplaner. Trots att läroplanen för förskolan säger att det inte ska finnas några uppnåendemål för det enskilda barnet blir det mer och mer vanligt att även förskolor upprättar individuella utvecklingsplaner med uppnåendemål för varje barn. Den mesta av litteraturen avspeglar inte resultatet av mina intervjuer. Pedagogerna skrev inte några uppnåendemål utan var väl medvetna om att det var verksamheten som de skulle skriva mål för. I diskussionen berörs olika sätt att följa barns utveckling utan att bedöma. Sammanfattningsvis blir min slutsats att pedagogerna kan undvika att göra en bedömning av det enskilda barnets resultat, men för att kunna föra förskoleverksamheten framåt och utmana barnet till utveckling måste en bedömning av barnen göras. Det krävs att man som pedagog är insatt i läroplanen och att man tar sig tid att observera och formulera eventuella individuella utvecklingsplaner.

<p>Syftet med detta arbete är främst att undersöka vilken uppfattning och erfarenheter olika pedagoger inom förskolan har av individuella utvecklingsplaner samt på vilket sätt och varför pedagogerna använder IUP.</p><p>Utifrån våra frågeställningar har vi använt oss av litteraturstudier, intervjuer samt genomfört en enkätundersökning. Vi har även samlat in IUP underlag av pedagogerna vid intervjutillfället.</p><p>Svaren på intervjuerna och enkätundersökningen visar att pedagogerna har börjat skriva IUP av två olika anledningar, dels utifrån eget initiativ och dels utifrån beslut som initierats av kommunen. Genom intervjuerna, enkäterna och IUP underlagen framkom det att pedagogerna använder IUP som ett sätt att lyfta fram och se det enskilda barnet, dess starka sidor och behov. IUP används även som ett sätt för pedagogerna att utveckla sitt pedagogiska arbete och verksamheten. Studien visar också att föräldrarnas delaktighet i det egna barnets utveckling har ökat.</p>